Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 6 april 1946 - Den elektriska döden, av Albert Grönberg och C E Söderbaum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
TEKNISK TIDSKRIFT
tionsfel. Denna råkade ramla ned på hennes
bröst. Flickan fattade då med ena handen i
badkarskanten för att resa sig. I denna ställning
hittades hon på morgonen död av husmodern. Denna
tog omedelbart tag i lampan men samtidigt även
i badkarskanten. Hon fick en kraftig stöt, men
förlorade balansen, så att kontakten med
badkaret bröts och hon förblev oskadad. Man ser här,
hur hembiträdet, därför att hennes ställning var
fixerad, sannolikt blev kvävd genom kramp.
Den hand hon höll i badkaret var illa bränd, men
detta berodde mycket på den långa tid, som
strömmen fick passera. Det andra olycksfallet
gäller ett barn, som stack in tungan i en
skarvkontakt för en dammsugare. Med kännedom om,
hur motståndsförhållandena ligga till, kan man
förstå, att strömstyrkan blev avsevärd, så att de
svåra brännsåren lätt kunna förklaras.
Profylax och terapi vid elektriska olycksfall
Det är säkert av den största vikt, att man redan
i skolundervisningen söker inskärpa hos eleverna,
att alla till det elektriska distributionsnätet
anslutna apparater kunna vara livsfarliga. Det är
framför allt viktigt, att man också i
undervisningen i fysik söker påvisa, att även klenspänning
ända ned till 5 V kan ge upphov till farliga
olycksfall. Det är också lämpligt, att man i detta
sammanhang framhåller, att dålig materiel och
mindre goda skyddsanordningar kunna förorsaka
olycksfall.
Har likväl, trots alla anordningar och trots all
undervisning, en olycka inträffat, kommer frågan
om olycksfallets behandling upp. Vad bör då
lekmannen och läkaren göra vid ett sådant tillfälle?
Lekmannens, dvs. som regel arbetskamratens,
åtgöranden finnas i stort sett klart återgivna i
Statens Elektriska Inspektions "Anvisningar
angående åtgärder etc. vid elektriska olycksfallAv
Fig. 8. Gungningsmetod för återupplivning, enligt Eve; den
förolyckade fastbindes på en bår, en stege eller en planka
och gungas över en bock ca tio gånger per minut.
dessa framgår, att strömmen omedelbart skall
brytas och den skadade med stor försiktighet
befrias från beröringen med de strömförande
ledningarna. Vidare framhålles i dessa
anvisningar, att den konstgjorda andningen omedelbart
skall påbörjas och att den skall fortsättas under
lång tid. Man rekommenderar här, liksom i alla
svenska föreskrifter angående konstgjord
andning, Schäfers metod. Tyvärr är denna metod
synnerligen ansträngande för den, som skall
utföra den konstgjorda andningen, och dessutom ej
heller så effektiv som önskvärt vore.
Det är möjligt, att man i den av F C Eve17
beskrivna återupplivningsmetoden av drunknade
har fått en ny och bättre metod. Denna metod
som uppges vara införd i engelska marinen,
tillgår på följande sätt, fig. 8. Den skadade lägges
framstupa på en bräda, bår e.d. och fastgöres där
ordentligt. Brädan (båren) placeras sedan på en
bock, på samma sätt som en gungbräda.
Behandlingen består sedan helt enkelt i att man låter
patienten gunga, varvid alltså huvudet
ömsom sänkes ned och ömsom höjes uppåt med en
frekvens av cirka tio gånger per minut. Patientens
lutning bör i ändlägena vara ungefär 45°. Det är
viktigt, att man därvid ser till, att tungan hålles
fram och att luftvägarna äro klara. Man
åstadkommer genom denna rörelse växelvis en
blod-fvllnad och en blodtömning i huvudet och benen.
Vidare uppkommer en andningsrörelse genom
uppskjutning och neddragning av mellangärdet,
då lever, tarmar, mjälte etc. vid höjd fotända
pressas upp mot mellangärdet i brösthålan och
vid höjd huvudända en neddragning av
mellangärdet, då ovannämnda organ åter sjunka ned i
bukhålan. Enligt de meddelade uppgifterna ger
denna metod en större andningsvolym än någon
annan nu bruklig metod för konstgjord andning.
Eve framhåller därtill också och säkerligen med
rätta, att denna metod verkar direkt
cirkulationsbefordrande. Metoden har vidare den fördelen, att
patienten kan hållas varm. En avkylning av en
medvetslös patient är under alla förhållanden
mycket olämplig. Eves metod behöver givetvis
ytterligare prövas, men det förefaller, som om
man här skulle ha att göra med ett verkligt
framsteg på området. Det bör dock påpekas, att man
vid ett olycksfall alltid bör omedelbart sätta i gång
med den schäferska metoden. Detta kan göras
även om det bara finns en man tillgänglig. Sedan
hjälp anlänt, som kunnat framskaffa erforderliga
hjälpmedel för den eveska metoden, kan man
övergå till den, under förutsättning att någon av
de närvarande blivit väl instruerad beträffande
denna.
Övriga föreskrifter, såsom åtgärder mot
brännskador, bländning osv., äro i regel icke av den art,
att de behöva vidtas av lekmannen.
Så kommer alltså läkaren till olycksfallet och
man frågar sig, vad han då närmast har att före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
