Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 30 mars 1946 - Lokala befolkningsprognoser som ett led i företagens planering, av Per Holm - Medicinska synpunkter på industrins rekryteringsproblem, av Sven Forssman och Axel Ahlmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 mars 19A6
321
varit till god ledning vid planering av företagets
kapacitet och den möjliga expansionstakten.
Utredningar av den typ, som här anförts, bör
givetvis alltid utföras innan ett företag
bestämmer lokalisering av en ny större fabrik — om
inte lokaliseringen av tekniska eller ekonomiska
skäl är bunden till en bestämd plats.
Ehuru hittills förefintligt statistiskt material och
hittills företagna utredningar icke medger några
preciserade omdömen, skulle jag, mer som en
gissning vilja påstå, att företag, som räkna med
en sysselsättning av säg 500—1 000 arbetare
måste ha en så pass stor rekryteringsbas, att de
om knapphet råder på arbetskraft och de vill
rekrytera större delen av arbetarantalet på orten
bör förläggas till städer av storleksordningen
20 000 invånare.
Det måste emellertid i detta sammanhang
betonas att företagens lokalisering icke enbart får
ses utifrån kortsynta, arbetsmarknadspolitiska
synpunkter utan att största hänsyn även måste
tas till allmänna ekonomiska och sociala faktorer.
Att en industri på en ort har nedlagts eller håller
på att likvidera och till följd därav tillgången på
arbetskraft är god, är icke ett tillräckligt skäl för
att dit förlägga en ny industri. I många fall
kanske ortens struktur är sådan att det socialt
och nationalekonomiskt är mera lönande att flytta
arbetskraften än att dit förlägga ett nytt företag.
Det överskott på fasta anläggningar i form av
bostäder, skolor m.m., som finns på orter där folk-
minskning pågår, är dock naturligtvis alltid ett
skäl för att dit förlägga nya industrier.
Vidare är det uppenbart att kommunernas
reklam och subventioner i syfte att i konkurrens
med andra kommuner dra åt sig industriföretag
— ehuru i och för sig berättigad — ibland kan
leda till en ur andra synpunkter icke lämplig
lokalisering av nya företag.
Det är därför synnerligen angeläget att den
rådgivning åt företagen som på detta område redan
startats av Industriförbundet och
Arbetsmarknadskommissionen kunde byggas ut och baseras
på ett allsidigt material, som ingående redovisar
olika orters struktur och lämplighet för utbyggnad.
Sammanfattningsvis kan alltså anges som
önskvärt: för det första att samhällen och företag i
största möjliga utsträckning undersöker sin
arbetskraftstillgång och planlägger hur det
framtida arbetskraftsbehovet skall tillgodoses; för det
andra att det kommer till stånd en fördjupad
utredning och forskning över
arbetskraftsproblemen, särskilt över förutsättningarna för socialt
och ekonomiskt mer ändamålsenlig
industrilokalisering.
Det kan inte hjälpas att det synes en smula
bakvänt att först börja med rådgivning i fråga om
lokaliseringen av företag och var arbetskraften är
att finna och att sedan i efterhand sätta i gång en
forskning, som klarlägger hur frågan bäst skall
angripas.
Medicinska synpunkter
på industrins rekryteringsproblem
Professor Sven Forssman och med. dr Axel Ahlmark, Stockholm
De medicinska synpunkterna på industrins
rekryteringsproblem är framför allt av tvenne slag.
Gäller det för det första att bara välja ut de helt
friska och avvisa alla med skavanker, ja, då är
rekryteringsfrågorna knappast något medicinskt
"problem", då är det bara att göra nödvändiga
undersökningar och sedan konstatera om
vederbörande är frisk eller icke. Ett problem blir det
emellertid om det gäller att ta ut de individer,
som utan skada för sig själva kan utföra en 100 %
gärning i sitt arbete.
Den första linjen är i regel av såväl sociala som
nationalekonomiska synpunkter olämplig. Det
kan inte löna sig i det långa loppet att industrin
avvisar duktigt folk med mindre skavanker, folk
Föredrag i Svenska Teknologföreningen den 21 februari 1946.
DK 331.826 : 61
som sedan kanske kommer att ligga det allmänna
till last och i sista hand betunga industrin
skattevägen. Det är givetvis orimligt att kassera t.ex.
en finmekaniker därför att han är enbent eller
har ensidig dövhet. Vidare kan diagnosen "fullt
frisk" som bekant vara ett sken. Den undersökte
kan ha sjukdomsanlag, som gör honom olämplig
för ett visst arbete utan att han därför tidigare varit
sjuk. Han kan t.ex. ha anlag för astma eller någon
annan överkänslighet, som han har förvärvat.
Den andra linjen är den enda rekommendabla
vägen och är den, ur vars synpunkter läkaren
måste se rekryteringsfrågorna. Men den vägen
är också betydligt svårare ur medicinsk synpunkt.
Här gäller frågeställningen inte bara om
vederbörande är frisk utan också i vilket arbete han
kan delta med största möjliga effektivitet. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
