- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
1404

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 51. 22 december 1945 - Bergverkstäder. Diskussion, av G Ljunggren, H Ronge, T Teorell, K Magnell, E Pelow, Ragnar Liljeblad, Ida Fischer, S Forssman, S Lundquist, F Hansen, J Welin-Berger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1404

TEKNISK TIDSKRIFT

fredstid blir det möjligt att ta längre tid på sig och spränga
på ett mycket mera ekonomiskt sätt och närma sig de
principer för bergarbetet, som tillämpas inom
gruvindustrin. Jag tänker därvid på att man kan börja med att
göra en fältort av den storlek, som tillåter maskinell
ur-lastning, och sedan från denna fältort i en eller två
etapper vidga, t.ex. åt sidorna, med vanlig strosning samt i
tredje etappen ta ned återstående berg med takstrosning.
Härigenom vinnes, att man kan spara taket mot alltför
stora påfrestningar. Genom sådant sprängningsförfarande
kan man säkert nedbringa sprängningskostnaden med
(gissningsvis) ungefär 20 %.

Till slut vill jag endast fråga om det är möjligt att uppnå
de omtalade belysningsresultaten genom rampbelysning.
Jag har liksom på känn, att det är anblicken av lamporna,
som inverkar psykiskt menligt. Om man däremot inte ser
några lampor, utan rummet endast strålar av klart och
hälsobringande ljus, kanske även denna olägenhet
försvinner?

Byrådirektör E Pelow: Såsom representant för
Yrkesinspektionens chefsmyndighet nödgas jag till en början
uttala min synnerliga förvåning över att här i landet
fortfarande, eller rättare sagt, att det över huvud taget finns
en framstående representant för svensk industri, som
hyser den uppfattningen, att de, som av statsmakterna äro
tillsatta att tillvarata arbetarnas intressen i fråga om
yrkeshygien, kunna vara "en dam eller en herre, som
sitter vid sitt skrivbord och med motvilja lämnar denna
bekväma plats" för att gå in i t.ex. en bergverkstad. Jag
kan försäkra hr Liljeblad, att det inte går till på det sättet,
och jag skulle tro, att herrarna ha klart för sig, att så
arbetar inte Yrkesinspektionen.
Det skulle vara intressant att veta vilka myndigheter,
som enligt Liljeblad hade ställt sig avvisande till eller
förlorat intresset för bergrumsverkstäderna. Om han
avsåg Yrkesinspektionen, var hans yttrande även i detta
avseende fel. Vi ha under hela den tid, som Yrkesinspek
tionen har verkat här i landet, försökt åstadkomma goda
arbetslokaler. Vi försöka dra upp arbetarna ur
källarlokalerna och få arbetsgivarna att ge dem bättre lokaler.
Det har också gjorts väsentliga framsteg i detta avseende.
Naturligtvis beror detta icke endast på Yrkesinspektionens
verksamhet utan över huvud taget på de förbättrade
levnadsförhållanden, som vi ha här liksom i andra
civiliserade länder. Men när man nått ett sådant välstånd,
måste man tycka, att det är beklämmande att ånyo sänka
ned folket under jordytan och placera dem i bergverkstäder.

Det måste verka beklämmande med tillbakagång, och
den närmaste anledningen till viss tvekan om
bergverkstäder har föranletts av de första bergverkstäderna som
gjordes, där det inte fanns rumsbyggnader, utan där det
var bergväggar med vattnet rinnande från dem och där
man hade sådana fuktförhållanden, att man inte ens
kunde förvara en del varor utan att de togo skada av
fukten. Nu ha vi här hört talas om och sett bilder från
bergverkstäder, som äro bra, och vi ha även hört från
läkarhåll, att man kan åstadkomma t.o.m. en belysning,
som skulle kunna ge samma goda resultat som
solljusbelysning. Den som kanske verkade mest övertygande i
sin entusiasm var hr Wallgren. Det är endast beklagligt,
att han för att riktigt betona, hur bra det är, måste
avsluta sitt föredrag med att förhållandena i
bergrumsverkstäderna (särskilt Bolinder—Munktells förmodar jag) äro
bättre än i de sämsta ovanjordsverkstäderna. Det är ju inte
alls förhållandena i dylika, som man skall jämföra med.
Jag förstår icke alls, varför man skulle ta dessa till
jämförelse. I varje fall erfordras detta icke i fråga om
Bolinder—Munktells verkstäder, som jag själv sett.

Från Yrkesinspektionens chefsmyndighet har senast i år
gjorts följande principuttalande till Arméns
Fortifikationsförvaltning:
"Frågan huruvida arbete i bergverkstäder kan medföra

ogynnsamma inverkningar i fysiologiskt eller psykologiskt
avseende har varit föremål för ingående diskussioner och
undersökningar så långt nu tillgängligt material medgivit.
Bl.a. ha yttranden avgivits från samtliga yrkesinspektörer
och sprängämnesinspektören, varvid arbetsgivare,
arbetsledare och arbetare vid bergverkstäder samt läkare, som
haft sådana arbetare under uppsikt, beretts tillfälle uttala
sig. Vidare har på anstaltens hemställan den 17 december
1943 Statens institut för folkhälsan den 15 innevarande
månad (februari 1945) avgivit utlåtande.

Enligt ovannämnda utredningar och uttalanden har,
såvitt kunnat bedömas av de erfarenheter man hittills vunnit
på området, arbete i bergverkstad icke visat sig innebära
större hälsorisk än arbete i en verkstad av motsvarande
slag belägen ovan jord. Härvid förutsättes, att
bergverkstaden är utförd på ett ur yrkeshygienisk synpunkt
tillfredsställande sätt.

Anstalten anser emellertid för sin del, att den tid, under
vilken arbete bedrivits i bergverkstäder, är otillräcklig för
att lämna erforderlig erfarenhet för ett definitivt
ställningstagande. Särskilt torde ytterligare erfarenhet vara
nödvändig beträffande belysningsförhållandenas inverkan.
För att med bestämdhet kunna träffa ett avgörande
härutinnan torde ingående undersökningar vara erforderliga.

Med hänsyn till bergverkstädernas egenart vill anstalten
med reservation för sådan ändring i ställningstagandet,
som kan komma att föranledas av vunna erfarenheter,
tillsvidare icke motsätta sig, att bergverkstad, varå lagen
om arbetarskydd äger tillämpning, användes även i
fredstid, under förutsättning att anläggningen är utförd på ett
ur arbetarskyddssynpunkt tillfredsställande sätt.

Härvid skola arbetarskyddslagens krav beträffande skydd
mot olycksfall och ohälsa till alla delar vara uppfyllda,
och skola särskilt i nedanstående punkter meddelade
anvisningar vara beaktade.

1. Verkstadsanläggning i berg skall vara försedd med
reservutgång till det fria belägen på betryggande avstånd
från huvudingången.

2. Bergverkstad skall vara inrymd i en i berget inbyggd,
fristående byggnadskropp, således med väggar och tak
fria från det omgivande berget. Avståndet mellan
inbyggnadens tak eller vägg och schaktets tak eller vägg skall
vara tillräckligt stort för att medgiva regelbunden tillsyn
av bergytan, i regel ej mindre än 80 cm. Inbyggnadens tak
skall vara tillräckligt kraftigt att bära personer, som skola
utföra sådan tillsyn, eller också vara försett med för
ändamålet erforderliga gångar eller plattformar.

3. Takhöjd och utrymme i sådana lokaler, där arbete
skall bedrivas, skola vara rikligt tilltagna.

4. Beträffande belysning, luft och psykologiska faktorer
skall beaktas vad i ovannämnda utlåtande från Statens
institut för folkhälsan anförts.

5. Tvätt- och klädrum böra, där omständigheterna det
medgiva, vara belägna omedelbart innanför ingången till
verkstadsanläggningen. Matrum böra om möjligt förläggas
ovan jord och i så nära anslutning till tvätt- och klädrum,
som de lokala förhållandena tillåta.

Innan bergverkstad kommer till utförande böra ritningar
och erforderlig beskrivning över anläggningen underställas
yrkesinspektionens chefsmyndighet för granskning."

Såsom framgår av detta principuttalande har
Yrkesinspektionens chefsmyndighet ingalunda ställt sig
avvisande mot användande av bergverkstäder, under villkor
att skäliga krav i fråga om säkerhet och sundhet för de
där sysselsatta äro iakttagna.

Direktör Liljeblad: Jag skulle vilja fråga hr Teorell
hur det förhåller sig med ultraviolett ljus i vanlig verkstad
med fönster, som i regel bestå av matt trådglas e.d.

Professor Teorell: Möjlighet föreligger att anordna
belysning indirekt genom osynlig ljuskälla. Det är möjligt, att
hr Magnell tänker på någonting i stil med lysämnesrör. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:30:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/1416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free