Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 1 december 1945 - Fjärrkontroll inom krafttekniken, av Ulrich Hecht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 december 1945
1325
tillföras spolen på ett likströmsregleringsrelä, där
dess moment skall balansera det mot ett inställt
jämförelsevärde svarande vridmomentet. De av
relät avgivna regleringsimpulserna kunna lokalt eller
på avstånd styra förställningsmotorn till
exempelvis en generator eller en ångpanna. Givetvis kan
mätströmmen också inverka på det kännande
organet hos en kontaktlös regulator. Enligt de i
Sverige vanliga kontrakten önskar man ofta
reglera på konstant medeleffekt. Den förut nämnda
visande medeleffektregulatorn är därför försedd
med potentiometer, på vilken en mot
energidifferensen proportionell spänning kan tas ut och
tillföras regleringsorganen. För att förhindra
överreglering har man under de senaste åren ibland
kombinerat en medeleffektreglering med en
mo-mentaneffektreglering, varvid båda
regleringssättens goda egenskaper komplettera varandra. Vid
reglering på bästa totala verkningsgrad inom ett
kraftverksblock jämför man maskinernas
på-dragsläge med varandra genom att fjärrmäta
spänningen uttagen från en olikformigt lindad
potentiometer, som styres av turbinaxeln.
Ett karakteristiskt exempel på en f
järrreglerings-anläggning är en i Fagersta installerad
utrustning, som omfattar apparater för fjärrmätning
och summering av Fagersta Bruks uttag från
Krångede-bolaget. Kraften tas ut dels i själva
Fagersta, dels i Långshyttan ca 6 mil därifrån.
Momentaneffekt, maximieffekt och
överförbruk-ningsenergi visas resp. registreras och
reglerings-impulser lämnas till en utrustning för
belastningsfördelning mellan brukets olika
kraftstationer, så att den från Krångede uttagna effekten
hålles konstant. Fjärrmätningsimpulserna
överföras från Långshyttan till Fagersta med hjälp
av en högfrekvensutrustning.
Fjärrmanövrering och fjärrindikering
Vid behandling av fjärrmanöver- och
fjärrindi-keringstekniken kan man till en början
konstatera, att kravet på en säker funktion är långt
högre än vid f järrmätningsutrustningarna.
Fjärr-inkopplingen av en icke avsedd brytare kan ju
ha katastrofala följder. Vid de flesta
fjärrmanöver- och fjärrindikeringssystemen har man
därför vidtagit särskilda säker ställning såtgär der mot
felaktig funktion. Detta gäller i första hand de
senare behandlade väljarsystemen, som skilja sig
rätt betydligt från lokala manöverutrustningar
och från vanliga teletekniska utrustningar,
exempelvis automatiska telefonsystem. Man utgår
härvid i allmänhet ifrån, att trots alla ansträngningar
fel på de använda apparaterna äro oundvikliga
och att dessutom systemet kan bli utsatt för yttre
åverkan, i synnerhet för störningar på
överföringskanalerna. Vid sådana fel kan man
visserligen ej vänta sig, att systemet alltid skall bli
drift-berett, men man kräver, att dessa fel ej
åstadkomma någon felaktig manöver eller indikering.
Strömkretsarna böra alltså utformas så, att flera
samtidiga och helst motstridiga fel erfordras för
att felmanöver skall vara möjlig.
En utebliven indikering kan ge upphov till
felbedömning av nättillståndet och är därför lika
farlig som en felindikering. Om därför på grund
av ett fel i fjärrkontrollsystemet en lägesändring
ej kan indikeras i kontrollstationen, bör
personalen uppmärksammas på detta genom särskild
signal. Med anledning härav böra alla de
strömkretsar, som delta i indikeringen av en
lägesändring eller som övervaka fjärrkontrollsystemets
och överföringskanalens felfria tillstånd, utföras
med viloström, medan manöverkretsar utföras
med arbetsström. Det förra medför, att
indikering och signal erhållas vid felaktiga kontakter,
avbrott m.m., medan det senare i dylika fall
förhindrar manöver.
För korta avstånd och få organ brukar man
manövrera och indikera över ett flertal
överföringsledare. Med fördel användes härvid likström
och i synnerhet polariserad likström för att
under bibehållandet av arbetsströms- resp.
vilo-strömsprincipen kunna på en tråd överföra till
-och frånmanöver eller till- och frånindikering. I
det enklaste fallet använder man, förutom
gemensam återledning, två trådar per organ, den ena
för manövern, den andra för indikeringen. Dessa
två trådar kunna förhållandevis lätt sammanslås
till en enda tråd per organ och fig. 7 visar några
entrådssystem. Vid den upptill visade typen
överföres lägesindikeringen med en svag ström, vilken
kan slå till indikeringsrelät I men ej
manöver-relät Mt. Då manöverställaren i kontrollstationen
K föres i "till"-läge T, stiger strömmen, och
manöverrelät Mt går till. Innan manöverställaren
släppes, förmår dock indikeringsrelät I ej att följa
brytarens lägesändring, då det just då endast står
under inverkan av manöverställaren. Denna
olägenhet undvikes vid den mellersta kopplingen,
där indikeringsrelät är försett med två lindning-
Fig. 7. Fjärrmanövrering och -indikering enligt
entrådssystem; F "från"-läge, / indikeringsrelä, M manöverrelä.
Mf manöverrelä "från", Mt manöverrelä "till", T "till"-läge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
