Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 2 mars 1946 - Ny kondensatortyp, av Ove Norell - Provisorisk snabbreparation av telefonkablar, av Helge Rost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 mars 1946 • 227
Fig. 1. Vakuumkondensator i
genomskärning.
Fig. 2. Vakuumkondensatorer, den övre på
50 pF, den undre på 25 pF.
Ny kondensatortyp. Under kriget har man i Amerika
i stor utsträckning börjat använda kondensatorer med
vakuum som dielektrikum. I analogi med de beteckningar
som nu användas — glimmerkondensator,
papperskonden-sator etc. — kallas den nya typen vakuumkondensator.
Uppbyggnaden framgår av fig. 1. Elektroderna av koppar
äro utformade som koncentriska cylindrar och äro
monterade i ett evakuerat kärl bestående av en glascylinder
med lock och botten av fernico (legering av Fe, Ni och Co
med samma utvidgningskoefficient som glaset). Fig. 2
visar två dylika kondensatorer; den övre, med
kapacitan-sen 50 pF, tål maximalt 7,5 kV, den undre på 25 pF tål
maximalt 16 kV. Speciellt för flygradio ha dessa
kondensatorer kommit till användning, bl.a. på grund av följande
egenskaper:
e konstant: eftersom det — bortsett från glascylindern —
inte finns något dielektrikum har vakuumkondensatorn
alltid dielektricitetskonstanten Si= 1, oberoende av fuktighet,
temperatur etc. Kapacitansens variation med temperaturen
beror sålunda endast på elektrodernas längdutvidgning
och som fig. 3 visar är denna variation liten. För
ifrågavarande vakuumkondensator är A C = 27 " 10 16 pF/pF°C;
hög och stabil spänningshållfasthet: fuktighet etc. kan ej
som vid andra kondensatorer nedsätta
spänningshållfastheten;
små förluster: det finns inga smala genomföringar eller
tilledningar, varför strömvärmeförlusterna kunna
försummas upp till 50 Mp/s. Dielektriska förluster uppstå endast
i den omgivande glascylindern;
okänslighet för överspänningar: vakuumkondensatorer
Fig. 3. Kapacitans hos en vakuumkondensator som funktion
av temperaturen.
kunna utsättas för kortvarig överspänning utan att ta
varaktig skada. Efter överslaget är isolationen oförändrad
och kondensatorn fungerar som vanligt om effekten ej
är så stor att elektroderna smälts ned eller skadats;
kompakt konstruktion: kondensatorn är därför lämplig
för högfrekvensbruk;
oöm och robust konstruktion: kapaciteten håller sig
konstant även vid kraftiga vibrationer. Efter nedkylning till
— 50°C kan en vakuumkondensator av den i fig. 2 visade
typen omedelbart doppas ned i kokande vatten utan att
spricka;
hög belastningsförmåga: hur mycket kondensatorn kan
belastas beror helt på de dielektriska förlusterna i glaset, vilka
kunna bli så stora, att punktering i glascylindern blir följden.
Glasets maximumtemperatur är proportionell mot
frekvensen och mot spänningens kvadrat ki’ f ’ V*= k2 ’ y|
och tillåten belastning måste därför alltid hänföras till viss
frekvens. För den övre kondensatorn i fig. 2 anges t.ex.
för frekvensen 6 Mp/s le//— 10 A och Vampi= 7,5 kV. Vid
40 Mp/s motsvaras dessa värden av Ie//= 25 A och
Vampi— 2,9 kV (Proc. Inst. Radio Eng. aug. 1944).
Ove Norell
Provisorisk snabbreparation av telefonkablar. Inom
Telegrafverket har en ny metod införts, som gör det
möjligt att på mycket kort tid provisoriskt återställa en
fukt-skadad kabel i trafikdugligt skick. Metoden baserar sig på
det allmänt kända förhållandet, att specifika motståndet
hos vissa vid normal temperatur relativt väl ledande
ämnen, här vatten, starkt ökar med minskad temperatur.
Om sålunda en otäthet uppstår på en telefonkabels
blymantel, t.ex. genom åverkan, och vatten intränger i kabeln,
förstöres snabbt isolationsförmågan hos
pappersomspinningen kring kopparledarna, så att trafiken på kabeln helt
eller delvis avbrytes. Sänkes då det skadade trådknippets
temperatur så att vattnet djupfryses, tjänstgör den bildade
isen tillsammans med papperet som en god isolator och
den skadade kabeldelen erhåller ur trafiksynpunkt fullt
tillfredsställande isolation.
Vid frysningen användes kolsyra i fast eller flytande
form. Den insprutas i senare fallet genom radiella hål i
isolerande cylindrar, bildade av rörhalvor med "gångjärn",
vilka lätt kunna anbringas kring det felaktiga kabelstycket,
vars blymantel avtagits. Mellan det blöta trådknippet och
cylindrarna har dessförinnan träull anbragts för att
underlätta bildandet av kolsyresnö inuti cylindrarna, då den
insprutade kolsyran expanderar. Kolsyresnön har ca — 79°C
temperatur. Fig. 1 visar metoden i praktisk tillämpning.
Förfaringssättet har visat sig särskilt värdefullt vid
fuktfel på viktiga långsdistanskablar, då den skadade kabel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
