Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 29 december 1945 - Atomteori och atombomber, av Henry Kjellson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1418
TEKNISK TIDSKRIFT
TUNGT VÄTE
Fig. 2. Atombyggnaden, hos
väte, tungt väte och helium;
den fria heliumkärnan kallas
oc-partikel; ß-partikeln är en
kärnelektron, utsänd av en
neutron, vilken då blir proton.
VÄTE
HELIUM
Fig. A. Elektronbanans vridning.
Ta vi nu vätet, det lättaste av alla grundelement,
och studera väteatomens byggnad, finna vi, att
den har den enklaste konstruktionen bland alla
de hittills kända 92 grundämnena, fig. 2.
Väteatomen består av en kärna, innehållande en
proton med positiva laddningen 1, kring vilken
kretsar en elektron med den negativa laddningen 1,
så att jämvikt i laddningshänseende råder mellan
kärna och skal. Nästa ämne, helium, har ett
atomskal, i vilket kretsa två elektroner, bundna
till sina banor i Är-nivån genom två protoner i
kärnan. K-nivån är nu mättad med elektroner
och kan ej ta flera. Att skalets yttersta del är
mättad kännetecknar en ädelgas, vilket helium
som bekant är.
Tabell 1 visar, huru alla de 92 grundelementen
äro uppbyggda, och antalet elektroner i de olika
energinivåerna. Ämne 10, neon, har tio
elektroner, 2 på Æ-nivån samt 2 + 6 på L-nivån. Den
? Fig. 3. Elektronbanorna
3 för radium (88 elektroner)
och ädelgasen argon (18
elektroner; yttre nivån
3 mättad).
yttersta nivån är stabil med sina åtta elektroner,
och ämnet är en ädelgas. Ämne 18, argon, med
18 elektroner, har den yttersta M-nivån stabil med
8 elektroner och är en ädelgas. Samma är
förhållandet med ämnena 36, krypton, 54 xenon och
86 emanation, där yttre nivåerna N, O och P äro
stabila med 8 elektroner.
Fig. 3 visar atommodeller i plan med inritade
elektronbanor för ädelgasen argon och för
radium. De här antydda atommodellerna
uppställda av Bohr få naturligen ej betraktas såsom
verkliga utan utgöra ett åskådningssätt för
materiens innersta struktur*. Vi se, att i den oändligt
lilla värld, som mikrokosmos eller atomvärlden ut
utgör, finns det enligt denna modell ett slags
planetsystem, och man skulle gärna vilja göra en
jämförelse med exempelvis solsystemet, med solen
som kärna och planeter och kometer som
elektroner. Vid en sådan jämförelse skola vi emellertid
finna flera betydande skillnader. I solsystemet
hållas planeterna och kropparna bundna till
varandra genom den allmänna newtonska
gravitationen, en allmän attraktionskraft, men i atomen är
det elektriska laddningar av positiv och negativ
form, som attrahera eller repellera varandra enligt
Coulombs lag. Enligt relativitetsteorin beror en
kropps massa av dess hastighet, så att elektronens
massa växer med dess hastighet. Detta medför, att
en elektron i en elliptisk bana har större massa då
den är närmare kärnan, där hastigheten är stor,
och därigenom kommer den att kraftigare
avlänkas i banan, så att en ständig vridning av den
elliptiska banan kommer att äga rum, fig. 4.
Är en partikels vilomassa m0 och ljusets
hastighet c, så är partikelns massa vid hastigheten v
m0
m = —,
En likhet mellan planetsystemet och atomen är,
att den kring kärnan kretsande kroppen ständigt
* En fysikaliskt riktigare men mycket abstrakt bild av atomens
byggnad ger kvantmekaniken, uppställd av bl.a. Heisenberg och
Schrödinger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
