Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 12 januari 1946 - Värmemätningsproblemet, av Sten Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
\ TEKNISK TIDSKRIFT
alla mätare samtidigt arbeta under likartade
betingelser.
En värmemätningsanläggning enbart installerad
för kostnadsfördelning får icke kosta mer än att
dess årliga annuitet och skötsel mer än väl
uppväges av fördelarna med mätningen. Normalt bör
härför en bränslebesparing minst motsvarande
nämnda årliga kostnader uppnås, allt därest ej
andra stora fördelar tydligt kunna påvisas.
Ett exempel kan lämnas: En viss lägenhet (t.ex.
60 m2) antas kräva en normal bränslekostnad av
300 kr., då särskild omtanke beträffande
förbrukningen från lägenhetsinnehavarens sida icke
föreligger. Efter införd värmemätning förutsättes en
bränslebesparing av 20 % * dvs. 60 kr/år. Minst
halva denna besparing bör komma den
omtänksamme lägenhetsinnehavaren helt till godo, dvs.
totala årskostnaden för värmemätning i den
tänkta lägenheten får icke överstiga 30 kr. Räknas
med t.ex. en årlig kostnad för skötsel m.m.
(service) av 10 kr. får alltså den årliga annuiteten
icke överstiga 20 kr. Med 10 års amorteringstid
och 5 % ränta bör därför totala
mätaranlägg-ningskostnaden i detta fall icke överstiga 155 kr
per lägenhet.
De inom denna kostnadsram tänkbara mätarna
äro i stort sett hänförbara till två slag: sådana
som mäta värmeavgivningen från radiatorer —
radiatormätare — och sådana som mäta
varmvattenförbrukningen genom öppna kranar —
varmvattenmätare. Detta sätt med ett flertal
mätare eller mätställen är nödvändigt, då det gäller
mätarinstallation i äldre fastighet med många
ledningsstammar. I regel måste samma sätt
till-lämpas även vid nybyggnad.
Radiatormätare
Praktiskt taget alla konstruktioner för
radiator-värmemätning grunda sig på kontaktverkan
mellan radiatorytan och värmemätaren eller dess
temperaturkänsliga organ. Som
temperaturkäns-ligt organ utnyttjas som regel termoelement
kopplade till elektrolytmätare eller en vätskeampull,
som avdunstar lämplig vätska i proportion
till värmemängden. Mätningen får karaktär av
* Enligt erfarenhet från hus med införd såväl radiator- som
varm-vattenvärmemätning inbesparas under normala förhållanden
genomsnittligt mer än 30 °/o.
Fig. 4. Termo elektrisk radiatoruärmemätning.
Fig. 5. Avdunstningsampuller; a med öppet rör, b och c
med kapillärrör enligt CB-system, d med slutet system för
"evighetsmätare’’.
punktmätning och med mätare på varje radiator.
Mätorganet placeras i allmänhet, där
medeltemperatur normalt råder, mitt på radiatorn i sidled
och något över medelhöjd.
En termoelektrisk radiatormätaranläggning
består av på radiatorerna anbragta seriekopplade i
regel koppar-nickel-termoelement, förbundna med
elektriska ledningar till en för varje lägenhet
gemensam elektrolytmätare (fig. 4). Den senare är
i regel konstruerad med kol- och kvicksilverpoler
samt kvicksilversaltlösning. Den av
termoelementen alstrade elektriska strömmen utfäller
kvicksilver vid den negativa polen. Termoelementens
varma lödställen äro tryckta mot radiatorytan och
de kalla placerade så att de erhålla rumsluftens
temperatur. Antalet seriekopplade element
avpassas efter radiatorns storlek,
värmeavgivnings-koefficient (Æ-värde) och eventuellt uppställning.
Samtliga radiatorers termoelement äro i regel
seriekopplade inom varje lägenhet. Det är
önskvärt, att samtliga ledningar äro väl skyddade mot
åverkan, enär ett enda avbrott sätter hela
lägenhetens värmemätning ur funktion — ett av
systemets största olägenheter. Härjämte är kontroll
av termoelementens kontakt mot radiatorytan
nödvändig för fullständig likformighet liksom
någorlunda jämn värmecirkulation inom
anläggningen.
Avdunstningsmätare för radiatorer bestå av en
mitt på radiatorn fastgjord mätarkropp i regel av
metall och däruti insatt avdunstningsampull (fig.
5). Den senare kan vara utförd som ett öppet
glasrör (fig. 5 a) med till viss höjd påfylld vätska,
som får avdunsta för avläsning på en skala.
Am-pullen utbytes i regel varje år för påfyllning och
justering.
Enligt en förbättrad ampullkonstruktion
(CB-ampull, fig. 5 b och c) är i glasröret insatt ett
kapillärrör med metallveke, från vars planslipade
överkant avdunstningen sker. Härigenom
åstadkommes större noggrannhet och tillförlitlighet och
möjlighet till ungefär likformigt graderad skala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
