Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 16 februari 1946 - Navigering enligt hyperbelmetoden, av Dudly Toller Bond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
\ TEKNISK TIDSKRIFT
underkanten på den inre skalan finns ett fönster,
där sektorbokstaven A, B, C, D etc. visar sig.
Denna växlar för varje gång den större visaren
gått ett helt varv runt, dvs. då fartyget eller
flygplanet passerat från en sektor till nästa. Upptill
på mätaren finns en inställningsskruv, med vilken
sektorbokstaven och heltalsvisaren kunna vridas
till rätt läge, sedan en stråkidentifiering utförts.
Den mindre visaren däremot ställer alltid själv
in sig i rätt läge, varför även heltalsvisaren
automatiskt intar rätt läge mellan två heltal.
Noggrannhet
Om man betraktar sjökortet i fig. 4 framgår, att
noggrannheten i lägesbestämningen måste variera
med avståndet, enär bredden på ett stråk ökar
med avståndet från sändarstationerna. Vid
praktiskt utförda försök ha följande värden nåtts:
Avstånd från sändarnas Noggrannhet vid mätning
sammanbindningslinje i dagsljus
km m
80 ......................... 10
160 ......................... 20
320 .......................... 40
480 ......................... 100
800 ......................... 200
1 600 ......................... 500*
Under den mörka delen av dygnet försämras
noggrannheten på grund av rymdvågens
inflytande. Detta beror på att mottagaren rättar sig
efter fasvinkeln för resultanten mellan mark- och
rymdvågen. Fasfelet, som är lika med fasvinkeln
mellan denna resultant och markvågen, beror på
rymdvågens fasläge i mottagningsögonblicket och
förhållandet mellan rymd- och markvågens
amplituder. Nedanstående siffror ha erhållits vid prov
nattetid:
Avstånd från sändarnas Noggrannhet vid mätning
sammanbindningslinje i mörker
km m
80 ......................... 20
160 ......................... 50
320 ......................... 200
480 ......................... 500
800 ......................... 1 600
Fasvariationerna i mottagarens kretsar äro
ytterst små även i tropiskt klimat med 100 %
fuktighet. Man kan emellertid korrigera för
eventuella variationer, men i allmänhet äro dessa utan
betydelse sedan mottagaren varit inkopplad under
en halvtimme och hunnit anta en jämn
temperatur. En eventuell korrektion utföres genom att
en omkopplare, som normalt står i "drift"-läget,
vrides oin till "prov". Därvid inkopplas signaler,
som alstras av en i mottagaren inbyggd
oscillator, till alla tre frekvenskanalerna i stället för de
tre sändarna. Om fasvariationerna i kanalerna
äro utjämnade måste därvid båda mätarna visa
på noll. Om så icke skulle vara fallet, finns
någonstans en fasolikhet och denna måste då
• Grundar sig på resultatet vid ett enda prov.
Fig. 6. Fartygsmottagare.
korrigeras genom att en korrektionsratt, märkt
röd eller grön för resp. instrument, vrides till
dess resp. visare pekar på noll. Därefter ställes
omkopplaren i driftläge och mottagaren är klar
för användning.
Det bör framhållas, att såvida båda
instrumenten kunna nollställas, kunna oriktiga värden
på grund av fel i själva mottagaren icke erhållas.
Om däremot vid ovannämnda prov konstateras,
att någon av mätarna icke kan inställas på noll,
betyder detta att något fel uppstått i mottagaren
och den får då icke användas förrän felet
avhjälpts. I detta sammanhang förtjänar
emellertid att omnämnas, att förf., som varit brittiska
marinens kontrollant under Decca-systemets
utveckling och som provat det under alla tänkbara
förhållanden till sjöss och i luften, ännu aldrig
varit med om något fel i en mottagare. Detta
beror måhända i hög grad på att icke högre
spänningar än 170 V likström användas samt på en
överdimensionering av alla delar.
Mottagartyper
Tre olika typer Decca-mottagare finnas utförda.
En typ, fig. 6, är speciellt avsedd för fartyg och
har byggts efter brittiska flottans föreskrifter,
enligt vilka mottagare skall kunna tåla mycket
kraftiga vibrationer, skakningar på grund
av-kanoneld och tropiskt klimat. Upp till tre
uppsättningar mätare kunna anslutas, så att man
exempelvis kan ha mätare på bryggan, i styrhytten och
i navigationshytten. Den anslutes till fartygets
elektriska nät på 230 V enfas växelström, 50 p/s
och effektförbrukningen är ca 120 W. Vid annan
spänning på fartygsnätet anslutes mottagaren över
en liten roterande omformare. Installationen är
mycket enkel. Utom framdragning av ledningar
behöver man endast sätta fast mottagaren och
mätarna samt ansluta en antenn, bestående av en
enkel tråd på 7—10 m längd och en lämplig
jordledning. Apparaten väger ca 35 kg.
En annan mottagartyp, som endast väger 13 kg,
har utvecklats för användning i flygplan. Här
finnas mätare antingen för piloten ensamt eller för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
