Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 49. 8 december 1945 - Jäsningsindustrierna som leverantörer av näringsmedel och läkemedel, av Harry Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1346
TEKNISK TIDSKRIFT
börja de åter att växa och utveckla sig. En annan
grupp antibiotika verkar baktericidiskt eller
anti-ceptiskt. Hithörande substanser kunna reagera
med protoplasman i både bakterier och djurceller
och döda dessa. Många antiseptika verka
emellertid rent bakteriostatiskt, om de användas i
mycket låga koncentrationer.
Vissa antibiotika verka huvudsakligen på s.k.
grampositiva bakterier. Bland sådana antibiotika
märkas penicillin, penicillin-krustocin, gramicidin,
tyrotricin, subtilin, helvolsyra, fumigacin, jodinin,
actinomycetin, actinomycin A,, proactinomycin
m.fl. Penicillin och penicillin-krustocin äro helt
ogiftiga (helvolsyra har ringa toxisk effekt på
leukocyter men har giftverkan på levern).
Andra antibiotika verka både på grampositiva och
gramnegativa bakterier. Detta är fallet med
strep-tomycin, streptotricin, patulin (clavacin,
clavifor-min), aktinomycin B, tyrocidin, gramicidin S,
aspergillinsyra, notatin, pyocyanas, penicillinsyra
m.fl.
I många fall nedsättes effekten av en antibiotisk
substans, om blod, serum, var eller
spjälkningspro-dukter av äggviteämnen äro närvarande. Detta
gäller t.ex. notatin, tyrocidin och jodinin. I andra fall,
såsom i fråga om penicillin, streptomycin,
streptotricin, helvolsyra, aktinomycin och gramicidin,
inträder däremot ingen eller endast en ringa
nedsättning av aktiviteten under dessa förhållanden.
Antibiotiska substanser
ur mögelsvampar
Som nu är allmänt känt, upptäckte Fleming
19295 att mögelsvampen Penicillium notatum
producerar en bakteriehämmande — en
antibiotisk — substans, som han gav beteckningen
penicillin. 1938 påbörjade Florey och medarbetare i
Oxford de undersökningar som ledde till en metod
för utvinning av penicillin ur näringslösningar,
som förjästs med denna mögelsvamp. Dessa
arbeten publicerades 1940 av Chain, Florey, Gardner,
Heatly, Jennings, Orr-Ewing och Sanders6 och
1941 av Abraham, Chain, Fletcher, Florey,
Gardner, Heatly och Jennings7.
Följande bakterier visade sig särskilt känsliga
för penicillin: Streptococcus pyogenes (variga
sår, barnsängsfeber), Staphylococcus aureus
(karbunklar, benröta), Str. pneumoniae
(lunginflammation), Clostridium perfringens och Clostridium
septicum (gasgangrän), Neisseria gonorrhoeae
(gonorré, N. meningitidis (hjärnhinneinflamation)
m.fl. Inom veterinärmedicinen kommer penicillin
att bli av särskild betydelse för bekämpande av
Streptococcus agalactiae och några andra mastitis
förorsakande bakterier.
Mycket litet känsliga eller helt okänsliga äro
däremot Salmonella typhi (tyfus), Salmonella
paratyphi B (paratyfus), Pasteurella pestis (pest),
Vibrio cholerae (kolera), Shigella dysenteriae
(dysenteri) m. fi.
På virusarter har penicillin mycket svag effekt,
ett undantag utgör Psittacosis virus, som
förorsakar den hos människan sällsynta
papegoj-sjukan.
Penicillin har fördelen, att det ej utövar
skadliga verkningar i den mänskliga organismen,
vilket är fallet med t.ex. sulfapreparaten. Det
har sålunda mycket ringa inverkan på de vita
blodkropparna. Detta förhållande är av stor vikt,
då dessa i hög grad ha förmåga att bekämpa
infektioner. Enligt Fleming kan man tänka sig, att
penicillinet verkar på följande sätt: det förhindrar
att infektionsbakterierna föröka sig, men verkar
ej samtidigt försvagande på de vita
blodkropparna. Dessa få således en kraftig hjälp vid
bekämpandet av de patogena bakterierna.
Under de senaste åren ha kolossala summor
offrats på penicillinforskning och på mycket kort
tid ha stora industrier uppbyggts i USA och
England för framställning av penicillin genom en
jäsningsprocess. I USA finnas nitton och i Kanada
två företag, representerande ett sammanlagt
anläggningskapital av över 20 M$. Ett utbyte av
forskningsresultaten har ägt rum mellan England
och USA. Detta har i hög grad påskyndat den
industriella utvecklingen.
Penicillin framställes i industriell skala genom
förjäsning av en sockerhaltig mäsk, innehållande
näringssalter och vissa komplicerade organiska
föreningar, med en renkultur av mögelsvampen
Penicillium nota tum Westling. Som biprodukt
bildas bl.a. kolsyra.
Två principiellt olika metoder ha kommit till
användning: dels odling av den
penicillinprodu-cerande svampen som ytkultur, dvs. på ytan av
näringslösningen, som befinner sig i flata flaskor,
vilka vid ett vätskedjup av ca 2 cm rymma ca
1 1 näringslösning, eller i stora tankar genom
vilka näringslösningen strömmar kontinuerligt,
och dels submers odling av svampen i roterande
trummor eller i djupa jäskar under samtidig
luft-genomblåsning.
Vid ytkulturmetoden pågår odlingen i 6—14
dygn vi den temperatur av 20—28°C. Penicillinet,
som är mycket instabilt och därför mycket lätt
sönderfaller, utvinnes ur den förjästa mäsken
genom komplicerade adsorptions- och
extraktions-processer (jfr nedan). Det överföres slutligen i
torr form på sätt som nedan anges.
Ytkulturmetoden torde vara dyr i anläggning och
drift. Användas tunna skikt av näringslösningen
(1,5—2 cm), behövs en yta av 50—75 m2 för
varje kubikmeter av näringslösningen.
Sedan 1944 framställes penicillin genom
submers odling i djupa tankar vid bl.a.
Com-mercial Solvents Corporation’s anläggning vid
Terre Haute, Ind., USA8-9. Jästankarna, som
rymma ca 45 000 1, satsas med en steril mäsk
(innehållande majsstöpvatten, laktos och närsalter).
Odlingen sker vid en temperatur av 25°C under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
