Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 30 mars 1946 - De partiellt arbetsföras utnyttjande i industrin, av Hans Thorelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
TEKNISK TIDSKRIFT
cerad inkomst. Det är emellertid tydligt att ett
stort antal partiellt arbetsföra är i behov av
samhällets stöd för att på bästa sätt kunna utnyttja
sin arbetsförmåga eller för att över huvud taget
få möjlighet att arbeta under sådana förhållanden
att deras handikap icke ytterligare förvärras.
Gränserna mellan de fullt arbetsföra, de partiellt
arbetsföra och de arbetsoföra (arbetsoförmögna)
är givetvis flytande. Själva graden av arbetsförhet
är till stor del beroende på vilket arbete som tas
som utgångspunkt vid bedömandet. Strängt taget
alla människor är ju partiellt arbetsföra i den
meningen att de icke skulle kunna försörja sig i
vilket arbete som helst. Det finns många som
måste betraktas som partiellt arbetsföra i fråga
om vissa slag av tyngre arbeten som skogsarbete,
grovarbete osv. utan att därför behöva anses som
mindre arbetsföra i andra sysselsättningar. Å
andra sidan finns det nästan alltid något slag av
arbete, som kan utföras även av personer med
mycket påfallande arbetshinder. Henry Ford har
en gång med en viss tillspetsning uttryckt detta
så att "det finns fler uppgifter för de partiellt
arbetsföra än det finns partiellt arbetsföra i hela
världen". Ur denna synpunkt skulle alltså icke
ens höggradigt invalida personer behöva
betecknas som partiellt arbetsföra, om de erhåller en
sådan arbetsuppgift att deras invaliditet icke
längre hindrar dem i deras arbete.
Enligt kommittén för de partiellt arbetsföra
består klientelet av sådana personer, som på grund
av fysiska eller psykiska arbetshinder eller social
belastning har eller väntas kunna få svårare än
andra att erhålla och behålla ett förvärvsarbete;
deras antal torde vara minst 200 000, men
antagligen närmare en halv miljon. Klientelet består
således ej endast av de vanföra och blinda, som
väl är de personer som man tänker först på i
detta sammanhang, utan av blinda och synsvaga,
döva och dövstumma, tuberkulösa, kroniskt sjuka
(diabetiska, reumatiska, hjärtsjuka, astmatiska,
maglidande, fallandesjuka etc.), på grund av ålder
Fig. 1. Partiellt arbetsföra utbildas.
svårplacerade — samt det kanske mest
svårpla-cerade klientelet: nervklena, abnorma,
alkoholister, straffade m.fl.
Frågan är då genom vilka kanaler denna
arbetskraft skall kunna tillföras industrin och
samhället. Det finns som bekant en hel del föreningar
och institutioner som hjälper de vanföra, blinda,
fångar osv. och dessa har i stor utsträckning
kuratorer och konsulenter anställda i sin tjänst.
Genom dem har många partiellt arbetsföra
placerats direkt i industrin eller sysselsatts i verkstäder
som drivas av dessa institutioner.
Inom Arbetsmarknadskommissionen har en
särskild avdelning inrättats för att ta hand om
beredskapsinvaliderna. Enligt kommitténs åsikt skall
denna avdelning utgöra ett embryo till en central
Riksarbetsvårdsbyrå, som skulle behandla de
partiellt arbetsföras problem. Till denna institution
skulle knytas några rikskonsulenter för att
behandla de speciella spörsmål som olika grupper
av partiellt arbetsföra beröres av. Till
länsarbetsnämnderna skulle sedan knytas arbetsvårdsorgan
i de olika länen och det egentliga
placeringsarbetet skulle skötas på arbetsförmedlingarna på ett
speciellt kontor, Arbetsberedningskontoret. Av
vikt är att detta ej blir alltför särpräglat, även
om dess tjänstemän,
arbetsberedningsassistenter-na, i mycket stor utsträckning även måste
tjänstgöra som sociala kuratorer.
En dylik anordning infördes först i Malmö och
därefter i Göteborg. Intressant är i detta
sammanhang att notera den olika mentaliteten i olika
landsändar. Samme tjänsteman har arbetat både
i Malmö och Göteborg och konstaterar att frigivna
fångar går lätt att placera i Skåne men nästan
inte alls i Göteborg, och omvänt för andra
grupper av partiellt arbetsföra.
I Stockholm sammanslogs Stadsmissionens
ar-betsförmedlande verksamhet med en del andra
institutioner och med Arbetsförmedlingens
kuratorsverksamhet. Det på så sätt bildade
Arbetsberedningskontoret hör till såväl Stockholms stads
som Stockholms läns Arbetsförmedling. För denna
arbetsförmedlande verksamhet finns ett råd, vari
representanter finnes för Arbetsnämnden i
Stockholms stad och län, Stadsmissionens föreståndare,
Sjukhusdirektionen, Statistiska Kontoret,
Arbetslöshetsnämnden samt de blindas och de
lungsjukas organisationer.
De partiellt arbetsföra skall om möjligt beredas
arbete genom de normala
arbetsförmedlingstjänstemännen, som arbetar för vissa yrken, och den
partiellt arbetsföre skall alltid normalt vara
registrerad där. Kan han inte placeras på den vägen,
remitteras han till Arbetsberedningskontoret. Detta
står i kontakt även med kuratorerna vid olika
anstalter, och avsikten är att så småningom
arbetsgivaren ej skall bli påstött från olika institutioner
om sysselsättningen av partiellt arbetsföra i
allmänhet och ännu mindre om samma person, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
