Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 2 februari 1946 - Illegal radio, av sah - Ultrakortvågsband för licensfri sändning, av B Svedberg - De engelska sändaramatörernas ställning, av O N
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.9 februari 1946
127
Fig. 4. Radiomottagare i 5 000 V transformator;
fjärr-manöverreläet syns mitt på bilden.
Fig. 5. "Sweetheart" med batterilåda, utan lock.
Fig. 6. "Sweetheart", "Kongshavnere" och den
karakteristiskt gedigna "Svenskesuperen".
en enhet, som är mindre än ett vanligt
ficklampsbatteri. Huvudtelefon är en piezoelektrisk kristalltelefon, som
stickes in i örat. Sweetheart var avsedd för mottagning
av starka kortvågsstationer på 25—50 m bandet. Vid
intermittent bruk i 0,5—1 h perioder räckte
glödströmsbatteriet, ett vanligt ficklampsbatteri, omkring 50 h och
anodbatteriet 150 h.
En annan "importerad" apparat var "Svenskesuperen",
fig. 6, som tillverkades i kanske ett tusental exemplar och
smugglades in över gränsen i lådor, som ofta voro märkta
"Svenska Norge-hjälpen". Den är nätdriven och avsedd för
19—50 m bandet. De svenska rören visade sig dock ha
relativt kort livslängd, rätt mycket beroende på den ojämna
belysningsspänningen i Norge; för övrigt ansågs
mottagaren bra men i största laget för sitt ändamål.
En praktiskt taget fabriksbyggd norsk apparat var
"Kongshavneren". Även denna var en nätdriven
kortvågs-radio med, som det sägs, "sympatiska dimensioner".
Rör-bestyckningen varierade allt efter rörtillgången (Tekn.
Ukebl. 1945 h. 31; Elektroposten 1945 h. 2). sah
Ultrakortvågsband för licensfri sändning. Den
utomordentliga nytta, som de lätta, transportabla
radiostationerna med kort räckvidd av typen "walkie-talkie" ha
presterat på slagfältet, har givit upphov till många förslag
till deras användning i fredstid.
Federal Communication Commission i USA, som utreder
den lämpligaste fördelningen av frekvensbanden för
efterkrigstiden, har meddelat att den har för avsikt att
förutom de vanliga amatörbanden skapa ett nytt allmänt
frekvensband mellan 460 och 470 Mp/s (ca 65 cm
våglängd), som finge användas med ett minimum av
licensfordringar.
FCC anser, att otaliga användningar för detta band kunna
tänkas. Läkare kunna kallas från en central växel, så att
de äro anträffbara även om de befinna sig på väg till eller
från en patient eller på annat sätt icke äro tillgängliga
per telefon. Firmor kunna använda detta
radioförbindelsenät för att stå i förbindelse med sina varubilar. Likaså
kunna lastbilar och traktorer, som arbeta i och omkring
stora industrianläggningar eller byggnadsföretag, stå i
förbindelse med varandra genom en dylik lätt radiostation.
Lantbrukaren på fältet kan stå i förbindelse med gården.
Apparaten använder i allmänhet en kanalbredd av
150 kp/s, varigenom ett hundratal stationer kan få rum
på det 10 000 kp/s breda bandet. Då räckvidden hos
apparaterna ej är större än 5—8 km under gynnsammaste
terrängförhållanden, behöva stationer som arbeta på
samma frekvens men på olika platser ej störa varandra.
Fordringarna för licens ansåg FCC böra reduceras till ett
minimum, eftersom värdet hos detta förbindelsenät just
ligger i en så allmän användning som möjligt.
Fordringarna skulle sålunda för amerikanska medborgare endast
bestå i kännedom om de viktigaste reglerna för radiotrafik.
Inga tekniska kunskaper skulle behövas och ej heller någon
kunnighet i telegrafi (QST, mars 1945, s. 45). B Svedberg
De engelska sändaramatörernas ställning efter kriget
har nyligen diskuterats mellan Radio Society of Great
Britain och Post Office m.fl. Tre olika typer av licenser
komma att användas: 25 W telegrafi för nybörjare, 150 W
telegrafi och telefoni (erhålles efter ett år),
högeffektsän-dare för experiment av vetenskapligt värde.
Konstantenn-licenserna komma sannolikt att avskaffas. Förutom de
tidigare internationellt fastställda amatörbanden har man
begärt att få disponera bl.a. 21—22 Mp/s bandet (ca 14 m).
Inom ultrakortvågsområdet skulle man, om det
harmoniska bandförhållandet ej kan bibehållas över 56—60 Mp/s
bandet, kunna välja ny utgångsfrekvens vid t.ex. 130 Mp/s
och sedan placera de nya banden vid 260 Mp/s, 520 Mp/s
etc. Det kan nämnas, att även de amerikanska
sändar-amatörerna ha föreslagit att ett nytt amatörband upplåtes
vid 21 Mp/s (Wireless World, april 1945). O N
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
