Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 6 april 1946 - Den elektriska döden, av Albert Grönberg och C E Söderbaum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Motståndsmätning mellan händer; försöksobjektet
har händerna nedlagda i två blyskålar med 10-procentig
sodalösning.
värt att få klarhet om kontaktformens inverkan.
En ny försöksserie upplades, varvid 123 personer
undersöktes. Motståndet mellan händerna mättes
vid tre olika elektrodanordningar, fig. 2, dels två
blyskålar, vilka innehålla 10 procentig sodalös-
Fig. 3. Motståndsmätning mellan händerna (växelström
och likström) på 123 personer; - likströmsmotstånd,
.....växelströmsmotstånd.
ning till en höjd av ungefär 1 cm, dels kraftigare
elektroder med 29/36 mm diameter, dels klenare
elektroder med 13 mm diameter. Vid
likströms-mätningarna användes 14 V och vid
växelströmsmätningarna 12 V för de torra elektroderna och
6,5 V för de fuktiga elektroderna.
Mätresultatet framgår av fig. 3, där
motståndsvärdena ha ordnats konsekutivt för de 123
personerna. Det visar sig, att motståndsvärdena bli
betydligt större vid de små elektroderna än vid
de stora och att de bli minst vid saltlösningen,
där variationen i storlek mellan olika personer är
mycket måttlig. Vidare kan man se, att
likströmmen ger betydligt större motståndsvärden än
växelströmmen vid de små elektroderna. Vid
saltlösningen blir skillnaden obetydlig vid dessa båda
strömarter. Mätningen har företagits omedelbart
efter det att vederbörande kommit i kontakt med
elektroden. Särskilt vid saltlösningen kan man
konstatera, att motståndet under en tid sjunker,
om man håller händerna neddoppade. En
försöksperson uppvisade sålunda vid växelström ett
begynnelsemotstånd av 2 800 ohm. Efter 2 min
hade motståndet sjunkit till 2 460 ohm och efter
6 min var det nere i 2 150 ohm, dvs. 77 % av
begynnelsemotståndet. Sänkningshastigheten var
därefter obetydlig.
Resultatet av denna mätning blev, att motståndet
mellan händerna vid ogynnsammaste
kontaktförhållanden hos olika individer varierade ungefär
mellan 1 500 och 3 000 ohm. Frågan är nu blott,
om man i praktiska fall har att räkna med dessa
motståndsvärden eller om det är sannolikt, att
ännu lägre motståndsvärden kunna förekomma.
Elektriska olycksfall vid låga spänningar, som
haft dödlig utgång, ha förekommit inuti
ångpannor eller andra järnbehållare, där vederbörande
på grund av temperatur, fuktighet och intensivt
arbete blivit svettig. Vidare har det förekommit,
att arbetaren har legat på behållarens botten,
varvid strömöverledning förekommit mellan kärlet
och ryggen. För att klara upp, hur
motståndsförhållandena bli i dylika situationer, gjordes först
några mätningar på en person i bastu och det
visade sig då, att en avsevärd reduktion av
motståndet inträffade, om vederbörande kommit i
kraftig svettning. Om man sedan lade mannen
med ryggen på en elektrodplåt av bly, under det
att båda händerna fingo gripa om den motsatta
elektroden, reducerades motståndet ytterligare till
följd av elektrodytans förstoring. Då det icke var
tillrådligt att med utgångspunkt från mätvärdena
hos denna person dra några allmänna slutsatser,
fullföljdes försöket genom att ur försöksserien på
123 personer ta ut sex man, varvid de tre, som
hade de högsta, och de tre, som hade de lägsta
motståndsvärdena, valdes. Försöksanordningarna
framgå av fig. 4. Mätresultatet framgår av fig. 5,
vilket visar, att man genom svettning i bastu får
fram samma motståndssänkning, som man i före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
