Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 30 mars 1946 - Arbetskraft. Diskussion, av Thomas Christiansen, Hans Thorelli, Sigrid Höjer, Bertil Lundgren, H Kjellman, Enar Eskilsson, H Holck-Claussen, G Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 mars 1946
3.335
Diskussion
Bergsingenjör Thomas Christiansen: Vi har i Sandviken
försökt och försöker allt framgent att föra in de partiellt
arbetsföra direkt i arbetslivet. Det är dit de vill. De vill
inte gå som någon enskild kategori. Det sociala anseendet
att tillhöra arbetarstammen är av stor betydelse. Det svåra i
problemet är att ordna sådana platser att de kommer upp
till en hygglig arbetsförtjänstnivå. Om man vill ha bra
förtjänster när man är frisk, vill man ha det när man är sjuk
och kanske inte vet om man har så många år kvar att leva.
Speciellt på järnverk har man mycket dyrbara maskiner
att arbeta med. Det blir för stora kostnader om inte
maskinerna kan hållas effektivt utnyttjade. Följden blir
att man i många fall för klena, neurotiker och
lungsjuka måste tillgripa mycket lågvärdiga arbeten, t.ex.
städ-jobb och liknande, där betalningen är ganska ringa.
Genomsnittet av hela vår arbetarförtjänst låg vid 1,39 kr.
exkl. index och naturaförmåner och för partiellt
arbetsföra vid 1,29 kr. Däribland var åtskilliga partiellt
arbetsföra som lyckats komma upp till mycket hög betalning
efter omskolning, men även en mycket bekymmersam
grupp som låg lägre.
Det finns bara två vägar att gå: antingen att vid alla
nyanställningar fråga sig: "är det ett arbete som passar för
partiellt arbetsföra?", eller omskolning. Jag tror inte att
ingenjörerna i allmänhet har reda på vilka stora
ekonomiska möjligheter, t.ex. bidrag från Pensionsstyrelsen,
som finns när det gäller omskolning. Det är inte
nödvändigt att skola om dem så radikalt som sker genom att
skicka dem till någon yrkesskola. Man behöver endast
ge dem den hjälp de behöver för att övervinna sin defekt.
Det skulle vara till stor nytta om den tilltänkta
kommittén kunde hjälpa till med uppslag och informationer
härvidlag.
En annan kategori partiellt arbetsföra, där det inte är tal
om sociala hänsyn, är korttidskonvalescenter — sådana
som har råkat ut för någon olyckshändelse — vilka skulle
kunna arbeta om man kunde skaffa dem något lätt arbete.
Där finns många arbetstimmar per år att hämta om man
bara vill.
I tider då det är ont om arbete får man plocka ihop från
vecka till vecka och flytta från ena stället till det andra
allt efter som man får in order. De partiellt arbetsföra går
inte så bra att flytta på. Därav har man erfarenhet från
bruken tidigare. Man har varit angelägen om att försöka
hålla de partiellt arbetsföra med arbete, men dock har det
visat sig att dessa fått lov att lämna företaget först. Det
är beklagligt men nog inte mycket att göra åt.
Överingenjör Hans Thorelli: Arbetskontoren lämnar
förslag till anordningar för underlättande av de partiellt
arbetsföras arbete. Pensionsstyrelsen anlitar Steneby skola
för omskolning.
Fröken Sigrid Höjer, Stockholm: En människa som kan
sitt yrke blir lätt att placera. Alla som blir handikappade
på något sätt bör få utbildning på statens bekostnad. De
som inte blir yrkesutbildade placeras på tempoarbete. Vi
brukar säga att ingen människa egentligen är så
handikappad att bon inte kan bli hundraprocentig om hon bara
är rätt placerad. Det är den rätta platsen som är den
stora svårigheten. Man har också mentaliteten hos vissa
människor att övervinna. Med god vilja tror jag att vi
dock kan placera de partiellt arbetsföra. Vi måste helt
enkelt skapa om människosinnena och placera dessa
människor på tempoarbeten.
Där de handikappade är fullt jämförbara på
arbetsplatsen, skulle de ha företräde. Att placera dem tar
oerhörd tid. Det är endast en början som våra statliga
arbetsförmedlingar har gjort.
t Finland håller man just nu på att skapa en lag där
man skall tvinga arbetsgivarna att anställa en viss procent
krigsinvalider. Åldern är emellertid det allra svåraste
problemet. Man är sig själv närmast, man tar inte in en
gammal människa.
Det är mycket intressant att höra om hemarbetet. Vi har
en arbetscentral, som försöker att lämna ut hemarbete.
Vi har dock funnit, att människor har svårt att bli verkligt
effektiva i hemmet. Därför har vi talat om att ge rum åt
dem hos oss, för att kunna ha dem under uppsikt.
Överingenjör Thorelli: Enligt en nu utkommen kunglig
förordning skall vid lika kvalifikationer krigsinvaliderna
ha företräde till arbete i statens tjänst.
Ingenjör Bertil Lundgren: Vissa saker är man tvungen
att ta hänsyn till när det gäller hemarbete. För det första
måste man i fabriken välja sådant arbete, som är lätt
transportabelt. Man får se till att expeditionskostnaderna
och transportkostnaderna inte blir för höga. För det andra
måste man välja sådant arbete, som inte verkar skadligt
på något sätt. Man måste också ta hänsyn till
bostadsförhållandena. Den ene har kanske endast ett bostadsrum, den
andre har kanske tillgång till källarutrymme eller sådant.
Man måste vidare tänka på att arbetsmaskinerna inte får
skada barnen.
När man får tillbaka arbetet måste detta kontrolleras och
det är då nödvändigt att tillrättalägga fel. Hos LM Ericsson
har vi en speciell lokal där vi kan instruera de partiellt
arbetsföra för arbetena och träna upp dem.
I allmänhet fordrar vi en viss veckokvantitet, t.ex. 20—
30 h. Hemarbetarna är också ålagda att sjukanmäla sig,
så att vi kan koppla in arbetet på någon annan.
Landshövding H Kjellman: Vi måste skapa en annan
atmosfär omkring denna grupp av människor. Vi måste
lämna den medlidande attityd, som vi intar, och
betrakta dem ur deras fulla arbetsvärde. Det är människor,
som har rätt att få utföra det arbete som de kan
utföra trots sin sjukdom. Just om alla de som är
medarbetare i vår industri blir övertygade om nödvändigheten
av att söka ta med partiellt arbetsföra i vår produktion
och vill stå fast vid den principen, tror jag, att denna nya
syn på de partiellt arbetsföra kommer att få en mycket
stor betydelse och bli en stark medverkande faktor att få
in dem på de olika platser, som de kan fylla i den
industriella produktionen och inom hantverket.
Civilingenjör Enar Eskilsson: Jag vill nämna ett par
principer som Biksförsäkringsanstalten utgår ifrån vid
bedömandet av invaliditeten. Vid 33 % invaliditet skall
vederbörande ha 2/3 av normal timpenning, vid 67 % invaliditet
1I3 timpenning, eller också blir han hänvisad till belt nytt
arbete.
Det minsta man kan räkna med är att utgå från
personens arbetsproduktion. Vid 10 % invaliditet inverkar
detta inte alls på hans arbete. Vid större invaliditet skulle
det vara rimligt med någon ersättning.
Ryttmästare H Holck-Claussen: Arbetsgivaren har inte
lov att dra av ersättning för invaliditet. Det är väl oftast så,
att vederbörande som invalid blir satt till annat arbete. Kan
han utföra detta arbete till belåtenhet, har arbetsgivaren
inte rätt att dra av ett enda öre på avlöningen. Visar det
sig att han inte kan utföra samma arbetsprestation som
tidigare, har arbetsgivaren rätt att dra av på hans
förtjänst i förhållande till den minskade arbetsprestationen
Civilingenjör G johnsson: Vid diskussion mellan
Landsorganisationen och Arbetsgivareföreningen har det
föreslagits att manliga partiellt arbetsföra skulle sättas på
kvinnligt ackord. Kan detta vara lämpligt? Bristen på
lämpliga tystgående motorer gör det svårt att placera en
del hemarbete. En lämplig universalmaskin för borrning
och gradning efterlyses.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
