Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 29 december 1945 - Atomteori och atombomber, av Henry Kjellson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 december 19A5
1417
Atomteori och atombomber
Flygdirektör Henry Kjellson, Stockholm
Sedan materiens innersta struktur successivt
kunnat utforskas genom upptäckten av
röntgenstrålarna och den radioaktiva strålningen har det
avslöjats, att atomerna i sitt allra innersta, inuti
kärnan, ha ett ofantligt stort energiförråd, och
det har då eggat till fantastiska tankeexperiment
beträffande vad som skulle kunna uträttas, om
denna energi kunde utlösas och tillgodogöras.
Att tämja denna våldsamma energi till hyggligt
arbete har länge ansetts omöjligt och liknats vid
att försöka slå i nubb med en flertons
maskinhammare. Att utlösa den ofantliga atomenergin
till en plötslig, förintande verkan borde vara
lättare, just därför att reaktionen sker så oerhört
hastigt och explosionsartat. Det torde dock icke
dröja lång tid, förrän vi kunna tygla dessa
ofantliga krafter och nyttiggöra oss dem.
Vid de radioaktiva processerna, som till sitt
väsen bestå i atomkärnornas explosionsartade
sönderfall, frigöres en del av atomkärnornas
enorma energiförråd i form av med oerhörd
hastighet utslungade partiklar eller
atomfragment. Den på konstlad väg framkallade
kärn-sprängningen består i att med lämpliga,
sub-mikroskopiskt små artilleriprojektiler beskjuta
kärnorna.
Atomens byggnad
Atom är, som bekant, benämningen på ett
grundämnes minsta, som helhet betraktade
byggnads-eller konstruktionselement. Atomen ansågs länge
såsom odelbar, vilket också namnet antyder, men
den moderna atomforskningen har visat, att en
atom består av smärre byggnadselement,
protoner, neutroner och elektroner. Atomen består av
en kärna med positiv laddning och ett utanför
kärnan befintligt atomskal eller hölje, olika för
olika grundämnen, bestående av en eller flera
små negativt laddade artiklar, som i svindlande
fart kretsa kring kärnan. Dessa små partiklar,
som rotera kring kärnan, äro alla lika stora för
alla grundämnen och negativt laddade med
samma elektricitetsmängd. Partiklarna kallas för
elektroner.
Atomens hela massa är praktiskt taget samlad i
kärnan, ty kärnans bestådsdelar protonen, som
är en partikel med positiv laddning av samma
storleksordning på laddningen som hos
elektronen, och neutronen, som är elektriskt neutral, ha
DK 539.1
623.454.9
vardera en massa som är 1 850 gånger större än
elektronens.
Vi känna hittills 92 grundämnen, av vilka vätet
är det lättaste och uran det tyngsta, och ämnena
äro numrerade från 1 till 92. Det karakteristiska
i denna numrering är, att atomnumret änger huru
många elektroner som finnas i skalet och omkretsa
kärnan. Väte, med atomnumret 1, har 1 elektron
i sitt skal, guld, med atomnumret 79, har 79
elektroner i skalet och uran, med numret 92, har
92 elektroner i sitt skal osv.
Det egendomliga är nu, att elektronerna äro
ordnade i ett visst system av banor, för att det
skall bli en viss ordning i trafikvarven kring
kärnan. Elektronerna äro därför hänvisade till
vissa energinivåer, skilda åt genom ett visst
energikvantum, så att då en elektron flyttas från
en nivå till en annan bindes eller frigöres energi,
fig. 1. Om den första inre, närmast kärnan
befintliga nivån, vilken kallas K-nivån, tänkes ha
radien 1, så befinner sig den andra energinivån,
L-nivån, på avståndet 4, den tredje nivån,
M-nivån, på avståndet 9 från kärnan osv. Första
nivån, if-nivån, kan endast ta två elektroner,
varefter den är mättad. L-nivån kan ta
tillsammans åtta elektroner, varvid av dessa ett visst
antal är hänvisat till en cirkel och ett visst antal
till en ellipsformig bana med samma storaxel
som cirkeln. M-nivån kan ta 18 elektroner och
M-nivåns banor äro en cirkel samt två system
ellipser av två storleksordningar i excentricitet.
Så följer iV-nivån osv. Hos uran äro elektronerna
fördelade på sju energinivåer.
Fig. 1. Elektronbanor och energinivåer; nivåellipserna ha
samma storlek som nivårirkeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
