Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 9 februari 1946 - Polyetylen — ett konstharts för elektrisk och kemisk industri, av Bo Särnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
\ TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 16. Viskositet i
m-xylol vid 130° C;
medelmolekylvikt A
19 000, B 15 000 och
C 13 000.
mineralolja nedsätter märkbart de mekaniska
egenskaperna19.
Ehuru polyetylen är olöslig i organiska
lösningsmedel under 60°C, inträder över denna
temperatur en skarpt markerad ökning av lösligheten (fig.
14 och 15). Vid vilken temperatur denna ökning
inträder är beroende på lösningsmedlets art.
Lösningsmedlen för polyetylen vid temperaturer över
60°C, ordnade efter sjunkande lösningsförmåga,
äro följande:
trikloretylen,
koltetraklorid,
cyklohexan,
dekahvdronaftalin,
tetrahydronaftalin,
klorbensol,
toluol,
bensol,
xylol,
heptan,
petroleumeter,
mineraloljor,
smält paraffin,
vegetabiliska oljor.
Avkyles en utspädd, varm lösning av polyetylen,
fälles hartset i form av ett fint, vitt pulver. Ett
ännu finkornigare pulver kan erhållas genom att
lösningen försättes med ett lösningsmedel med
ringa lösningsförmåga såsom aceton. Avkyles en
koncentrerad lösning, erhålles en gel.
Viskositeten ökar snabbt vid tilltagande koncentration
(fig- 16)16.
Ehuru halogener och svavel icke angripa
polyetylen, diffundera de genom materialet och
kunna orsaka korrosion av underliggande ytor.
Anmärkningsvärd är beständigheten mot fluor16.
Polyetylen kan kloreras i lösning, och klorerade pro-
dukter av varierande hårdhet kunna framställas4.
Vid högre temperatur angripes polyetylen av syre,
halogener, svavelföreningar och salpetersyra.
Oxidationen kan förhindras genom tillsats av ett
antioxideringsmedel. Kvaliteter med låg
molekylvikt bli spröda om de utsättas för ångor av
aceton eller etylalkohol16. Polyetylen är betydligt
mera beständig mot ozon än naturligt och
syntetiskt gummi, men beständigheten är icke så hög
som för polyvinylklorid.
Blandbarhet med högmolekylära kolväten
Polyetylen är blandbar i alla proportioner med
naturkautschuk, guttaperka, butylgummi, buna
och polyisobutylen men endast med begränsade
mängder av neopren, perbunan, tiokol,
paraffin-kolväten och kumaronhartser.
Skall polyetylen blandas med vulkaniserbar
kautschuk, framställes först en gummiblandning,
innehållande vulkaniserings- och eventuellt
fyllnadsmedel, varefter polyetylenen blandas med
gummiblandningen. Är polyetylentillsatsen ringa,
komma gummiegenskaperna att dominera, är
polyetylen den väsentliga ingrediensen,
modifieras konsthartsets egenskaper rätt måttligt. Fig.
17 visar de mekaniska egenskaperna för
poly-etylenblandningar med butylgummi resp. buna.
Draghållfastheten är lägre än för ren polyetylen,
men det är intressant, att maximipunkter
uppträda på såväl draghållfasthets- som
brottöjnings-kurvan. Förlustvinkelns och
dielektricitetskon-stantens förändring vid blandningar med
butylgummi framgår av fig. 18. Redan vid 20 viktsdelar
polyetylen på 100 delar butylgummi når man en
avsevärd minskning av de dielektriska
förlusterna; ytterligare polyetylentillsats påverkar endast
obetydligt förlusterna19.
Formgivning
Polyetylen kan formas genom sprutpressning,
formpressning, sprutgjutning, kalandrering,
gjutning och sprutning.
Sprutpressning sker i skruvförsedda
sprutmaski-ner av den typ, som användes för konsthartser.
Bearbetningstemperaturen varierar för olika
po-lyetylenkvaliteter och i olika delar av maskinen
Dra^hillfaithet
Fig. 17. Draghållfasthet och brottöjning vid varierande halt av polyetylen
för t.v. vulkaniserad butylgummiblandning, t.h. bunablandning.
Fig. 18. Förlustfaktor och
dielektricitetskonstant för
butylgummiblandning-en vid varierande halt av polyetylen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
