Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 23 februari 1946 - Den tyska industrin just nu, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 februari 1946
195
Fig. 2. I denna Bremendocka är magasinsbyggnaden helt
eldhärjad; kranarna är endast till synes oskadade och
måste i stor utsträckning repareras.
ning. Maskiner särskilt avsedda för militära ändamål
antingen skrotas eller säljs till de allierade nationerna för
studier och för att användas i deras fabriker.
För närvarande håller man på att upprätta ett
inventarium av oskadade maskiner. När detta är färdigt
kominer alla tyska fabriker, som är i behov av
verktygsmaskiner, att bli tvungna att skaffa sig licenser från de
militära myndigheterna.
De tyska verktygsmaskinerna undergick inte någon mera
radikal utveckling under krigsåren. Enligt uppgifter av
tyska ingenjörer byggdes det emellertid före 1940 maskiner
speciellt för tillverkning av vapen och militär utrustning,
och man försåg också standardmaskinerna med speciella
verktyg för detta ändamål. Allt detta har nu ställts till för
fogande för de allierade ländernas tillverkare av
verktygsmaskiner. I vissa fall har tekniska representanter från de
allierade länderna sänts till Tyskland för att välja ut de
maskiner och verktyg som de vill ha. I England har de
industriella sammanslutningarna av Board of Trade
uppmanats att utarbeta listor på den tyska materiel som deras
medlemmar skulle vilja ha som krigsskadeersättning.
Urvalet är inte begränsat till sådana maskintyper, som är
bättre än de som står till buds i England. Det kan baseras
på den förutsättningen att maskinerna kommer att
underlätta den inhemska produktionen, så länge man i England
ännu lider brist på maskiner. På sina håll har uttalats
farhågor för att en sådan politik skulle kunna bli skadlig för
produktionen av verktygsmaskiner i hemlandet. Det har
emellertid påpekats, att i de fall då leveranserna av i
England tillverkade verktygsmaskiner och annan materiel av
någon anledning har fördröjts eller då den löpande
produktionen behövs för export, kan de maskiner, som
erhålls från Tyskland, ha en omedelbar stimulerande effekt
på den inhemska produktionen av kapital- och
konsumtionsvaror. Dessutom har det påpekats att tillgången på
de tyska maskinerna kan minska importbehovet.
Tyskland ekonomiskt isolerat
Tyskland är i dag till stor del kommersiellt avskuret från
det övriga Europa och från världen. Tyska ämbetsverk,
privata firmor och enskilda köpmän är strängt förbjudna
att inleda förbindelser med utlandet eller ta upp
förhandlingar om utländska affärer utan
ockupationsmyndigheternas medgivande. I enlighet med den allierade politiken
och Potsdamöverenskommelsen är importen till Tyskland
begränsad till militära förråd och till sådana civila förråd
utan vilka sjukdomar och oroligheter skulle kunna uppstå.
Exporten från Tyskland är begränsad till den som
behövs för att betala importen, till militära förnödenheter
för de allierade styrkornas räkning och till sådana varor
som de befriade länderna behöver och som behövs för
att utrusta trupperna och fullfölja ockupationen av
Tyskland eller sådana som är nödvändiga för de befriade
ländernas mest trängande behov. Hur exporten av dessa varor
skall betalas har ännu inte blivit fastställt. Den
jämförelsevis obetydliga export, som hittills har ägt rum, har i regel
varit baserad på direkt varuutbyte eller också har den
gått i avräkning som krigsskadeersättning. Ansökningar
om export granskas ingående för att avgöra, huruvida
varan i fråga är oundgängligen nödvändig för det
importerande landet eller om tillgången på varan är så stor att
det tyska minimibehovet ej äventyras.
All handel med andra länder än de Förenta Nationerna
är förbjuden. Dock har vissa undantag från denna regel
förekommit. Så har t.ex. råsoda införts från Österrike i
utbyte mot vissa andra varor. Råsoda är en nödvändig
råvara för tillverkningen av glas, en i högsta grad
nödvändig vara i kampen mot sjukdomarna under vintern.
Återuppbyggnadsarbetet
Den förstörelse, som Tyskland har dragit över sig,
kommer att allvarligt begränsa den industriella produktionen
för många år framåt. Förutom återupprättandet av
fabrikerna och den industriella utrustningen inom de gränser,
som har utstakats av de Förenta Nationerna, har man
det stora arbetet att återuppbygga städerna. Detta är
ingalunda någon liten uppgift. En del tyska ingenjörer anser
att det kommer att ta från 20 till 40 år.
Två tredjedelar av de större broarna i Tyskland har
skadats svårt, för det mesta av tyskarna själva. För
järnvägsbroar var proportionen t.o m. ännu högre. Före den
1 november 1945 hade engelska ingenjörer med civil hjälp
reparerat 58 broar och rälslagt en sträcka på 12 000 km
och hade satt alla de stora huvudlinjerna i skick inom
sin zon. Amerikanarna hade till samma dag reparerat
16 700 km järnvägslinjer, dvs. 90 % av järnvägsnätet inom
sin zon För att ge en uppfattning om den snabba takt i
vilken landets järnvägar har reparerats, kan nämnas att
trafiken, från att ha varit så gott som obefintlig i juni, steg
till 20 000 t dag i juli och till över 130 000 t/dag i november.
Järnvägstransporterna är emellertid strängt begränsade
av bristen på lokomotiv och rullande materiel. Den
1 november 1945 var inom den amerikanska zonen 1 096
järnvägsverkstäder med en arbetsstyrka av närmare 8 600
man sysselsatt med att reparera lokomotiv och vagnar.
Dessa verkstäder utnyttjade från 5 till 75 % av sin kapa
citet, beroende på hur mycket av deras utrustning som
förts bort eller skadats genom tyskarnas egna åtgärder eller
bombning. Inom den brittiska zonen arbetar
reparationsverkstäderna med en liknande kapacitet. De största
verkstäderna i Tyskland ligger i denna zon; en i Harburg
reparerar 1 000 godsvagnar i månaden på löpande band. Dessa
vagnar är i första hand avsedda för transporterna av kol.
Återupprättandet av det tyska telefonnätet gjorde avse
värda framsteg fram till den 1 december 1945. Trots
svårigheterna alt finna kvalificerad personal och bristen på
transportmedel och förråd är 744 telefoncentraler i drift
inom den amerikanska zonen, 344 automatiska och
400 manuella. Dessa telefonstationer betjänar inte bara
36 000 civila abonnenter utan också 7 000 militära
telefoner. I januari 1939 fanns det 1 621 telefonstationer i
samma område. Den tyska personalen uppgick det året
till sammanlagt 79 000 personer och i dag finns det 43 000.
De interna vattenvägarna har iståndsatts i samma
fenomenala takt som järnvägarna. Slussar har reparerats,
spillror och skadade broar har avlägsnats och sänkta
pråmar och bogserbåtar har dragits upp på land eller
sjösatts igen. Rhenfloden inom den amerikanska zonen
öppnades för trafik i begränsad omfattning den 1 september,
och 45 dagar senare var denna sträcka av floden
fullständigt upprensad. Nedre Rhen rensades upp av
engelsmännen på ungefär samma tid.
Det holländska, franska och belgiska tonnaget på Rhen
uppskattas till omkring 1 000 000 t, under det att det tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
