Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 12 januari 1946 - Moderna metoder för framställning av bensin, av Bruno Engel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
\ TEKNISK TIDSKRIFT
under det att medel, som nedsätta oktantalet,
såsom isoamylnitrit, gynna autoxidationen.
Viktigt för att blytetraetyl skall få önskad
verkan är att bensinen har en så låg halt av
svavelföreningar som möjligt, enär tiofener,
merkapta-ner, sulfider osv. icke bara nedsätta bensinens
blykänslighet utan även kunna nedsätta
oktantalet. Bensinen måste sålunda vid raffineringen
noga avsvavlas, vilket sker t.ex. genom
behandling i vätskefas med svavelsyra, hypoklorit,
na-triumplumbit o.d. eller i ångfas med aktiverad
bauxit, zinkklorid m.m.
Syntetiska kolväten
Blytetraetylens inverkan är emellertid även till
stor del beroende av krackbensinens
sammansättning, dvs. dess halt av aromater, olefiner och
paraffiner. Man talar därför om bensiners olika
blykänslighet. Det gällde därför att framställa
sådana bensiner eller bensinblandningar, som
icke enbart i och för sig ha höga oktantal utan
även sådana, vilkas oktantal kraftigt ökas vid
tillsats av endast små mängder blytetraetyl. Detta
möjliggjordes genom två nya förfaranden inom
mineraloljeindustrin, nämligen
polymeriserings-och alkyleringsprocesserna. De vid dessa
processer framställda polymer- och alkylbensinerna
fingo så stor betydelse för de allierades
försörjning med flygbensin under kriget, att i många
raffinaderier krackgaserna blevo av större
betydelse än krackbensiner Därför omställdes
reaktionsförhållandena vid krackningen så att
bensinutbytet nedsattes och största möjliga utbyte av
paraffin- och olefinkolväten med 2 till 4 C-atomer
erhölls. Detta möjliggjordes genom ökning av
kracktemperaturen till omkring 700"C och ökning
av trycket till 80 at ö. Härvid förbättrades
samtidigt krackbensinens oktantal avsevärt.
Vid polymeriseringsprocesserna, som utföras
katalytiskt eller termiskt, kopplas olefiner med
olefiner, vid alkyleringsprocesserna olefiner ocli
paraffiner med varandra. De vid dessa processer
använda utgångsprodukterna skiljas från
krack-gas, ofta också från naturgas, genom desorption
och skarp fraktionering under tryck. Naturgas
innehåller nästan uteslutande paraffiner, under
det att krackgasers paraffinlialt uppgår till ca
65 %. Då emellertid olefinerna spela en större
roll vid syntesen än paraffilterna, är det i många
fall nödvändigt att omvandla de i gaserna
förefintliga paraffinerna till olefiner. Detta sker i
teknisk skala genom katalytisk dehydrering vid ca
600°C med ett utbyte av nästan 95 %. Som
katalysator användas härvid blandningar av
krom-och aluminiumoxid, som måste vara fria från
järnoxider. De vid dehvdreringen på katalysatorn
avsatta tjär- och koksliknande produkterna, som
nedsätta kontaktverkan, oskadliggöras genom
intermittent oxidation med luft och förbränning.
Ur reaktionsprodukten avskiljes genom destilla-
tion bl.a. en B-B-Cut, dvs. en
butan-butjden-frak-tion, som användes som utgångsmaterial vid
kolvätesyntesen.
Polymerisering
Ett exempel på katalytisk polymerisering är
hopkopplingen av en molekyl butylen med en
molekyl isobutylen. Processen utföres vid Universal
Oil Co. i närvaro av o-fosforsyra eller
koppar-pyrofosfat vid 250°C och 10 at ö. Härvid bildas,
sannolikt över en intermediär butylester, en dimer,
isooktylen, som sedermera hydreras över nickel på
porslin till ett mättat och stabilt kolväte, isooktan,
eller 2,2,3 trimetylpentan med oktantalet 100
CH8 CH (
I I
HoC = C + CHo — CH p= CH2
I
CH,
isobutylen 1-butylen
CHs CH,
—> H3C — C — CH — CH = CH2; iso-oktan
I
CHS
2,2,3 trimetylpenten
Polymeriseringen utföres även i vätskefas vid
lägre temperatur, omkring 100°C, i närvaro av
konc. svavelsyra eller fluorväte som katalysator
(t.ex. hos Shell och Standard Oil Co.) resp. med
aluminiumhydrosilikat hos Houdry. Som
biprodukt bildar sig även en trimer, som kan
användas som tillsatsmedel för bilbensin.
Vid termisk polymerisering arbetas vid högre
temperatur än vid den katalytiska processen,
nämligen upp till 600 °C.
Om produktionens nuvarande storlek stå inga
närmare uppgifter till buds. Känt är endast att
produktionen av polymerbensin i USA under å;
1940 uppgick till 700 000 t.
Alkyleririg
Vid polymeriseringen. där endast olefinkolväten
användas som utgångsprodukter, erhållas alltid
olefiniska reaktionsprodukter, som fordra en
efterhydrering för framställning av mättade och
stabila kolväten. I motsats härtill erhållas vid
alkyleringsprocesserna, där olefiner hopkopplas
med paraffiner, alltid mättade och stabila
kolväten i ett steg, vilket givetvis är en stor fördel,
då hydreringen därmed faller bort. Sålunda
syntetiseras isooktan enligt alkyleringsmetoden direkt
ur isobutan och 1-butylen. Reaktionen katalyseras
av svavelsyra eller fluorväte och utföres vid så
låga temperaturer som 10 à 70°C med en
kontakttid av 10—15 min. Även här bildas sannolikt
estrar som mellanprodukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
