Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 9 februari 1946 - Arbetsstudier i gruvor, av Harald Huss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 \ TEKNISK TIDSKRIFT
Tidens betydelse
I undervisningen bör som ett viktigt led ingå
upplysning om tidens värde. Tiden är evig,
tidsförloppet oföränderligt. Människan kan blott mer
eller mindre exakt mäta och indela ett givet
tidsavsnitt. Varje förgånget sådant är oåterkalleligen
förlorat. Det heter: tid är pengar. Således är
bortkastad tid bortkastade pengar. Varje skift är ett
avslutat tidsavsnitt. Den tid, man bortslösar,
kan inte tas igen på ett annat skift. Man kan
öka arbetstakten för att vinna igen förtjänsten,
men det kan bli på bekostnad av hälsan med
ty åtföljande sjukledighet och ny tids- och
penningförlust.
Om man tänker sig, att var och en av
Landsorganisationens en miljon medlemmar bortslösar
endast en minut om dagen under ett år, så
fordras för att ersätta denna förlorade tid en
arbetsstyrka på ca 2 000 man, som arbetar under
ett helt år. I pengar motsvarar detta 8—-10 Mkr.,
och produktionsvärdet ännu mer. Det ställer i
blixtbelysning de små tidsförlusternas enorma
betydelse, när de hopsummeras. I själva verket är
ju förlusterna på grund av slöseri med tid och
bristande organisation inom industrin
mångdubbelt större. Störst blir de inom gruvindustrin
och andra uteindustrier, där arbetet ej kan så
noga övervakas. Ingen kan ju arbeta
hundraprocentigt, och de nödvändiga vilo- och väntetiderna
eller spilltiderna måste tas till med bred marginal
så att hälsan ej tar skada. De onödiga pauserna,
som inte fyller något nyttigt ändamål, bör
emellertid bort. Det är alltså viktigt att arbetstiden,
som vid gruvorna har ett värde av 2 till 5 öre/min,
utnyttjas väl. Tidkontrollapparater är bra för
ordningens skull, men de visar ej, hur tiden utnyttjas
på den individuella arbetsplatsen. Statistik och
arbetslistor visar ej heller, vad som kan uträttas
på ett skift. Det kan endast konstateras genom
arbetsstudier eller direkt övervakning.
I den ovannämnda undervisningen bör även
ingå materialspar propaganda vis à vis
materialförbrukningen. Arbetarna vill ju genom något ännu
ej utformat organ delta i skötseln av företagen.
Må de då först lära sig att genom sparsamhet med
materiel visa sin solidaritet och sitt intresse för
företagets välgång.
Härigenom och genom ökad effektivitet får
företagen större möjligheter att tillgodose arbetarnas
krav på högre levnadsstandard. Ty en följd av
arbetsstudierna brukar axiomatiskt vara bättre
förtjänster. Detta är en ur psykologisk synpunkt
alldeles ofrånkomlig och ur socialekonomisk
synpunkt nödvändig konsekvens av arbetsstudierna.
Jag tror nämligen ej, att den gnista av altruism,
som till äventyrs finns hos den enskilda
människan, räcker till för att skapa det socialistiska eller
det ideala samhälle, där var och en utan tanke på
egen fördel ökar sin produktivitet och arbetar för
det gemensamma bästa.
Kunniga arbetare och arbetsstudiemän
Om de åtgärder som här berörts —
arbetsstudier och yrkesundervisning — kan förverkligas
inom gruvindustrin, så kommer den nu pågående
flykten från gruvorna att minska, och vi kommer
att få en högtstående gruvarbetarstam — den är
redan nu utmärkt — fullt jämförbar med eliten
bland våra verkstadsarbetare, en arbetarstam,
som trivs vid gruvorna och älskar sin urgamla
hantering. Mången tror kanske, att gruvarbetet är
enformigt och själsdödande. Ja, det ser så ut, när
man ser på arbetet en kort stund. Men följer man
det en längre tid, så får man en annan
uppfattning. Det är i många fall verkligt spännande och
intressant. Jag har lärt mig förstå den ortdrivare,
som, när han skjutit, genom rök och damm
tränger sig in till arbetsplatsen för att få se
resultatet. Han kan inte sova, om han inte har fått reda
på, hur det har gått.
För önskemålens realiserande fordras även
utbildning av flera arbetsstudiemän och
arbetsstu-dieingenjörer. Dessa skall bestå av folk, som
praktiskt arbetat i gruvorna och känner arbetets
svårigheter och samtidigt besitter huvuddelen av de
kvalifikationer, som fordras hos en god
arbetsstudiemän.
Centralt organ
Det fordras också, att gruvorna upprättar ett
centralt organ, som kan handha hela komplexet
av hithörande frågor. Ett organ, som under
förtroendefullt samarbete med gruvarbetarna och
deras fackorganisation och med de enskilda
gruvornas arbetsstudieavdelningar, jämsides med
arbetsstudier, kan samla erfarenheterna och genom
publicering och anordnandet av kurser sprida dem
till hela gruvhanteringen. I fråga om
arbetsfysiolo-giska undersökningar bör samarbete sökas med
Statens Institut för Folkhälsan.
Överallt talas det om större effektivitet.
Statsmakterna. de politiska organisationerna,
Landsorganisationen, arbetsgivareföreningarna, alla
framhåller att arbetslivet måste effektiviseras. Men det
räcker inte med deklamationer — det måste även
göras något. Man har därför anledning att vänta
en lojal medverkan från alla håll. Vad
gruvindustrin beträffar har man här de allra största skäl att
vänta ett intresserat bistånd vid rationaliseringen
från såväl förmännens som arbetarnas sida, så
tungt och riskfyllt som gruvarbetet i allmänhet är
Gruvdriften är ju en av våra äldsta industrier
och den, som kanske först av alla utvecklades från
hantverk till industri i egentlig mening. Det synes
därför egendomligt, att den sist av alla har tagit
arbetsstudierna i sin tjänst. Det gäller därför att
ta igen de möjligheter till rationalisering ocli
utveckling, som vi har försuttit, och att vidta de
åtgärder som kan vara till gagn för
gruvhanteringen och för alla dem som är beroende av dess
ekonomiska bärkraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
