Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 49. 8 december 1945 - Jäsningsindustrierna som leverantörer av näringsmedel och läkemedel, av Harry Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1354
TEKNISK TIDSKRIFT
Ingeniörsvetenskapsakademien har på KTH
delvis i samarbete med Stockholms Högskolas
biokemiska institut utarbetats ett förfarande för
framställning av jäst ur vassle (Enebo, Lundin,
Myrbäck"’78, Lundin75), vilket även prövats i
halvstor skala. Mjölksockret i vasslen kan
emellertid ej utnyttjas varken av den vid
pressjäst-framställning använda jäststammen,
Sacchara-myces cerevisiae (överjäst) eller av Torulopsis
utilis, vilken som redan framhållits av Fink och
andra befunnits vara den lämpligaste jästen för
jästframställning ur rörsockermelass, träsocker,
sulfitlut m.m. Man bör därför använda någon
annan jäststam, någon som direkt, snabbt och
med gott utbyte kan omsätta mjölksocker. Bland
Torulopsis-arterna finns det åtskilliga, som kunna
växa på mjölksocker, ett fåtal med, de flesta utan
alkoholbildning. På KTH ha flera olika stammar
av dylika arter prövats med ett gott resultat. T.
lactosa, T. cremoris, T. sphaerica, T. candida
och en saccharomycerart, S. fragilis, T.
candida befanns vara lämpligast. Den bildar icke
alkohol och kräver därför icke det
tilloppsförfarande, som med hänsyn till den eljest
inträdande förlusten genom alkoholbildning är
nödvändig vid odling av t.ex. pressjäst och T. utilis.
Odlingsmetodiken är därför enklare vid T.
candida än vid dessa båda.
Även om vasslejästen icke växer lika snabbt som
T. utilis och har samma höga äggvitehalt kan
man dock säga, att vasslejästodlingen fått en
lösning genom försöken på KTH. Per 100 g
förbrukat socker erhölls maximalt ca 25 g råprotein.
Motsvarande värde för T. utilis torde vara ca
30 g. Försöken med jästodling på vassle avbrötos
efter ca ett år, då den på grund av kriget knappa
tillgången på vassle måste utesluta jästodlingens
tekniska tillämpning.
Ett mejeri, som ystar 5 000 000 l/år mjölk, skulle
kunna tillverka över 100 t torrjäst med ett
försäljningsvärde av minst 70 000 kr. Jästen bör
under de närmaste åren kunna finna användning
vid framställning av lämpliga livsmedel för
export till nödlidande länder (se ovan).
Under normala förhållanden torde det vara
ekonomiskt fördelaktigare att förjäsa mjölksockret i
vasslen till alkohol. Även detta problem har varit
föremål för bearbetning på KTH i samarbete med
Stockholms Högskolas biokemiska institut79.
Undersökningarna förde fram till lyckade försök i
halvstor skala omfattande jäsningar om ca 2 000 1.
Ett mejeri som ger 30 000 l/dag vassle skulle
kunna producera 120 000 kg hundraprocentig
alkohol per år.
Praktiskt avgörande för vasslens industriella
utnyttjande är frågan om tillräckliga
vasslemäng-der stå till förfogande på platsen för den
eventuella fabrikationen; några längre transporter
kunna icke komma i fråga. Vid sådana mejerier,
där avloppsvattnet vållar stora olägenheter, men
den avfallande vasslemängden är för liten för
kommersiell utvinning av alkohol, jäst,
vassle-pulver, acetonbutylalkohol, mjölksyra etc. kan
det vara lämpligt att genom enkel förjäsning med
någon lämplig jästsort, utan samtidigt
tillvaratagande av bildad alkohol eller jäst, bortskaffa
mjölksockret, vilket förorsakar de största
olägenheterna i avloppsvattnet. Försök häröver utföras
av O Andersson och av E Thomé.
Sedan R Lechner80 visat att pentoshaltiga
lösningar kunna användas för odling av T. utilis
utan att organiska kväveföreningar eller
biofaktorer behöva tillföras, har ett antal nya råmaterial
i form av pentosaner och hemicellulosa i lövträ,
vass. halm, solrosstjälkar, fröskal samt avfall från
hamp- och linberedning kommit till användning.
I Tyskland har sålunda funnits en fabrik, som ur
halm efter förhydrolys framställde 26 000 t
cellull och samtidigt ur förhydrolysatet utvann
10 000 t matjäst51.
Sedan det påvisats att acetaldehyd, ättiksyra och
andra organiska syror kunna ge högt utbyte av
jäst började man i några kemiska industrier
att utnyttja avloppsvatten innehållande dessa
substanser för jästproduktion. Sålunda ha
rest-substanser från den kemiska fettsyntesen
(oxidation av paraffin till fettsyror) och permavatten
från träkolning utnyttjats. Ytterligare exempel äro
extrakt och hydrolysat av havstång, som utvinnas
vid jodframställning. Fink framhåller särskilt
värdet av att stegvis utnyttja råvarorna, så att
förlusterna bli så små som möjligt genom att
sammankoppla två skilda tillverkningar. Detta
har skett i processerna cellulosa/jäst,
cellull/jäst, syntetiska fettsyror/jäst, jod/jäst,
cellulosa (sprit)/jäst.
Äggvita ur luftens kväve
Försök att framställa äggvita ur atmosfärens
kväve med hjälp av den kväveassimilerande
jord-bakterien Azotobacter chroococcum upptogos
hösten 1940 på KTH och Lantbrukshögskolans
mikrobiologiska institution (Nilsson, Enebo och
Lundin81). Azotobacter chroococcum har under
lämpliga betingelser förmåga att assimilera
atmosfärens kväve. Bakterien täcker därvid hela sitt
äggvitebehov på detta sätt. Heijkenskjöld82 var den
förste, som försökte utarbeta ett industriellt
förfarande för äggvitesyntes på detta sätt. Detta
lyckades dock ej bl.a. beroende på svårigheten
att ur den kolloidala mäsken utvinna den
äggviterika bakteriemassan.
Lyckas man utarbeta ett industriellt användbart
förfarande för massodling av Azotobacter i
kvävefritt substrat, så har man alltså löst problemet
att framställa äggvitesubstans direkt ur luftens
kväve utan användande av dyrbara kvävehaltiga
föreningar som utgångsmaterial.
Av försöken framgick, att Azotobacter chroococ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
