Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 2 februari 1946 - Virvelströmsvärmugnens utveckling och fysikaliska lagar, av Ludwig Dreyfus - Ikarus 1946 - Gallerkopplade förstärkarsteg, av John Schröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.9 februari 1946
123
effekten alltså p- A = 100 kW under t ’= 9,3 •
’0,36 = 3,35 s. Härddjupet blir då ca 1.2 mm.
Det är tydligt att för ythärdning av mindre
kugghjul den lämpligaste frekvensen ligger högre
än de maskinella generatorernas frekvens. Man
måste alltså alstra virvelströmseffekten på annat
sätt, helst med hjälp av radiosändarrör. Men det
är härvid icke fråga om små effekter. Mot en
kortvarig nettoeffekt av 100 kW svarar nog en
avgiven bruttoeffekt av ca 150 kW och en
upptagen näteffekt av väsentligt över 200 kW. Vill
man minska momentaneffektens storlek till
hälften måste man sänka temperaturskillnaden
mellan kuggtandens yta och mitt från 100° till
50°; men därmed växer även härddjupet.
Legeringar med sämre värmeledningsförmåga tillåta
givetvis mindre effekt och längre värmningstid
Emellertid är det tydligt, att dimensionerar man
anläggningen så, som det för det metallurgiska
resultatet vore lämpligast, så motsvarar den en
rätt stor och dyrbar sändarestation, och innan
man beslutar sig härför måste man ha klart för
sig huruvida vid mindre kugghjul
högfrekvensyt-härdning verkligen ger bättre driftresultat än
ge-nomhärdade tänder med 3’thärdad tandrot.
Härom tyckas för närvarande åsikterna gå isär.
Naturligtvis äro alla eniga om att endast
tandkransen får värmas, ej partiet under tandkransen,
ty annars skulle hela hjulet slå sig eller bli orunt.
Till förmån för ythärdning av själva tanden
gentemot genomhärdning kan anföras, att åtminstone
vid stora kugghjul av 1/2 m diameter genomhär
-dade tänder ha visat sig medföra risken för
härd-ningssprickor vid tandroten. Även faran för
formförändringar vid avkylning är naturligtvis mindre
ju tunnare det ytskikt är som värmes. Men
frågan är om dessa synpunkter ha lika stor betydelse
för mindre kugghjul. Hållfasthetsskäl fordra
endast att utom tanden även ett ytskikt under
tandroten blir härdat, ty en skarp övergång mellan
härdade och icke härdade partier betraktas som
en svag punkt. Däremot ökar en ythärdad tands
sega kärna ej brottgränsen för dess härdade
ytskikt, och om en spricka uppstår liär är tanden
i alla fall förlorad. Riktigast och billigast lösas väl
de återstående frågorna på det sättet, att man
först skaffar sig säkra driftresultat för mindre
kugghjul med ge/iomhärdade tänder.
Ikarus 1946, Tekniska Museets bildkalender, som
utarbetats av museet och Maskin AB Karlebo, har utkommit i
sin sjätte årgång.
Det är alltid ett nöje att bläddra i denna årsbok med
dess fyndigt utvalda bilder, som ge så många roande och
belysande glimtar ur industrins historia och utveckling.
Vem visste t.ex. att redan 1649 det i Nürnberg fanns en
föregångare till den moderna bilen, som drevs med urverk
och varav ett exemplar såldes till Sverige? Ikarus kostar
endast 3,50 kr. inklusive porto och kan rekvireras direkt
från museet. Avkastningen går oavkortad till museets
verksamhet. r
Gallerkopplade
förstärkarsteg
DK G21.39C.645
I vanliga förstärkarsteg utan motkoppling är alltid
katoden förlagd till jordpotential. Förstärkarstegets inspänning
anlägges mellan galler och katod, medan utspänningen
tas ut över den mellan anod och katod inkopplade
belastningsimpedansen (fig. 1). Katodens potential utgör
referenspotential för in- och utspänningarna, vilka vid
reaktansfri belastningsimpedans ligga 180° fasförskjutna.
I det katodkopplade förstärkarsteget, som är att betrakta
som specialfall av motkopplat förstärkarsteg, är i stället
anoden förlagd till jordpotential (fig. 2). Inspänningen
anlägges mellan anod och galler på förstärkarröret, medan
utspänningen tas ut över den mellan anod och katod
inkopplade belastningsimpedansen. I denna koppling utgör
anodens potential referenspotential för in- och
utspänningarna, vilka, om belastningsimpedansen är reaktansfri,
ligga i fas med varandra. Ingångsimpedansen för detta steg
är mycket hög och sammansättes av reaktansen för
galler-katodkapacitansen och en bråkdel av
galler-anodkapaci-tansens reaktans. Utgångsimpedansen är mycket låg och
uppgår approximativt till inverterade värdet av rörets
branthet.
I en tredje typ av förstärkarsteg, som i USA
benämnes "inverted amplifier", "grounded-grid-amplifier" eller
"cathode-input-amplifier" är förstärkarrörets galler förlagt
till jordpotential (fig. 3). Förstärkarstegets inspänning
anlägges mellan galler och katod, medan utspänningen tas ut
över den mellan galler och anod inkopplade
belastningsimpedansen. Gallrets potential utgör referenspotential för
in- och utspänningarna, vilka — om
belastningsimpedansen är rent reell — ligga i fas med varandra.
Denna tredje huvudtyp av förstärkarsteg med jordsatt
galler har en del intressanta egenskaper, vilka göra detta
Fig A. "Vanligt"
förstärkarsteg.
Fig. 2.
Förstärkarsteg med jordad
anod,
"katodkopp-lat" förstärkarsteg.
Fig. 3.
Förstärkarsteg med jordat
galler; gallerkopplat
förstärkarsteg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
