Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 23 februari 1946 - Efterfrågeundersökning för en järnvägs förortstrafik, av Arne Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 februari 1946
189
beroende intäktsändringen står till förändringen
i pris och försäljningskvantitet.
Försäljningsökning kan konstateras för 31 stationsrelationer,
intäktsökning endast för 18.
För att karakterisera trafikefterfrågans
känslighet för prisvariationer kan man använda det
inom nationalekonomin vanliga begreppet
efterfrågans priselasticitet, här betecknad e (p). Införes
beteckningen q för det efterfrågade antalet
biljetter och p för därmed sammanhängande priser,
kan sambandet mellan antal biljetter och
biljettpris, dvs. efterfrågefunktionen, uttryckas med
funktionen q = q [p) och efterfrågans
priselasticitet med
e(p}=-
dq
JL
dp
P
P.dJI
q dp
Elasticiten kan sägas vara ett uttryck för den
relativa efterfrågeändring, som man får vid en
mycket liten relativ prissänkning, t.ex. en procent. I
praktiken företar man dock sällan så små
prissänkningar, utan här bli som regel dessa betydligt
större; i föreliggande fall variera de enligt tabell
1 mellan 13 % och 47 % och uppgå i genomsnitt
till 28 %.
För varje stationsrelation känna vi endast två
punkter på dess efterfrågekurva, nämligen dels
priset p0 och antalet försålda biljetter q0 före
prissänkningen, dels motsvarande storheter pa
resp. q1 efter prissänkningen. Man kan då beräkna
ett ungefärligt värde för priselasticiteten inom
intervallet p0—P\ enligt formeln
= _ log <?i — log qq =
log Pl — log Po
log
log
9l
9°
Pl
Po
De på detta sätt beräknade logaritmiska
pris-elasticiteterna" för de olika stationsrelationerna
återfinnas i tabell 1, kol. 5. De kunna sägas utgöra
ett medelvärde för elasticitetsfunktionen e(p) i
intervallet p0—Pi.
Såväl trafikmängd som biljettintäkt bestämmas
av de tillämpade biljettprisen. Betecknas totala
biljettintäkten med R och biljettpris och
trafikmängd som ovan med p resp. q, råder följande
identitet mellan de tre storheterna, nämligen
R = p ’ q
dvs. totala bruttointäkten t= priset per biljett
gånger antalet försålda biljetter.
För att kunna analysera hur totala
biljettintäkten ändras vid ändringar i priset p, deriveras R
med avseende på q, varvid erhålles
dR d . .
dq = dq{pq)==p
Men priselasticiteten för efterfrågan är e
dq
, och insättes detta uttryck, erhålles följande
d p
uttryck för gränsintäkten
dR
dq
dR
dq
P dq)
Om e > 1, medför prissänkningen en mer än
proportionell ökning i biljettantalet. Gränsintäkten
dR
^ blir då positiv, och totala biljettintäkten ökar:
efterfrågan säges i detta fall vara överelastisk.
När e<=l, normalelastisk efterfrågan,
föranleder prissänkningen en proportionell ökning i
biljettantalet. Gränsintäkten är noll, och totala
biljettintäkten förblir oförändrad.
Vid e < 1, underelastisk (oelastisk) efterfrågan,
medför prissänkningen en mindre än
proportionell ökning i biljettantalet. Gränsintäkten är
negativ och totala biljettintäkten minskar.
I samtliga ovan angivna fall resulterar en
prissänkning i försäljningsökning.
Då efterfrågan är så underelastisk, att en
prissänkning följes av försäljningsminskning, är
elasticiteten negativ. Samtliga fyra slag av
elasticitet finnas representerade i tabell 1, kol. 5. De
negativa elasticiteten som förekomma, bero av
särskilda omständigheter, som icke ha något
sammanhang med prissänkningen, och äro alltså utan
relevans i detta sammanhang, övriga positiva
elasticiteter variera som synes i regel omkring
1—2. De på efterfrågan i de olika
stationsrelationerna inverkande orsaksfaktorerna äro så
varierande, att några mera generella slutsatser icke
torde kunna dras av dessa uppgifter.
Till belysande av sambandet mellan
förändringarna i biljettpris, försäljningskvantitet och
biljettintäkt har i fig. 4 även inlagts den kurva (e|= 1),
som anger gränsen mellan överelastisk och
underelastisk efterfrågan. Punkter, som ligga till höger
om denna kurva, representera alltså
stationsrelationer, där totala biljettintäkten ökat efter
nedsättningen, punkter på kurvan stationsrelationer,
där totala biljettintäkten är oförändrad, och
punkter till vänster om kurvan stationsrelationer, där
totala biljettintäkten minskat.
Ttesandefrekvens på olika avstånd från Stockholm
Såsom i det föregående har framhållits är
resandefrekvensen på månadsbiljetter störst mellan
Stockholm och de närmast Stockholm belägna
stationerna. Detta är givetvis en följd av
förortsbebyggelsens struktur, och det kan i detta
sammanhang vara av intresse att göra en jämförelse
mellan månadsbiljettrafiken på SWB och linjerna
Stockholm—Uppsala resp.
Stockholm—Södertälje, se fig. 5. Till klargörande av diagrammets
innebörd må framhållas följande. Storleken av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
