Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 2 februari 1946 - Rundradioutredningens betänkande, av Erik H Lundgren och Tage Rosenlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 februari 1946
105
Rundradioutredningens betänkande
Civilingenjör Erik H Lundgren och kontrollör Tage Ftosenlund, Slockholm
Vittgående framtidsperspektiv skymta för den
svenska rundradions utveckling i det betänkande,
som 1943 års rundradioutredning den 9 januari
1946 överlämnade till kommunikationsministern.
Ordföranden i utredningen har varit talman
August Sävström och den tekniska sakkunskapen
har företrätts av generaldirektör Håkan Sterkey.
Införandet av högfrekvent trådradio, dvs.
distribution av radioprogrammet över
telefonledningarna till lyssnarna, anvisas av utredningen som den
lämpligaste tekniska metoden att lösa de
huvudproblem, som upptagits i direktiven, nämligen
förbättrandet av lyssningsmöjligheterna i de delar
av landet, där otillfredsställande förhållanden
råder, samt frågan om tekniska och ekonomiska
förutsättningar för införande av dubbelprogram. I
separata skrivelser har utredningen föreslagit två
nya kortvågssändare på vardera 100 kW samt
förslag om radiohus i Stockholm. Utredningens
betänkande kommer nu att utsändas på remiss bl.a.
till Svenska Teknologföreningen.
Betänkandets innehåll framgår av
kapitelrubrikerna :
I. Den svenska rundradions utveckling och nuvarande
organisation.
II. Rundradions kontakt med lyssnarna.
III. Ekonomisk översikt för tiden 1925—1944.
IV. Rundradions uppgifter i samhället.
V. Aktuella önskemål beträffande program.
VI. Tekniska möjligheter att utvidga
rundradioverksamheten.
VII. Utredningens förslag med kostnadsuppgifter till
förbättring av ett riksprogram.
VIII. Förslag till successiv utbyggnad att omfatta flera
samtidiga program.
IX. Uppförande av ett radiohus i Stockholm.
X. Kostnader för olika mottagartyper.
XI. Förbättrade kortvågssändningar till utlandet.
XII. Vissa med rundradioverksamheten sammanhängande
frågor.
XIII. Rundradioteknikens och programverksamhetens
fortsatta utveckling.
XIV. Rundradions ekonomi jämte ekonomisk plan för
verksamhetens utbyggnad.
XV. Översikt av utredningens förslag.
Tekniska möjligheter
att utvidga rundradio verksamheten
Utredningen konstaterar, att knappheten på
våglängder gjort, att Sverige med sitt stora ytinnehåll
icke har kunnat få tillräckligt antal våglängder
för att ge alla radiolyssnare tillfredsställande
lyss-ningsmöjligheter för ett enda program. Den träng-
DK 654.19(485)
sel, som råder inom rundradions långvågs-,
mel-lanvågs- och kortvågsband, gör att några
ytterligare våglängder — exklusiva eller delade — för
utsändning av dubbelprogram icke är att påräkna
för Sveriges del. De ännu återstående utvägarna
till förbättring av mottagningen genom ökning av
befintliga sändarstationers effekt och samköming
av flera sändare inom mellanvågsbandet bör
komma de delar av landet tillgodo, som är mest utsatta
för störningar eller där fältstyrkan är för låg. Att
däremot lösa dubbelprogramfrågan genom
samköming av stationer på nu tillgängliga
våglängder, är av radiotekniska skäl icke möjligt.
Sedan slutet av 1930-talet har i utlandet ett
nytt system för rundradiosändning börjat
användas, vilket bygger på en ny
moduleringsprin-cip, frekvensmodulering, som med särskilt stor
fördel kan tillämpas vid sändning på
ultrakort-våg. Störningarna blir mindre än vid
amplitud-modulering, och på grund av att strålningen vid
ultrakortvåg endast är lokal (ingen eller obetydligt
reflekterad strålning) och tillgången till
bärfrekvenser på betryggande avstånd från varandra är
stor, bereder våglängdsproblemet vid ultrakortvåg
betydligt mindre svårigheter än inom övriga
våglängdsband.
Av Sveriges befolkning den 1 januari 1943 var
ungefär hälften bosatt i 414 städer och andra
större samhällen. Antalet rundradioabonnenter
inom 10 km avstånd från centrum av dessa
samhällen var ca 1 350 000. Det är möjligt att nå
dessa abonnenter med ca 150 frekvensmodulerade
ultrakortvågsändare till en kostnad av 100 000
kr. per styck eller sammanlagt 15 000 000 kr. På
denna väg skulle man alltså möjligen snabbare
än på annat sätt kunna förse i lyssnare räknat
ungefär halva Sveriges befolkning eller 75 % av
nuvarande antal licensbetalare med
dubbelprogram. Svårigheterna att gå än längre, t.ex. till ett
tredje eller fjärde program blir dock enligt detta
system både tekniskt och ekonomiskt betydande.
Mot denna lösning av problemet måste en annan
allvarlig invändning göras. De nuvarande
rundradiomottagarna kan icke användas för
frekvensmodulerade vågor. Lyssnarna måste därför skaffa
mottagare, som även är utrustade med ett
ultra-kortvågsband för frekvensmodulering. En sådan
kombinerad mottagare av god konstruktion torde
komma att kosta 450 kr., dvs. blir omkring 100 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
