Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 23 februari 1946 - Bestämning av fallförluster i vattendrag, av Hans Hartzell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Fig. 2. Plan av Vänerns utlopp före regleringens
genomförande.
naler mellan Vänern och Vargön*. För orientering
återges i fig. 2 en plan av utloppet från Vänern
före genomförandet av Vänerns reglering till den
del, som omfattades av modellen, vilken var
utförd i planskalan 1 : 100 och vertikalskalan 1 : 50.
Vattenståndsobservationer i modellen verkställdes
dels i Vänern, dels vid en skala A omedelbart
uppströms Huvudnäsfallet och dels vid en skala
B nedströms samma fall. Vid undersökning av en
mångfald olika alternativ av rensningar i
sistnämnda fall utfördes hela tiden även
observationer i Vänern och vid skala A. Därigenom erhöllos
flera hundra värden på fallförlusten på denna
sträcka, Vänern-skala A, i sitt naturliga tillstånd
vid fem vattenföringar, nämligen 300, 500, 700,
900 och 1 000 m3/s och vid vattenstånd vid skalan
A varierande mellan omkring -f- 42,0 och + 46,5
m ö.h. alltså inom ett mycket stort register.
Samtliga observationer till ett antal av omkring 350
visas på fig. 3.
Som synes ligga observationsvärdena väl
samlade; endast för 900 och 1 000 m3/s och mycket
höga vattenstånd förete de mera markerad
spridning. Man kan med god säkerhet uppdra de med
fina linjer utvisade medelkurvorna. På figuren har
vidare med utgång från olika vattenstånd på
vattenståndsskalan dragits ett antal sneda linjer i
lutning 1 : 2 i den angivna skalan, vilka linjer, där
de skäl a kurvorna, ånge fallförlusterna vid
samma medelvattenstånd på sträckan mellan Vänern
och skalan A eller rättare samma aritmetiska
medium mellan vattenståndet vid de båda platserna.
Dessa linjer äro alltså konstruerade så, att nedre
vattenståndet sjunker med halva värdet av fall
-förlusten och skärningspunkten med
vattenståndsaxeln anger medelvattenståndets höjd. En
jämförelse mellan fallförlusten vid olika
vattenmängder efter dessa linjer visar ganska bra, att
ovan angivna kvadratiska samband stämmer
praktiskt taget exakt, intill dess kurvorna bilda
omkring 30° vinkel med ordinataxeln. Med utgång
från exempelvis kurvan för 700 m3/s erhållas föl-
* Ansökan till Västerbygdens vattendomstol om tillstånd till Vänerns
reglering, Medd. Vattenfallsstyr. Ser. B nr 4 a; Hartzell, H:
Vattenbyggnadstekniska modellförsök i "förställda" modeller och deras
tillförlitlighet, Tekn. T. 1930 h. V 6, 7, 8.
\ TEKNISK TIDSKRIFT
jande enligt kvadratmetoden proportionerade och
i verkligheten observerade värden:
Vattenmängd ... m3/s 300 500 700 900 1 000
Medelvattenstånd
4- 5,0 m
proportionerad fall-
förlust .......... m 0,09 0,245 0,48 0,79 0,98
observerad fallför-
0,09 0,25 0,48 0,79 0,97
Med elvattenstånd
+ 4,0 m
proportionerad fall-
0,18 0,51 0,99 1,64 2,02
observerad fallför-
0,18 0,51 0,99 1,60 1,99
I sistnämnda fall har man vid 900 och 1 000
m3/s kommit allt för nära gränsen för utloppets
maximala avbördningsförmåga, men felet är icke
heller då nämnvärt, endast omkring 2 %. Helt
naturligt är det bättre att transformera från en
stor till en liten vattenmängd än tvärtom, enär
ett fel i fallförlusten i cm räknat i förra fallet blir
lika många gånger mindre som det i senare fallet
blir större.
Man torde av vad ovan visats kunna påstå, att
det angivna sambandet gäller även under de
mest oregelbundna förhållanden i en
vattendrags-sträcka. Såsom framgår av planen, fig. 2, varierar
Fal Iförlust Vänern-skata A
Fig. 3. Vattenstånds skillnad mellan Vänern och skalan A
enligt modellförsök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
