Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 49. 8 december 1945 - Den svenska skoindustrins utveckling och organisation, av Torsten Åqvist - Skoindustrins planeringsproblem, referat av föredrag av Håkan Perman, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1336
TEKNISK TIDSKRIFT
läge, som kommer att uppstå nu efter kriget,
skulle kunna locka till oss ny arbetskraft eller
behålla den vi ha, om vi inte erbjuda lika goda
löner som andra industrier. Någon anledning till
statsingripande för att i detta hänseende skydda
arbetarnas intressen synes oss därför ej föreligga.
Ett allvarligt problem är under alla förhållanden
industrins eventuella överdimensionering eller
rätta dimensionering. Svårigheter av liknande
art har man väl dock eller får inom de flesta
av-näringslivets områden. Att på annat sätt än
genom konkurrensen söka reglera vilka företag,
som skola ta hand om produktionen, torde ställa
sig mycket svårt. Ett gigantiskt problemkomplex
erbjuder sig: vilka företag skola fortsätta, vilka
skola upphöra och eventuellt inlösas, vart skall
personalen överflyttas, vilka skola pensioneras etc.
Det stöter även på stora svårigheter att bestämma
den lämpliga produktionskapaciteten för
skoindustrin. Kunna skopriserna hållas låga och
allmänhetens köpkraft bibehållas hög kan de
nuvarande fabrikernas tillverkning mycket väl
tänkas finna avsättning. Blir det dåliga
konjunkturer, eventuellt upphörande export eller ökad
import, så blir den totala sysselsättningen sämre.
Konjunkturerna ändra också efterfrågans
struktur. t.ex. från dyrare till billigare skor.
Vare sig staten har hand om produktionen eller
den befinner sig i enskilda händer uppstår vid
minskad sysselsättning frågan 0111 den skall
minskas vid fabrikerna över lag eller endast vid
vissa fabriker, eller om vissa fabriker skola
nedläggas och andra gå för fullt. En annan fråga är,
om man genom produktion på lager vill försöka
att utjämna sysselsättningen.
Tränger man noga in i skoindustrins problem
och äro vi överens om att skoindustrins uppgift i
första hand är — inte att garantera vare sig sko
fabrikanterna eller arbetarna en god
försörjning — utan att tillgodose köparnas växlande
behov av skor, då äro vi nog också på det klara
med att den smidiga och utvecklingsdugliga form
av skotillverkning, som nu existerar, bör
bibehållas.
Skoindustrins
planeringsproblem
Planeringen av tillverkningen inom skoindustrin försvåras
dels av att försäljningen måste ske under två ganska skarpt
avgränsade tidsperioder om året: vår- och höstsäsong,
och dels av modets snabba växlingar, som gör det omöjligt
att på förhand beräkna sammansättningen av leveranserna
till allmänheten.
Betydelsen av dessa förhållanden belyses av fig. 1, som
visar skoindustrins produktion och leveranser år 1938,
ett typiskt förkrigsår. Av leveranskurvan, som avser
leveranserna från skoindustrin i dess helhet fördelade på årets
månader, framgår med all tydlighet branschens
säsongmässiga karaktär. Kurvan "verklig produktion" följer i
sin tendens leveranskurvan. Detta tyder på en forcering
av produktionen under högsäsongen. Denna tendens
belyses ytterligare av den "idealiska" produktionskurvan,
som visar hur produktionen skulle ha fördelats på årets
månader om varje arbetsdag hade varit lika produktiv.
Kurvan influeras alltså endast av helgdagar och semester
och representerar jämn sysselsättning. En jämförelse
mellan de båda produktionskurvorna ger belägg för att arbetet
har forcerats under månaderna april, maj samt september,
oktober, medan en korttidssysselsättning ägt rum under
månaderna januari, februari samt juni, juli.
Orsakerna till korttidssysselsättningen belysas av fig. 2,
som visar orderingång, den verkliga produktionen ocli
orderstocken under olika månader år 1938. Ett närmare
studium av "fasförskjutningen" mellan ingång (fig. 2) och
leveranser (fig. 1) visar ett tidsintervall av omkring tre
månader. Det verkliga intervallet mellan orderingång och
leverans torde dock ha varit ca 21/2 månader i genomsnitt.
Referat av föredrag av direktör HAkan Perman på Svenska
Teknologföreningens höstmöte den 29 september 1945.
Fig. 2. Orderingång, produktion och orderstock 1938.
Fig. 1. Skoindustrins produktion och leveranser 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
