Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 49. 8 december 1945 - Den svenska skoindustrins utveckling och organisation, av Torsten Åqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1334
TEKNISK TIDSKRIFT
rakteristiska förhållanden i fråga om inköp och
försäljning. Eftersom vi göra skor av läder, och
egentligen endast av läder, köpa vi så gott som
uteslutande från läderfabriker, och eftersom den
svenska läderindustrin står mycket högt är det
mest svenska varor vi köpa. Läderindustrin på sin
sida har knappast några andra stora avnämare
av läder än skofabrikanter och skomakare. Detta
intima samband mellan de två industrierna har
tagit sig uttryck bl.a. i gemensamma kontor för
föreningsarbete. Vissa skoföretag äro också ägare
till läderfabriker, andra ägas av läderfabriker.
Vanligare är emellertid att skofabrikerna äga
detaljaffärer eller ha intimt samarbete med vissa
sådana. Skor säljas så gott som uteslutande i
specialaffärer. Skofabrikerna ha inga andra kunder
än skohandlarna, i vissa fall genom grossister —
vad som säljs i varuhus, herraffärer etc. är
oväsentligt. Skohandlandena ha i sin tur knappast
några andra leverantörer än skofabrikerna. Detta
har skapat förutsättningar för samarbete och för
uppkomsten av skofabrikation med egen
försäljningsorganisation.
De skofabrikanter, som tillhöra Svenska
Skofabrikantföreningen, äro dock i huvudsak
hänvisade till att sälja till fristående detaljister. Under
den tidigare inellankrigsperioden hade
skodetaljisterna betydande svårigheter att brottas med
i konkurrensen mot de nya distributionsformerna.
På de senaste tio åren ha dock förhållandena
stabiliserats genom samarbete och smidig anpassning,
så att skodetaljisterna nu effektivt kunna sköta
distributionen av Skofabrikantföreningens fabrikat.
Som bekant ha under senaste året allvarliga
anmärkningar riktats mot skoindustrin. För ett
år sedan uttalade sekreteraren i Kommissionen
för Ekonomisk Efterkrigsplanering det omdömet,
att skoindustrin var ett exempel på en industri,
som trots hård konkurrens ej arbetade effektivt.
Sedan har det kommit anmärkning på
anmärkning i utlåtanden från olika håll, föranledda av
riksdagsmotionen om utredning av skoindustrins
framtida organisation. Man har kritiserat deri
bristande specialiseringen, den stora förekomsten
av små fabriker, och man har framhållit att även
de större fabrikerna inte utnyttja sina maskiner
till full kapacitet. Framför allt har man lagt
eftertryck på att arbetarna inte beretts full
sysselsättning, vilket har blivit huvudfrågan i den nu
begärda utredningen.
Se vi nu först på frågan om de alltför många
och alltför små fabrikerna så sysselsätta de
107 företag med intill 10 arbetare, som redovisas
i statistiken, inte mer än ca 5 % av hela antalet
skoarbetare; deras andel i produktionen är
motsvarande. Även fabrikerna med upp till 50
arbetare ha en relativt liten andel i den totala
produktionen. Fabriker med mer än 200 arbetare hade
däremot så mycket som 34 % av arbetarantalet.
Enligt en annan beräkning av Industriens Utred-
ningsinstitut tillverka de 9 största företagen i
landet inte mindre än 41 % av skoproduktionen.
Då de 13 största fabrikernas produktion uppgick
till 34 % betyder detta att vissa företag genom
koncernbildning förfoga över flera fabriker.
Det råder inget som helst tvivel om att
konkurrensen mellan skofabrikerna är skarp. Därför
har man heller ingen anledning att betvivla, att
landets skoproduktion erbjudes förbrukarna till
förmånliga priser. Man får inte heller underskatta
de små fabrikerna — de ha många möjligheter
att göra sig gällande. Ägaren är chef för hela
produktionen och kan i detalj övervaka densamma.
Han inte bara leder arbetet utan deltar själv.
Därför kan han vinna fördelar i form av
in-besparat material — skinn och läder iir ganska
dyrbart — genom mindre slitning på verktyg och
maskiner och framför allt genom bättre utnyttjad
arbetstid. Sådana fördelar kunna ofta överväga
nackdelarna av sämre maskinutrustning och
andra följder av smådrift. Skoindustrins män lia
ofta arbetat sig upp från små förhållanden —
och detta är och bör väl i en demokrati
fortfarande vara möjligt. Skofabrikanterna ha ingen
önskan att konkurrera ut de lojala mindre
företagarna. Den ingående kännedom om
skoindustrins problem, som de skaffa sig, är en garanti
för branschens fortsatta utveckling. Små och
stora företag kunna också ofta etablera ett
effektivt samarbete sida vid sida.
Kritiken för bristande specialisering berör ett av
skoindustrins mest invecklade problem. Även
fölen utomstående är det givetvis alldeles klart, att
en specialisering möjliggör lägre
tillverkningskostnader. Däremot inser man inte lika lätt, hur
en specialisering inverkar på försäljningen och
dess kostnader. Först måste man göra klart för
sig, att antalet artiklar, som måste tillverkas för
att tillfredsställa allmänhetens behov, är oerhört
stort. Industriens Utredningsinstitut har nyligen
uppdelat skotyperna i 20 huvudgrupper; helt
naturligt måste man ytterligare dela dessa
huvudgrupper efter herr-, dam- och barnskodon, vilket
utan vidare ger 60 artiklar. Någon indelning efter
läster, skinnsorter och färger har då icke skett
och inte heller någon gradering efter kvaliteter,
vilket måste göras, eftersom dyrare och billigare
skor måste tillverkas inom varje huvudgrupp.
Man kommer alltså snart upp i flera hundra
artiklar, vilket givetvis försvårar specialisering.
Det är utan vidare klart, att varje skofabrikant
måste göra en viss begränsning i antalet artiklar
han tillverkar. Sedan länge ha svenska
skofabrikanter specialiserat sig efter kvalitet. Den
specialisering, som därefter ligger närmast till hands,
torde vara att tillverka lättare, medelgrova eller
grövre skodon. Specialiseringen gäller i detta fall
materialet. Den som gör grövre skodon tillverkar
ofta både herr-, dam- och barnskodon, då
härigenom materialet utnyttjas bättre och även försälj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
