Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 16 februari 1946 - Navigering enligt hyperbelmetoden, av Dudly Toller Bond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
\ TEKNISK TIDSKRIFT
Utförande
Om vi återgå till fig. 3 och betrakta de båda
signalerna med frekvensen 255 kp/s framgår, att
de högfrekventa växelströmmarna från de båda
frekvensmultiplikatorerna tillföras en
fasdiskri-minator F 1, som lämnar en likström, vars
storlek är beroende på fasskillnaden mellan de båda
inkommande växelströmmarna. Det bör
anmärkas, att amplituden på dessa alltid är lika,
oberoende av den signalstyrka, som erhålles från
sändarna, på grund av den i förstärkaren
inbyggda kraftiga automatiska
förstärkningsregleringen. Likströmmen från fasdiskriminatorn
tillföres den ena av två i rät vinkel i förhållande till
varandra monterade fältspolar i ett mätinstrument.
Växelströmmen från frekvensmultiplikatorerna
tillföres också en andra fasdiskriminator F 2,
sedan växelströmmen från den ena vridits 90° i
fas åt ena eller andra hållet. Likströmmen från
F 2 tillföres den andra fältspolen i instrumentet.
De magnetiska fälten från de båda spolarna
sammansättas till ett resulterande fält och
resultan-tens vinkel blir tydligen beroende på de relativa
värdena på likströmmen i de båda fältspolarna.
En magnet, vridbart upphängd mellan spolarna,
kommer därför att inställa sig i en vinkel, som
svarar mot det resulterande magnetiska fältet. På
magnetens vridningsaxel är fäst en visare, vilkens
inställning avläses på en rund skala. Magnetfältet
och därmed visaren kommer alltid att inställa
sig i samma läge och ge samma avläsning på
skalan för en och samma fasskillnad mellan
växelströmmarna från de båda
frekvensmultiplikatorerna. Om fasskillnaden mellan dessa
växelströmmar kontinuerligt varieras 360° kommer
visaren att vrida sig runt ett helt varv.
Vi anta exempelvis, att mottagaren placerats vid
huvudstationen B och att det ordnats så, att
växelströmmarna från multiplikatorerna då äro i fas
och att visaren pekar på O. Om nu mottagaren
flyttas mot hjälpstationen A utefter
sammanbindningslinjen AB, kommer efter en förflyttning
motsvarande en halv våglängd vid frekvensen
255 kp/s, dvs. 588 m, fasskillnaden mellan
växelströmmarna från multiplikatorerna att ha
varierat kontinuerligt med 360°, varför visaren vridit
sig runt jämnt ett varv. Detta upprepas efter
varje förflyttning av mottagaren med en halv
våglängd, dvs. 588 m, från punkten B till A.
Eftersom instrumentskalan är graderad i 100
delar, kommer varje förflyttning på 5,88 m att ge
visaren en vridning motsvarande en skaldel. Om
vi växla ned huvudvisarens rörelse till ett
räkneverk, såsom i en vanlig elmätare, kunna vi
registrera antalet hela, tiotals och hundratals varv,
som visaren vridit sig på vägen från B till A. Om
denna linje uppritas på en karta och sedan varje
punkt med fasskillnaden noll utmärkes och
punkterna numreras från B till A, kunna vi alltid
exakt bestämma var på linjen mottagaren befin-
Fig. A. Hyperbelsystem med tre
hjälpsändare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
