Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 9 februari 1946 - Polyetylen — ett konstharts för elektrisk och kemisk industri, av Bo Särnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
\ TEKNISK TIDSKRIFT
mellan 15 000 och 17 000 ligger
försprödnings-temperaturen omkring —25°C, för lägre
molekylvikter vid ännu högre temperatur. Man kan
genom inblandning av polyisobutylen,
naturkautschuk eller butylgummi sänka
försprödnings-temperaturen för sådana polyetylenkvaliteter,
som ha högre försprödningstemperatur än
tillsatsmaterialen. Brinellhårdheten vid
rumstemperatur uppgår till 1,6—2,0 för 2 mm kula och 3 kg
belastning.
Elektriska egenskaper
I motsats till de mekaniska egenskaperna äro
de elektriska inom vida gränser oberoende av
molekylvikt och kristallomvandlingar.
Förlustvinkeln är i allmänhet ca 3 X 10—4 vid
1 000 p/s och 20°C. Värden ned till 1,5 X 10""4
uppges dock för speciellt renframställda
kvaliteter. Förlustvinkeln är nära oberoende av
frekvensen inom frekvensområdet 50—109 p/s. Dess
temperaturberoende synes variera något för olika
fabrikat (fig. 7).
Av konstitutionen att döma skulle polyetylen
vara ett dipollöst material, och förlustvinkeln
borde följaktligen vara noll. Jackson och
For-syth ha sökt finna förklaringen till, att
dielektriska förluster trots detta uppträda8. De förkasta
möjligheten av, att dubbelbindningen i ena änden
av molekylkedjan skulle vara orsaken. I så fall
skulle polyetylen med låg molekylvikt ha högre
förluster än högpolymera kvaliteter, men sådana
variationer ha icke kunnat påvisas. Icke heller
föroreningar i så små mängder, som det här kan
vara fråga om, kunna ge det aktuella värdet på
förlustvinkeln. De stanna inför hypotesen, att
polära grupper bildas under
polymerisationspro-cessen till följd av förekomsten av ytterligt små
mängder syre eller andra gaser i den reagerande
etylenen. Så små mängder som 0,25 % ha vid
försök visat sig kunna ge upphov till en
förlustfaktor av 0,01.
Vid upphettning i vakuum till högst 280°C sker
ingen sönderdelning, över denna temperatur
de-polymeriseras konsthartset. Strukturen ändras
därvid icke på annat sätt än att antalet
dubbelbindningar ökar till följd av det växande antalet
molekylkedjor. Företas däremot upphettningen i
luft, ske förändringar redan vid mycket lägre
temperatur. Dessa förändringar påverka i
synnerhet de elektriska egenskaperna. Förloppen ha
studerats av Jackson och Forsyth8. De anse, att
förändringarna äro att hänföra till en oxidation
-CHa-CHa-CHz ––––CH2 CH*-CH
I
+ Oj-> o +H2O
I
CH2—CH2—CHj––––—CHj CH2—CH–-
vars slutprodukt är en högmolekylär
modifikation med närliggande kolkedjor sammanbundna
över syrebryggor. Fig. 8 åskådliggör oxidationens
Fig. 6. Belastnings-töjningskurvor
vid varierande temperatur.
Fö
Fig. 8. Förlustvinkelns
förändring vid 20°C efter
upphettning i luft till 160°C;
mätfrekvens: A 1,6 X 107
pls, B 2X109 p/s.
Fig. 7. Förlustvinkelns
temperaturberoende vid A 2X 10° pls,
B ej angiven frekvens.
Fig. 9. Förlustvinkelns
förändring vid 20° C på grund
av valsning vid A 165°C,
B 160°C och C U5°C;
mätfrekvens: 1,6 X 107 pls.
Fig. 10. Förlustvinkelns
frekvensberoende efter
valsning vid 160°C under
varierande tid, överst vid 20°C,
nederst vid 160°C.
Fig. 12.
Dielektricitetskon-stantens temperaturberoende mellan 50 och 109 pls.
Fig. 11. Förlustvinkelns
temperaturberoende vid olika
frekvenser efter valsning
3,5 h vid 160° C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
