Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 49. 8 december 1945 - Erfarenheter från ett modernt varmvalsverk, av Åke Wahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1342
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 7. Spår och slipskiveprofiler.
Fig. 8. Profilskärpningsapparat för slip- Fig. 9. Valsning från fyrkant till
skivan. oval, oval till fyrkant resp. runt.
spårvalsar slipas. Spåren slipas i en speciell
spår-slipmaskin. Metoden att slipa spår är av intresse
och ger stora fördelar gentemot svarvning.
Spårslipmaskinen är en av SKF omändrad
Mayer & Smith rundslipmaskin, fig. 6. Den
arbetar med gummibundna slipskivor, vilka befunnits
vara de som utan att förlora sin form ge den
kraftigaste avverkningen. Vid slipning av
kokillhärdat tackjärn, dvs. det fall det här gäller, har
arbetsstycket en periferihastighet av 11—16
m/min och slipskivan, som är 14 i diameter, ca
1 600 r/m.
Spårslipskivorna ha en tjocklek av 5—19 mm
och sitta på ett stadigt centrum, uppstagade med
tallriksformade plattor. I samma uppsättning av
arbetsstycket kunna både spår- och planslipning
ske, varvid endast slipskivorna skiftas.
En viktig detalj är skärpningen av skivan.
Spårprofilen kan vid rund-, oval- och fyrkanspår
sägas vara bildad av en cirkelbåge, som övergår
i två tangenter, fig. 7. Vid rundspår äro
tangenterna mycket korta; vid fyrkantspår har
cirkelbågen mycket liten radie och tangenterna
utforma spårets sidor. Skärpningsapparatens
verkningssätt framgår i princip av fig. 8. Diamanten
föres längs tangenter till den önskade kurvan,
som således kommer att utgöra en månghörning,
vilken, om sidantalet är nog stort, med
tillräcklig noggrannhet överensstämmer med den
önskade formen på slipskivan. Radiens storlek i
cirkel-bågen regleras med diamanthållarens längd, som
är ställbar.
Slipskivan är axiellt fixerad i maskinen och
bordet med valsen förskjutbart. I en vals med flera
spår önskar man ett exakt avstånd mellan
spåren, vilket åstadkommes genom att bordet låses
i lägen efter en utbytbar indexskena.
Periferihastigheten i spåren i ett och samma
valspar måste vid valsningen vara lika. Detta
fordrar exakt lika spårdjup, vilket kontrolleras
med en framfällbar indikatorklocka. Sedan ett
spår slipats föres denna mot botten i följande
spår, varefter slipning sker tills indikatorklockan
visar samma värde, som erhölls vid slipningen
av första påret.
Slipning av spårade valsar ger följande fördelar
framför svarvning:
slät, tät och vacker yta; endast liten arbetsmån
erfordras, vilket innebär valsbesparing; exakt
samma spårdjup och spåravstånd; flera gånger
snabbare spårning med minskad kostnad.
Förmodligen kan slipning användas för betydligt
grövre spår och valsar än vad som nu är fallet. I
Hofors är den största valsdiametern 325 mm, och
den största spårbredd som slipas är 20 mm.
Omföringsanordningar
Vill man under valsningen i ett fin- eller
trådvalsverk erhålla högsta möjliga produktion,
eftersträvar man:
stor reduktion av hetarean i varje stick, vilket
minskar maskintiden; hög valsningshastighet,
vilket minskar maskintiden; stora ämnesvikter,
vilket minskar handtiden i relation till
maskintiden; mindre manuell överföring från valspar
till valspar, vilket minskar handtiden.
Vid valsning av klent stångstål eller tråd ernås,
enligt vad erfarenheten visat, de största
reduktionerna genom att tråden växelvis valsas fyrkant
och oval. Hur tråden vändes vid valsning mellan
de olika sticken framgår av fig. 9. Om alla valsar
ligga horisontellt, skall sålunda ovalen vridas
90° mellan varje stick och fyrkanten 45°.
Ledning och omföring av fyrkantprofiler går
relativt lätt, vilket beror dels på den mindre
vridningsvinkeln, dels på att en fyrkantprofil,
som plattas i ett ovalspår, delvis styr upp sig
själv i rätt läge.
Större svårigheter uppstå vid ovalomföring. En
omförare består i stort sett av tre huvuddelar:
utledaren, den rännformiga omföraren med sin
tratt samt inledaren till nästa stolpar, fig. 10.
Ut-ledarna bilda tillsammans ett rör, vars inre är
utformat efter valsprofilen (ovalen). Det
rörformiga spåret är vridet en viss vinkel och ger
impuls till uppvridning av hetan. Hetan böjes
sedan om och föres in i inledaren av
omförare-rännan. Vid två valspar vilkas valsar gå med
samma periferihastighet uppstår slingtillväxt på
grund av att det efterföljande paret med sin
mindre utgångssektion "drar undan" mindre volym
järn än vad det föregående paret med sin större
sektion matar ut. Omföraren måste då byggas så,
att slingan hoppar ur rännan, sedan framändan
gripits av det efterföljande valsparet. Genom
stöten mot valsarna får hetan en knyck och bil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
