Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 51. 22 december 1945 - Beräkning och anordning av plana pålgrupper, av Sven Olof Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 december 1945
1411
Beräkning och anordning
av plana pålgrupper
Tekn. dr Sven Olof Asplund, Örebro
Elasticitetsteorin för pålberäkningar har
uppbyggts av svenskarna P Gullander, W Fellenius,
R Ekwall, T Hultin och danskarna H M
Westergaard, A Ostenfeld och Chr. Nøkkentved. Den
senare har publicerat en historik10 över
pålbe-räkningsmetodernas utveckling. Här skall med
vissa formella modifikationer redogöras för de
delar av teorin, som i första hand behövs för att
praktiskt genomföra en pålberäkning under de
beräkningsförutsättningar, som för närvarande i
regel fordras av svenska myndigheter. Därefter
skall några allmänna princier anges, som bör
iakttas för att ernå en ekonomisk pålgrupp.
Första förutsättningen för beräkningen är att
pålreaktionerna är elastiska och följer Hookes lag.
Om alltså en stödpåle F,G, (fig. 1) av längden
U, tvärsnittsarean Ai och elasticitetsmodulen E
sammanpressas längden Ali} uppkommer i pålen
axialtrycket
Ei Ai A h
h
= Ai A b
(l)
I en friktionspåle, där trycket avtar mot spetsen,
kan denna formel inte användas. Då måste man,
helst genom försök eller annars genom
bedömning av verksam pållängd, fastställa det
elastici-tetstal A i, som anger förhållandet mellan pålkraft
och tillhörande elastiska eftergift av pålskallen
Fi. Med den brukliga arbetsmetoden för
friktionspålar, att alla pålar slås till samma
nedsjunkning för sista hejarslaget, kan man i regel
använda samma elasticitetstal A i för alla pålar i
en pålgrupp.
En andra beräkningsförutsättning är, att varken
sidokrafter H från marken (fig. 2), tvärkrafter
eller inspänningsmoment får överföras av pålar,
pålplint eller eventuell spånt omkring plinten.
Varje påle betraktas som en fristående rak sträva,
ledad i bägge ändar, alltså såsom centriskt
belastad (C Forssell och Hj. Granholm har visat, att
pålar, oavsett detta antagande, inte behöver
dimensioneras för knackning, även om de är slagna
i ganska lös mark. Fria pålar t.ex. i vatten måste
givetvis dimensioneras för knäckning.)
Man kan ifrågasätta om bestämmelsen att inga
sidokrafter från marken får medräknas alltid är
DK 624.154
fullt rationell. I många fall skulle nämligen även
en liten och uppenbarligen försvarlig sidokraft
kunna innebära en väsentlig besparing av pålar,
som det torde vara oriktigt ur privat- och
nationalekonomisk synpunkt att inte tillgodogöra sig.
Man kan visserligen invända, att det är säkrare
att inte medräkna något sidotryck från marken.
Man lägger dock då den extra säkerhet, som det
faktiska sidotrycket ger, på den redan förut som
betryggande betraktade säkerhet, som den
fristående pålgruppen begäres beräknad för.
Om man trots bestämmelserna skulle önska
undersöka inverkan av en sidokraft inför man
lämpligen i höjd med sidotrycket (pålskalle,
pålplint, spånt) en tänkt horisontalpåle med samma
elastiska egenskaper som markreaktionen.
Elasticiteten väljes så stor, att största uppkommande
pålkraft i den tänkta pålen dessutom inte
överstiger den sidokraft, som kan tillåtas på grunden.
Därvid bör även kontrolleras, att plintens
sidorörelse blir så liten att tillbörlig säkerhet finns
för att markens elasticitetsgräns ej skall
överskridas. Med andra ord, den sammanhållning i
marken, som den tillåtliga marksidokraften
baseras på, får ej förstöras. För beräkning av
inspända pålar hänvisas i övrigt till Nøkkentveds
avhandling.
Hans avhandling innehåller också en fullständig
teori för beräkning av pålgrupper betraktade som
rymdsystem. För ordinärt praktiskt bruk torde
Fig. 1. Påles data.
Fig. 2. Sidokraft från mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
