Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 5 januari 1946 - Tre effektiva år, av Bo Ekelund - TNC: 1. Verbens numerusböjning, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
\ TEKNISK TIDSKRIFT
Tre effektiva år
Med utgången av december månad 1945 lämnar
Rolf Stéenhoff Svenska Teknologföreningens
ordförandeklubba ifrån sig. Under tre skickelsedigra
år av föreningens liv har han lett dess öden på
ett föredömligt sätt.
Att här närmare redogöra för de tre årens
omfattande arbete är ej avsikten, men några av de
arbetsuppgifter, vilka under Steenhoffs ledning
blivit lösta, bör dock nämnas. Vi erinrar oss
alltså med tacksamhet åtgärderna för effektivisering
av föreningens administration, för Teknisk
Tidskrifts omläggning, för biblioteksfrågans lösning
och för klubblokalernas ordnande. Kontakten
med olika ingenjörssammanslutningar i landet
har genom skapandet av Svenska
Ingenjörsföreningars Nämnd organiserats på ett för alla
parter lyckligt sätt. Rekryteringsarbetet bland de
nyutexaminerade högskoleingenjörerna har varit
föremål för särskild uppmärksamhet.
Den avgående ordförandens livliga och varma
intresse för vårt svenska språks behandling har
tagit sig ett vackert uttryck i det pris i teknisk
stilistik, som tillkommit i samband med Teknisk
Tidskrifts jubileum.
Svenska Teknologföreningen bringar Rolf
Stéenhoff ett kamratligt och hjärtligt tack för ett
uppoffrande, intresserat och framgångsrikt arbete.
Bo Ekelund
TNC
1. Verbens numerusböjning
Den särskilda pluralböjningen för predikatsverbet är
sedan länge försvunnen ur det svenska talspråket, för
landets centrala delar alltsedan 1600-talet. I skriftspråket,
som av naturen är mera konservativt, har den levt kvar
ända till våra dagar. Även TNC har i sina publikationer
hittills skrivit: det är, de äro, han gick, de gingo. Redan
under första årtiondet av 1900-talet började emellertid de
skönlitterära författarna slopa denna kongruensböjning.
Man fick allt oftare läsa: det är, de är, han gick, de gick.
I danskan och norskan låg utvecklingen före; där var
redan vid sekelskiftet denna förenkling genomförd i det
officiella skriftspråket. I svenskan gick det ena årtiondet
efter det andra, visserligen med framstötar då och då
särskilt från folkskolans målsmän, och så småningom med
fritt val mellan de två skrivsätten i skolorna, men först
under det gångna året blev det tydligt att förenklingen
verkligen höll på att slå igenom. I rask följd gick den
ena tidningen efter den andra över till samma
predikats-former i singularis och pluralis, och även i
kontorskorrespondensen såg man ansatser i denna riktning.
För TNC:s del togs frågan under diskussion våren 1945.
Den genomsnittliga mening som framkom var, att TNC:s
uppgift som föregångare låg på terminologins område, inte
på grammatikens, men att TNC givetvis å andra sidan
fick akta sig för att bli efter i utvecklingen. Det hela får
betraktas som en stilfråga. Ändringsvågen har från
talspråket gått fram över skönlitteraturen, sköljer nu genom
dagspressen och har fått känning även med andra
stilarter. Med andra ord, stilvärdet av den förenklade
böjningen har förskjutits undan för undan, och frågan har
varit när detta stilvärde skulle anses täcka det tekniska
språkets stilkrav.
På hösten 1945 hade förarbetena med TNC:s
"ordsamling" framskridit så långt att sättning av första häftet
förestod. Denna ordsamling är ju ett arbete på längre
sikt, och det vore föga angenämt att under arbetets gång
få ändra formuleringen, så att ett antal häften företedde
hittillsvarande skrivsätt för predikaten medan de
följande häftena tillämpade det förenklade skrivsättet. På
förfrågan hos arbetsutskottet inom Nämnden för Svensk
Språkvård erhölls beskedet, att inga vägande invändningar
kunde göras mot slopandet av kongruensregeln i TNC:s
korrespondens och publikationer. Det framhölls i svaret
att utvecklingen i vårt land otvivelaktigt ginge mot ett
avskaffande av de särskilda pluralformerna, liksom fallet
varit i de nordiska grannländerna, och att förhållandet i
grannspråken gav en anvisning om att klarhetsbehovet
— som givetvis måste beaktas — utan större svårighet
kunde tillgodoses. Skulle oklarhet uppstå, finge man på
det ena eller andra sättet redigera om uttrycket, så att
nödig klarhet återställdes.
TNC har hela tiden hållit kontakt i frågan med
redaktionen för Teknisk Tidskrift. I slutet av året beslöts på
ömse håll att ifrågavarande omläggning av skrivsättet
skulle företas, och tidpunkten fastställdes till årsskiftet.
För TNC:s del kommer (inte "komma") här för första
gången de förenklade pluralformerna för predikaten till
användning i tryck. I brevskrivningen infördes de vid årets
början. Antalet ord som får ändrad form är mindre än
mången kanske tror. Enligt stickprov i publikationerna
TNC 3, 4 och 6 (TNC-spalterna) rör det sig genomsnittligt
om ca fyra fall per sida.
År 1928 yttrade förf. i en uppsats, Några språkliga och
typografiska stötestenar för den tekniske skribenten:
"Numera anses det icke vara fel att i ledig stil skriva pluralis
av ett verb lika med singularis: den kommer, de kommer.
Men detta måste ske med konsekvens. Dessutom inbjuder
den tekniska språkstilen, som av naturen är tyngd av ett
visst ekonomiskt allvar, icke till sådant frisinne. Vi
tekniker måste därför skilja mellan singularis och pluralis
även för verben." — Det ekonomiska allvaret i den
tekniska språkstilen har inte undergått någon ändring sedan
år 1928, men stilvärdet av verbens singularform i plural
användning har under tiden stigit — ur nu anförda
synpunkt — till motsvarande nivå. Det är vad som har
inträffat. j w
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
