Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 12 januari 1946 - Värmemätningsproblemet, av Sten Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
\ TEKNISK TIDSKRIFT
venturiprincip, som pitotrör eller som enkei
strypfläns, avskiljes en mindre del av
huvudströmmen som grenström till mätorganet (fig. 7).
Det är av vikt, att denna delströms vattenmängd
blir så nära direkt proportionell som möjligt mot
huvudströmmen. Härför måste delströmsröret
även vara utfört med tanke på variationer i
vattnets turbulens, så att dessa icke nämnvärt
inverka på rörets arbetssätt.
För ett delströmsrör gäller normalt, om
p = tryckskillnaden mellan delströmskanalen.;
in- och utlopp,
q = vattenflödet genom huvudledningen,
= vattenflödet genom delströmskanalen samt
ki, ka, k4, k5
dvs.
= mätar- (material-) konstanter,
p\= kr’ q2
q =k2Vp
Vid för mätområdet lämpligt delströmsrör gäller
med en mindre approximation (inom begränsat
mätområde), då delströmmen qi endast är en
ringa bråkdel av huvudströmmen q,
dvs.
och alltså
p = h ’ q111
q i = k4Vp
qi—k5’q
Delströmmen skall påverka mätarens
registreringsorgan, vilket i regel måste ske över ett
kalo-rimeterkårl eller en värmeackumulator. Det är
nämligen nödvändigt att topp- och
stötbelastningar på något sätt ackumuleras för
efterregistre-ring, på samma sätt som när det gäller t.ex.
mätning av mycket små elektricitetsmängder (jfr
ballistiska galvanometern).
Den ackumulerande mätardelen måste anpassas
så, att den kan uppta den normalt förekommande
maximala tappningsmängden och samtidigt så,
att den hinner nedkylas mellan olika tappningar
före ny registrering (fig. 8). Självfallet är
Fig. 7. Delströmsrör; a enligt
venturiprincip, b med pitotrör, c
stryp-( mät-]fläns.
Fig. 8. Exempel på en varmvattenmätarackumulators
uppvärmning och avkylning vid olika tapphastigheter.
approximation här oundviklig. Man utför
mätaren för ett visst normalt mätområde för
hushållsbruk — t.ex. motsvarande 3—30 1/min
huvudström och intill 15 min tappningstid med minst
15 min uppehåll.
Registreringen kan ske med
avdunstnings-ampull av likartad konstruktion som vid en
radiatormätare, med en bimetallfjäder, en
gas-och vätskefylld bälg, ett av gas- och vätsketryck
påverkat membran eller annat utvidgningsbart
organ. Sistnämnda anordningar kunna över t.ex.
ett spärrhjul påverka ett räkneverk, som
registrerar den av värmetillförseln förorsakade rörelsen.
Det är av vikt, att värmeackumulatorn och
registreringsorganet äro värmeisolerade från
varmvattenledningen, så att i den senare kvarstående
varmvatten efter varje tappnings slut icke
nämnvärt inverkar på registreringsorganet.
Varmvattenmätare enligt CB-system
Den såvitt känt första verkliga
varmvatten-mätaren för hyreslägenheter och den enda, som
i Sverige kommit till större användning, är
Constantin Bruns mätare — CB-varmvattenmätaren.
En dylik, som delvis börjat framställas i Sverige,
har tack vare masstillverkning kunnat säljas för
28 kr. exkl. montering.
En varmvattenmätare enligt CB-system (fig. 9)
består av ett delströmsrör, isolering av fiber eller
bakelit, kylfläns, värmeackumulator med
justerskruv och låsanordning, ampull samt mantel med
skala och glas. Metalldelarna äro huvudsakligast
utförda av mässing.
Delströmsröret har tidigare utförts enligt
venturiprincip men kommer att i samband med
svensk tillverkning utföras som pitotrör, bl.a. för
att få större och stabilare delström och därmed
tydligare registrering, av betydelse särskilt vid
starkt reducerad årsförbrukning av varmvatten.
Isoleringen är utförd så, att direkt metallisk
förbindelse icke föreligger mellan delströmsröret
och värmeackumulatorn. I två genom isoleringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
