Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 15 december 1945 - Senaste rön från Statens Skeppsprovningsanstalt, av Evert Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 december 1945
1373
Senaste rön
från Statens Skeppsprovningsanstalt
Civilingenjör Evert Segerstedt, Göteborg
Vid Statens Skeppsprovningsanstalt är vi rätt
bundna av våra uppdragsgivares berättigade
anspråk på att deras undersökningar hålls hemliga,
och därför kan jag bara i största allmänhet
beröra en del av de försök som gjorts och
resultaten av dem. Att sekretessen måste vara särskilt
sträng i fråga om uppdrag för Marinens räkning
är självklart och det är egentligen bara sådana
saker, som är att hänföra till ren forskning, som
kan avslöjas.
Som alla kan förstå består vårt arbete till
övervägande del av rutinarbete. Vi gör släpförsök och
försök med självdrivna modeller, frigående
propellrar osv. Ofta, eller kanske t.o.m. mycket ofta,
får vi på den vägen fram förbättringar i
fartygsformen. Naturligtvis är det inte ovanligt att en
konstruktion är bra med en gång, så att man inte
behöver göra några ändringar, men då har
modellförsöket också gjort sin tjänst såtillvida att
leverantören, dvs. varvet, får en bekräftelse på
att det kan uppfylla sitt kontrakt åtminstone vad
farten beträffar.
I de fall där vi genom en eller flera ändringar
lyckas nå bättre resultat är det heller aldrig fråga
om några underverk. Så dåliga är inte
konstruktionerna från början! Oftast är det blott fråga
om några procent, säg 3—5 %, förbättring, men
Föredrag i avd. Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik den 22
oktober 1945.
DK 629.12.001.57
även det representerar en hel del i längden. Ibland
kan det röra sig om mera också.
Det finns fortfarande de, som är litet skeptiska
gentemot modellförsök, och man får naturligtvis
inte driva dessa in absurdum. Alla experiment av
det liär slaget är naturligtvis behäftade med fel,
och våra undersökningar utgör inga undantag,
det är vi fullt medvetna om, men att
försöksmetoderna och resultaten är fullt
tillfredsställande ur praktisk synpunkt är nog otvivelaktigt.
Med hänsyn till de felkällor, som är
ofrånkomliga, brukar vi också betrakta exempelvis en
förbättring i släpeffekt på */z—1 % som skenbar,
dvs. vi anser, att om skillnaden inte blir större
mellan två varianter av en modell, så är de
likvärdiga.
Jag skall nu illustrera just ett par sådana fall,
där relativt små skillnader i modellens form visar
anmärkningsvärd ändring i motstånd. Två
framstående konstruktörer kom med var sitt förslag
till ett projekt (fig. 1). Dimensionerna var i
bägge fallen desamma, med en obetydlig skillnad
i djupgående; dock har alt. I större fylliglict
akteröver, medan deplacementet för alt. II ligger
mer på fören. Den ene förslagsställaren kom
också med en variation (fig. 2) som inte var
särskilt stor. Spantarealkurvorna (fig. 3) visar
skillnaden i deplacementets fördelning mellan de
Fig. 1. Olika förslag till spantplan för samma projekt.
Fig. 2. Två varianter av alt. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
