- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 76. 1946 /
180

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 16 februari 1946 - Ross—Bendix' hydrauliska servostyrapparat, av Leif Reich - »The Jerrican», av r

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

\ TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 2. Regleringsventil vid
vänstersväng, neutralläge och
och högersväng.

under längre tidsperioder, såsom t ex. körning av en buss
i trafik, kan arbetet med styrningen även bli väl så
tröttande.

Många försök ha tidigare gjorts att införa
servostyrnings-anordningar, men de flesta ha endast kommit till
begränsad användning. Vid Parisutställningen 1938 visade t.ex.
Renault ett busschassi utrustat med servostyrning. Vissa
större fordon, som kommit till användning under det
nyligen avslutade kriget i Europa, ha måst förses med
servo-aggregat för styrningen, enär förarens egen kraft icke
varit tillräcklig. Bland de apparater som använts kan
nämnas den här nedan beskrivna, vilken konstruerats av Ross
Gear and Tool Co. i samarbete med Bendix Corporation.

Anordningen består av en Ross styrapparat med tapp och
snäcka av vanlig, känd typ samt ett av Bendix levererat
hydrauliskt aggregat, omfattande en motordriven pump,
regleringsventil, servocylinder och oljebehållare. I fig. 1
visas en sammanställning av styrapparaten. En konisk
tapp, som griper in i en styrsnäcka, är lagrad i ena änden
av en hävarm i två koniska rullager. Denna hävarm är
lagrad i styrapparatens kåpa på en spindel, vars yttre ände
är försedd med splines, varpå styrarmen är fäst. Häv
armens andra ände är försedd med en cylindrisk tapp,
som passar i ett spår i en tärning, löpande i ett par
gejdrar, parallella med snäckans axel, och som kan föras
fram och tillbaka av servocylinderns kolv. Servocylindern
är fäst direkt på kåpan. Regleringsventilen är anordnad
på snäckans förlängning. En inställbar härdad skruv tar
upp hävstångsaxelns axialtryck.

Som arbetsmedium användes motorolja, vilken levereras
av en av motorn driven kugghjulspump av precisionstyp.
Pumpen har en kapacitet av 17 1/min vid 1 000 r/m och
ett tryck av 50 kg cm2. En inbyggd avlastningsventil är
inställd på 56 ± 5,25 kg/cm2.

Anordningen uppfyller fordringarna att styrningen alltid
är under direkt manuell kontroll, och att det mekaniska
länksystemet kan fungera oberoende av det hydrauliska
systemet. När ratten vrides löper tappen i snäckan så att
hävarmsspindeln vrides. Så snart förarens kraft på ratten
överstiger förspänningen hos regleringsventilens
centre-ringsfjäder träder det hydrauliska systemet i verksamhet
och tager upp styrbelastningen. Förutom att det
hydrauliska systemet verkar som servo-motor, dvs. hjälper till
med styrningen, tar det även upp stötar från vägbanan.
Styrapparaten är så konstruerad, att den rätar upp sig
automatiskt.

Regleringsventilen består av kolvventil, vars kolv är
lagrad mellan axialrullager på styrsnäckans förlängning,
och som tillåter en begränsad axiell rörelse.
Vätskeströmningen i motsvarande kolvlägen framgår av fig. 2. Axiellt
är ventilkolven i fast förbindelse med styrsnäckan. De två
delarnas rörelser begränsas av förspända
centrerings-fjädrar och av vätsketrycket mot centreringskolvar.
Cen-treringskolvarna ligga inspända mellan axialtryckbrickor
vid rullagren, så att vid en axiell rörelse hos styrsnäckan
kolvarna trycka ihop centreringsfjädrarna.

När ventilkolven är centrerad i neutralläget går vätskan
från pumpen direkt till retui kanaler i ventilhuset och till-

baka till oljebehållaren. I ventilhuset härskar endast ett
lågt tryck, någon strömning genom servocylindern äger
icke rum, och ingen kraft verkar på styrningen. Efter en
sväng rätar hjulens casterverkan upp fordonet. Vätskan
förskjutes av servokolven utan tryckändring. I detta läge
av ventilkolven är styrningen i verkligheten manuell, och
föraren har den vanliga "känslan" i ratten, som är ett
så önskvärt komplement till synsinnet.

Så snart förarens kraft vid ratten överskrider
centreringsf jädrarnas förspänning rör sig ventilkolven axiellt
och täcker returkanalerna på ena sidan om det centralt
belägna inloppet i ventilhuset och stänger av oljeströmmen
till den andra sidan. Trycket stiger ögonblickligen och ett
tryck uppstår i ena änden av servocylindern så att dennes
kolv förskjutes och verkar på styrarmen. Under denna
rörelse återgår oljan från servocylinderns andra ände till
oljebehållaren.

När kraften på ratten upphör återföres ventilkolven till
centralläget av centreringsfjädrarna. För tydlighetens
skull visas ventilkolvens rörelser överdrivna i fig. 2. I
verkligheten uppnås fullt tryck efter en axiell rörelse av endast
någon tiondels millimeter. Den allra minsta axiella rörelse
hos ventilkolven alstrar en tryckskillnad mellan bägge
sidor av servocylinderns kolv.

Vid stötbelastningar, som t.ex. då hjulen stöta mot en
sten e.d. på vägen, blir axialtrycket på snäckan motsatt
den normala styrverkan. Följaktligen förskjutes
ventilkolven i motsatt riktning och vätsketrycket motverkar
hjulens vridande rörelser, i stället för att hjälpa till med
rörelsen, så att fordonet hålles på rätt väg. Någon
eftersläpning i det hydrauliska systemets verkan
förekommer icke.

Ross—Bendix’ hydrauliska servostyrning är inte endast
avsedd för krigsfordon. Normala tillämpningsområden bli
bussar, tunga lastbilar, vägmaskiner m.m. Aggregatet kan
monteras på normala styranordningar och kopplas in på
dessas länksystem (Autom. Eng., jan. 1945). Leif Reich

"The Jerrican." Den bensinkanna, som används inom
engelska armén, har döpts till "The Jerrican", efter det
engelska öknamnet på den tyske soldaten, "Jerry".
Tillverkningen startades nämligen med ledning av en del
tyska bensindunkar, som hade tagits som byte i juli 1942.
Tillverkningen fick mycket snart väldiga proportioner.
Leveranserna fördelades på ett antal firmor, som kom upp
i en produktion av 500 000 behållare per vecka. Under
loppet av två år levererades det mellan 40 och 50 miljoner
kannor.

Kannan består av pressade och hopsvetsade 1 mm plåtar.
Den rymmer 19 1 och kan tömmas på 36 s, genom att
den är försedd med ett luftrör. En fylld kanna flyter
på vattnet, den kan släppas ned från 10 m höjd utan att
springa läck, den kan kastas av på vägen från en
transportbil som är i gång och släppas ned från flygplan på
grunt vatten längs stranden. Kannan är försedd med ett
tredelat handtag, så att den kan bäras av två man
nälden är fylld, medan en man kan bära tomkannan i det
mellersta handtaget (Tekn. Ukebl. 1945 h. 36). r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:31:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1946/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free