Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 30 mars 1946 - Planmässig rekrytering, av Gunnar Westerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 mars 1946
3.337
möjligt. Samarbete med företagens
personalavdelningar gör arbetsförmedlingens arbete effektivare,
då den därigenom får reda på verkningarna av sin
fördelning av de sökande. Det har påpekats, att
arbetsförmedlingen ökar rörligheten på
arbetsmarknaden utöver det önskvärda. Denna
rörlighet orsakas dock ofta av okunnighet om de
rådande förhållandena, vilket arbetsförmedlingen i
viss mån kunnat motverka.
En god rekryteringskälla är skolorna. Kontakt
med lärarna i avgångsklasserna är av värde för
att man skall få reda på ungdomarnas
förutsättningar. Vissa företag söker numera intressera de
unga genom broschyrer eller föredrag.
En annons bör ge så klara besked om arbetets
art, att några allt för stora missförstånd ej behöver
uppstå. Primärbehandlingen av svaren är
besvärlig; svaga pappersmeriter kan utesluta väl
kvalificerad arbetskraft. Ett slags annonsering är
företagets egna cirkulär och anslag om lediga platser,
varigenom man kan nå arbetarnas släktingar och
bekanta.
Anställningsförfarande
Det är fördelaktigt för personalavdelningen att få
så många uppgifter om de sökande som möjligt
skriftligen. Ansökningsblanketten bör dock vara
enkel att fylla i och endast ge besked om fakta
såsom namn och ålder, adress eller
telefonnummer, skolbildning och noggranna uppgifter om
närmast föregående anställningar, vilken
anställning som söks och om den sökande har slutat sin
anställning. Dessa uppgifter är tillräckliga för den
första grovsållningen. Handstilen och sättet att
fylla i blanketten upplyser närmast om den
sökandes skrivvana.
Om läkarundersökning icke förekommer vid
anställningen kan det vara lämpligt med en mycket
enkel självdeklaration om hälsotillståndet på
ansökningsblanketterna. Dessa bör registreras för
acceptabla sökande.
Skolbetygen förlorar ju med tiden sitt värde och
arbetsbetygens slentrianmässiga uppgifter ger i
allmänhet föga ledning. Växling av arbete inom
företaget och tiderna för arbetsbyte borde anges,
liksom om någon slutat utan att iaktta stadgad
uppsägningstid. Betyg i arbetskunnighet och
uppförande saknar i allmänhet värde, därför att
många företag föredrar att icke ge sanningsenliga
besked. Av vikt är, att betygen utgör en obruten
serie, så att uppgift oin någon tidrymd icke
saknas.
Referenser blir desto värdefullare ju mera
specialiserat arbetsområdet är, och de bör helst
grunda sig på kontakt med den sökande i arbetslivet.
Formuleringen av en referens från någon
överordnad kan bero på vederbörandes önskan att
behålla den sökande eller bli av med honom. Har
den sökande icke lämnat sin anställning, bör man
övertyga sig om den sökande önskar referera till
sin arbetsgivare. Om man skall lämna en
referens per telefon bör man be att själv få ringa upp
för att på så sätt kontrollera den påringandes
identitet.
Av allra största vikt är, att en
anställningsintervju är väl planerad och att resultatet bevaras
i skriftlig form. Vilken form intervjun än har fått,
bör den ge så klart besked som möjligt om den
sökande. Den får naturligtvis inte ha formen av
ett korsförhör med endast entydiga svar. Även
den sökandes spontana redogörelse för vissa
punkter är av värde.
Anställningsintervjun har fem huvuduppgifter:
den skall ge tillfälle till sådana frågor, som bäst
besvaras muntligen. Särskilt i fråga om mindre
skrivvana sökande är det farligt med för många
uppgifter i ansökningsblanketten. Vid en intervju
är det dessutom lättare att kontrollera ett svars
riktighet;
man får tillfälle att observera den sökandes
beteende. Av största vikt är att skilja mellan det
objektivt observerade och tydningarna av de
gjorda observationerna;
de faktiskt noterade svaren och de nedskrivna
observationerna skall ge möjlighet till en
subjektiv bedömning av de förhållanden, som kan
utläsas av svaren och observationerna. Denna
bedömning är den ömtåligaste punkten. Man får
akta sig för alltför vittgående slutsatser;
den sökande skall få uppgifter om anställningen
och om företaget. Det lönar sig därvid att lämna
fullständiga och ärliga upplysningar.
Förhoppningar, som ej infrias, bidrar endast till att öka
arbetaromsättningen;
det gäller att från början skapa en
förtroendefull inställning till företaget. Den första
kontakten mellan företaget och arbetaren är av stor
betydelse för dennes framtida inställning.
Genom intervjun bör ansökningshandlingarna
kompletteras i fråga om personliga data samt
familje- och bostadsförhållanden. Besked bör
även ges, om den sökande har annat arbete på
fritid. Den sökandes egna redogörelser för sin
utbildning bör vid behov kompletteras genom
frågor om sådana uppgifter, som annars icke
erhålles. En sådan redogörelse kan ibland visa, att
den sökande energiskt har fasthållit vid ett
bestämt bildningsmål, som han trots svårigheter
inte har givit upp. Ett planlöst irrande mellan
olika utbildningsmöjligheter talar också sitt
tydliga språk. Svårigheter, som den sökande mött
vid fullbordandet av utbildningen, kan ge ett visst
besked om hans intellektuella förutsättningar.
Även redogörelsen för föregående anställningar
bör man söka förmå den sökande att ge spontant
och självständigt. Inställningen till tidigare
arbetsgivare och arbeten kan ge vinkar om hans
inställning till det nya arbetet. Man får räkna med att
den sökande kan ta på sig en mask, som han
väntar skall falla den frågande i smaken. Upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
