Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 5 januari 1946 - Brittisk ekoradio, av O Norell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 januari 1946
j 19
stånd. Den "långa" våglängden för även med sig att man
stundom får icke önskvärda reflexer från jonosfärskikt
och vidare blir riktantennerna av dimensionshänsyn ganska
ofullkomliga. Bärings- och höjdmätningsanordningarna
måste dessutom ofta kalibreras och kontrolleras. Trots
nämnda svagheter har CH-systemet varit av oskattbart
värde speciellt under försvaret av England i krigets första
skede. Det fåtaliga jaktflyget behövde endast i ringa
utsträckning hållas i luften för beredskap och patrullering,
ty de kompakta tyska bombplanformationerna upptäcktes
av ekoradion långt innan de hunnit ut över Kanalen.
Man hann ofta skicka upp jaktflyg och dirigera det mot
fienden i så god tid att denne kunde anfallas innan han
nått brittiskt territorium.
För att även kunna upptäcka lågt anflygande plan i god
tid utbyggdes snart en helt ny bevakningskedja, vars
stationer arbetade på ca 1,5 m våglängd. Detta system,
Chain Home Löw (CHL), har /i/1^45, dvs. känsligheten
är hög även för små elevationer. Maximala räckvidden
uppges vara av storleksordningen 150 km.
Avståndsmätningen sker med impulsmetoden och Pi^a 100 kW och
fi Fzz 400 i/s. Riktningsbestämningen sker med en helt ny
metod. För sändare och mottagare användes en
gemensam riktantenn uppsatt i toppen av en 60 m hög mast
(fig. 4). Riktantennen utgöres av en dipolmatta — med
reflektor — på 4 Å X 5 X, dvs. 6 X 7,5 m. I såväl
vertikaldiagram som horisontaldiagram ligger sålunda de första
minima ca ± 10° från strålningsmaximum. Riktantennen
roterar kring en vertikal axel med en hastighet av 6 r/m.
En CHL-stations arbetsområde begränsas således av en
cirkel runt stationsplatsen. Tidaxeln på mottagarens
katoskop utgör en radie på skärmen och den vrider
sig synkront med riktantennen. Tiden "noll" motsvaras av
skärmens medelpunkt. De i mottagaren förstärkta
eko-impulserna matas in på katoskopets styrgaller och får
således intensitetsmodulera elektronstrålen. En ekoimpuls
Fig. 5. Ekoradioantenner på en brittisk kryssare; A
antenn för spaningsanläggning; B 45° polariserade
ekoradio-varnare, en för varje väderstreck; C mottagningsantenn för
igenkänningssignalering; D bredbandsdipoler; X dipol,
sannolikt för iiltrakortvågtelefoni.
ger upphov till en lysande fläck på katoskopskärmen på
ett avstånd från medelpunkten, som svarar mot ekotiden,
dvs. mot avståndet till flygplanet. Eftersom
tidsaxeln-radien vrides synkront med riktantennen anger den
lysande punktens läge även riktningen till planet. Om så
önskas kan man på skärmen anbringa en genomskinlig
Fig. 4. Ekoradiostation (CHL-system); en roterande
riktantenn i toppen av en 60 m hög mast användes för såväl
sändning som mottagning; strålen från antennen sveper
runt med 6 rim.
Fig. 6. Ekoradioantenner på brittisk jagare; B parabolisk
antenn för ekoradiokikare; D sannolikt pejlantenn för
kortvåg; E dipoler för igenkänningssignalering; X dipol
för telefoni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
