Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 26 januari 1946 - Fotogrammetri och teknisk kartläggning, av Bertil Hallert och Per Olof Fagerholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
\ TEKNISK TIDSKRIFT
där mji= kurvans höjdfel,
a f= höjdmätningens fel,
b •== planmätningens fel,
oc ’= terrängens lutningsvinkel.
Konstanternas talvärden måste helt naturligt
varieras från fall till fall med hänsyn till den för
kartans speciella användning erforderliga
noggrannheten. Minimitoleranserna i såväl plan- som
höjdpunkter innebära den högsta noggrannhet i
kartans detaljåtergivning, som över huvud taget
kan erhållas.
För den fotogrammetriska stommätningen kan
givetvis klassindelning uppställas men är
måhända ej erforderlig, eftersom stommätningens
noggrannhet vanligen är direkt beroende av den
önskade noggrannheten i detaljerna. Såsom
allmän norm kan gälla, att stommen måste vara så
noggrant bestämd, att dess fel tillsammans med
detaljkarteringens fel ej överstiga den föreskrivna
toleransen, eventuellt efter reduktion för
regionala fel.
Om dylika noggrannhetstoleranser kunna
uppges, då en kartläggning skall genomföras, är den
första förutsättningen given för en rationell
lösning av uppgiften nämligen målet som skall nås.
Den lämpligaste metoden, flyghöjden, det
geodetiska underlagets kvalitet och täthet samt
framför allt kartläggningen ekonomi kunna på förhand
någorlunda bedömas med hjälp av forskningens
hittills vunna resultat.
Normgivande för den teoretiska noggrannheten
i en enda fotogrammetrisk modell är följande av
B Hallert härledda uttryck
där [A ’== den fotogrammetriska
koordinatbestäm-ningens grundmedelfel,
n = antalet i modellen givna stödpunkter,
[ss] = kvadratsumman av de givna
punkternas avstånd från deras tyngdpunkt,
S — avståndet från tyngdpunkten till den
punkt, vars medelfel sökes,
m — detta medelfel.
Grundmedelfelets normala värde har,
reducerat till originalnegativets skala, för vidvinkelbilder
befunnits vara ca 0,05—0,06 mm vid användning
av precisionsinstrument.
Vid en viss önskad noggrannhet har man att
tillse, att fotograferingsskalan eller analogt
flyghöjden, antalet geodetiska stödpunkter och deras
lägen väljas så, att medelfelet understiger det
värde, som kan beräknas ur den givna toleransen.
För höjdmätning låter sig liknande uttryck
uppställas.
Noggrannhetsförhållandena vid olika slag av
fotogrammetrisk triangulering äro ännu ej så ge-
nomarbetade och vetenskapligt studerade, att
generella formler för noggrannheten kunna
uppställas. I detta sammanhang bör påpekas, att
dylika undersökningar äro synnerligen önskvärda
med hänsyn till fotogrammetrins rationella
utnyttjande.
Olika typer av fotogrammetriskt upprättade kartor
Fotobilden är den enklaste och billigaste kartan.
Om den är fotograferad såsom en sträng lodbild,
dvs. med kameraaxeln lodrätt riktad, äro alla
punkter, som i terrängen ligga på samma nivå.
avbildade inom den fotografiska nogrannheten i
en skala, som bestämmes av förhållandet
n
där f — kamerans bildvidd,
H = flyghöjden över den nyssnämnda nivån.
Eftersom terrängen i allmänhet är mer eller
mindre kuperad, påverkas uppenbarligen bildens
skalförhållanden av terrängens höjdskillnader
och bli ej enhetliga. Detta sammanhänger med att
bilden är en centralprojektion, medan en karta i
vanlig mening är en ortogonalprojektion. Om
terrängens höjdförhållanden äro bekanta, kan
cenlralprojektionen relativt enkelt överföras i
ortogonalprojektion, vilket särskilt för vissa
tekniska ändamål synes vara en värdefull
omständighet. För eventuell omfotografering av
originalbilden till sträng lodbild (sträng
restitution) samt för bestämning av de
höjdvär-den, som erfordras för transformationen, är en
stereobearbetning lämplig. Fotobilden är
synnerligen värdefull för varje rekognosceringsuppgift,
särskilt om den tillsammans med andra bilder
kan utnyttjas för stereoskopisk betraktning av
landskapet. Punkter, som äro av särskilt intresse
ur lägessynpunkt, kunna genom en enkel
operation överföras i ortogonalläge. Därigenom kunna
de på grund av terrängens höjdskillnader
varierande skalförhållandena i den givna fotobilden
göras tillräckligt enhetliga för bestämmande av
enstaka punkters läge, uttagande av sträckor,
vinklar och arealer med lika god noggrannhet
som i en ursprunglig ortogonalprojektion.
Snedbilder torde mindre komma i fråga för
normala civila kartändamål i egentlig mening.
Såsom översiktsbilder kunna de dock i vissa fall
vara av värde.
Med bildskiss menas en sammansättning av
foto-bilder (kontaktkopior eller förstoringar av
approximativa lodbilder), varvid
sammanfogningen skett uteslutande med hjälp av bildernas
detaljer. Noggrannheten i en bildskiss beror på
hur väl fotograferingen kunnat genomföras (dvs.
hur noggrant kameran varit lodrätt riktad) samt
på terrängens höjdförhållanden, eftersom de av
terrängens höjdskillnader orsakade lägesfelen
ingå med sina fulla belopp i skissen.
För många tekniska ändamål synas bildskisser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
