Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 2 februari 1946 - Virvelströmsvärmugnens utveckling och fysikaliska lagar, av Ludwig Dreyfus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.9 februari 1946
117
Ett annat exempel på den magnetiska kretsens
betydelse för temperaturfördelningen ger fig. 4.
Den visar innanmätet av en ugn för
härdnings-glödgning av den omsmidda borren. Vi se
ugnsspolen, inklämd mellan två sidokärnor, liksom
vanligen är fallet med primärlindningen av en
enfastransformator. Ej heller centralkärnan
fattas denna gång; den är trapetsformig och dess
spets är synlig på bilden. Men i stället för det
övre oket se vi två snett avskurna backar, mellan
vilka borren placeras. Är det en längsfältugn eller
tvärfältugn? Enligt fig. 5 lyder svaret:
"bäggedera". Från medelkärnan söker sig nämligen
flödet på närmaste väg till sidobackarnas spetsar,
delvis axiellt, i huvudsak dock snett genom
borrkronan. Så uppstår en fältfördelning av mycket
begränsad räckvidd, och målet nås att värma
endast cirka 8 mm av borrkronans axiella djup
till härdningstemperaturen. Fig. 6 visar
härddjupets begränsning. I denna egenskap, att kunna
begränsa värmningen till vissa föreskrivna
områden och utföra den så snabbt, att icke
värmetransporten genom ledning förstör resultatet,
tävlar högfrekvensugnen med lågan. På liknande
sätt ha vi härdat änden av ventilspindlar, och
fig. 7 visar en ugn för hårdlödning av hårdmetall
på verktygsstål, vilken bygger på samma princip.
Endast hårdmetallen och svarvstålets ände
värmes snabbt till smältpunkten av den kopparplåt,
som bildar lödningsmedlet.
Jag har visat fältfördelningen för några ugnar
för att ge ett begrepp om de finesser, som ibland
gömma sig bakom en oansenlig fasad. Om jag nu
också skall ge ett begrepp om högfrekvensugnen
arbetsfält, kan jag bortse från att beskriva
konstruktionen. Varje år tillkommer nu ett tiotal nya
ugnstyper på papperet, av vilka sedan en del
beställas och tillverkas.
År 1939 installerades en 15 kW längsfältugn
för anlöpning av filtångar med 3 830 p/s (fig. 8).
År 1944 följde en 20 kW tvärfältugn, 6 380
p/s, för värmning av filämnen till smidesvärme.
Ugnarna på fig. 9 äro exempel från 1941 på
elektrifiering av ett mindre hejarsmide med
virvel-strömsvärmugnar; det gäller att värma
turbin-skovelämnen av 8 X 8 till 25 X 25 mm tjocklek,
en uppgift som löstes med en tvärfält- och en
längsfältugn för 45 kW, 13 000 p/s.
Detta var på den tiden då hänsyn började tas till
bränslesituationen. Ungefär samtidigt började
ugnstyper för rustningsindustrin att utarbetas,
fig. 10, och ett dussin olika ugnstyper har
installerats, vilka jag här måste förbigå. Av andra
arbetsfält nämner jag mjukglödgning av svetsskarvar,
hårdlödning av bergborr och fräsar, sintring av
borrlameller, värmning av rörändar före
dragning, anlöpning av grammofon- och urfjädrar,
härdning av rostfria band. Allt i allt äro över
300 mindre virvelströms värmugnar i drift ocli
de förfrågningar som inströmma från industrin
Fig. 6. Härdade bergborrkronor.
Fig. 7. Härdlödningsugn.
Fig. 9. Ugn för strypningsglödgning av granater.
Fig. 8. Anlöpningsugn för filar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
