- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 76. 1946 /
348

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 6 april 1946 - Den elektriska döden, av Albert Grönberg och C E Söderbaum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

348

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 6. Olycksfall vid en 10 kV linje; den förolyckades
skor var på undersidan beklädda med gummisulor, varför
inget överslag inträffade vid högra foten; på vänstra foten
gick överslaget in vid sidan av sulan (vitt band markerar
strömbanan).

linje, som arbetaren kommit i beröring med, efter
några tiondels sekunder. Brännsåren voro icke
svårartade, varför mannen, sedan han under en
månads tid fått vila armen, kunde återvända till
arbetet med fullt funktionsduglig arm. Att
förloppet blev så gynnsamt i detta fall, får nog helt
tillskrivas det snabbverkande reläet. Härigenom
förhindrades att några större värmemängder
utvecklades i armen, som kunde förstöra
vävnaderna.

Ett olycksfall med dödlig utgång, som inträffade
vid ett 10 kV nät med motståndsjordad nollpunkt,
förtjänar särskilt relateras, på grund av att man
ganska väl kunnat fastställa hela förloppet, icke
minst på den elektriska sidan. En linjearbetare
var sysselsatt med målning av fackverksstolpar i
en linjegata, som omfattade flera parallellgående
ledningar. Han hade arbetat i en stolpe, där
ledningarna voro jordade. När han sedan skulle
fortsätta till nästa stolpe, gick han ut ur linjegatan
och valde sedan fel stolpe, när han kom in igen,
så att han kom upp bland spänningsförande
ledningar. Han stack in högra armen i
fackverks-stolpen och började måla (fig. 6). För att få en
bättre ställning satte han sedan ut vänstra benet
på en strömförande lina. Härigenom åstadkom
han jordslutning på en fas i 10 kV nätet. Skorna
voro på undersidan beklädda med gummisulor.
På grund härav blev det ingen strömgenomgång
vid högra foten. Vid vänstra foten har ljusbågen
slagit in mellan sulan och ovanlädret. I
kraftstationen erhölls nollsignal på de fyra till systemet
anslutna generatorerna. Tiden för denna signal
uppskattades till 15 s. Samtidigt erhölls utlösning
av en elektrisk ångpanna hos en av abonnenterna
förmedelst ett högkänsligt dissymmetrirelä.
Genom att sedermera ersätta mannen med ett mot-

stånd på 470 ohm, kunde samma indikationer
erhållas och genom beräkning har man kunnat
fastställa, att strömstyrkan genom mannen var
lägst 8 och högst 22 A. Högra armen blev mycket
illa bränd genom ljusbågebildningar. Mannen
ramlade ned i ungefär horisontellt läge men föll
på mjuk ljungmark, varför han icke torde ha
skadat sig i fallet. Han var icke medvetslös.
Under transporten till lasarettet ville han hela tiden
resa sig och talade något med
ambulanspersonalen. På lasarettet amputerades högra armen och
vänstra foten och blodöverföring igångsattes. Han
avled emellertid 18 h efter olycksfallet.

Om strömstyrkan hade varit 12 A, skulle detta
vid 400 ohm motstånd betyda en värmeutveckling
av 13,8 kcal/s. Under de 15 s skulle således 60 kg
uppvärmas i medeltal 3,5°C. Om strömstyrkan
däremot hade varit 20 A, skulle under samma
förhållanden en temperaturstegring av 9,7 °G ha
erhållits. Man får anta, att värmeutvecklingen
legat någonstans mellan dessa båda gränser, men
samtidigt måste man konstatera, att
värmeutvecklingen icke blir likformig. I bålen var
strömtätheten mindre, under det att den måste ha varit
väsentligt större i vänstra benet. Vidare är det
elektriska motståndet koncentrerat till
extremiteterna. Man kunde också på lasarettet konstatera,
att blodutgjutning icke erhölls, när man skar i
köttet på det skadade benet. Det är tydligt, att i
detta fall kroppens uppvärmning varit den
primära orsaken till dödsfallet. I detta sammanhang
behöver blott erinras om, att 47° temperatur
framkallar värmestelhet i musklerna hos däggdjur på
grund av smältning av vissa äggviteämnen.

Det enda, som kan hjälpa vid
högspännings-olycksfall, är, förutom mycket hastig frånkoppling
av strömkällan, att de ljusbågar, som uppstå,
snabbt bilda förkolningsprodukter, vilka öka
motståndet i strömbanan och sålunda minska
värmeutvecklingen i kroppen. Ljusbågeskadorna
kunna sålunda i en del fall vara gynnsamma. I
andra fall, där de få mycket stor omfattning, bli
de naturligtvis ödesdigra. Det förtjänar också att
i detta sammanhang påpekas, att ljusbågen kan
ge så stor ljuseffekt, att näthinnan blir
sönderbränd eller skadad på grund av den
koncentration av ljusstrålar, som linsen åstadkommer.

Sammanfattningsvis kan om
högspännings-olycksfallen sägas, att man där i regel har att göra
med uppvärmningsskador, ljusbågeskador och
ögonskador på grund av ljusbågar.

Dödsrisker vid lägspänning

Vid lågspänning är strömmens värmeverkan
negligerbar. Om man utgår ifrån att motståndet
i människokroppen uppgår till 500 ohm, så får
man vid 220 V en strömstyrka av 0.44 A. Detta
betyder en effekt av 100 W, vilket i sin tur
betyder, att människan tillföres 24 cal/s. Då
människan till större delen består av vatten, kan man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:31:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1946/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free