Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 6 april 1946 - Vilken yteffekt ger minsta elementkostnad i elektriska motståndsugnar, av L Beuken och Ivar Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Samband mellan yteffekt och relativ
materialförbrukning per år för ugnstemperaturen 900°C.
Fig. 4. Samband mellan yteffekt och relativ
materialförbrukning per år för ugnstemperaturen 1 000°C.
Fig. 5. Samband mellan yteffekt och relativ
materialförbrukning per år för ugnstemperaturen 1 100°C.
Fig. 6. Samband mellan yteffekt och relativ
materialförbrukning per år för ugnstemperaturen 1 200°C.
För att beräkna materialförbrukningen per
tidsenhet måste man vidare känna sambandet mellan
yteffekt och elementvikt. Enligt Paschkis2 är
detta samband givet genom formeln
G =
-n
(i)
där G >= elementvikten,
c i= en konstant,
p f= yteffekten.
Slutligen måste sambandet mellan
elementtemperatur, ugnstemperatur och yteffekt fastläggas
Som redan framhållits varierar detta samband
från fall till fall och därför ha endast två
specialfall behandlats, nämligen:
1. ett idealiserat fall med fullkomligt fri
strålning från elementets hela yta till ugnsrummet och
med strålningkonstanten C i= 4,96 (svart
strålning). Sambandet mellan ugnstemperatur,
elementtemperatur och yteffekt framgår i detta fall
direkt ur den enkla strålningslagen;
2. ett fall av icke fri strålning enligt fig. 6 och 8
i Weibulls nedannämnda arbete1. Fig. 2 anger,
hur elementtemperaturen varierar med
ugnstemperatur och yteffekt.
Beräkningarna genomfördes i vartdera fallet för
ugnstemperaturerna 900, 1 000, 1 100 och 1 200°C
och för värden på yteffekten mellan 0,5 och
10 W/cm2. Beräkningsgången var därvid följande:
För ett givet värde på ugnstemperaturen
bestämmes elementtemperaturen vid olika yteffekter
enligt strålningslagen (fall 1) resp. fig. 2 (fall 2).
De relativa livslängderna L och elementvikterna G
bestämmas därpå ur fig. 1, resp. ekv. (1). Ett
relativt tal för materialförbrukningen per tidsenhet är
då storheten
M = | (2)
Resultaten av beräkningarna framgå av
diagrammen i fig. 3, 4, 5 och 6 och ånge i varje
särskilt fall materialförbrukningen per år i
relation till ett för varje kurva lämpligt valt
normalvärde (100 % i diagrammen). De olika kurvorna
kunna alltså icke sinsemellan jämföras, vare sig
de gälla för samma eller olika ugnstemperaturer.
Av diagrammen kunna följande slutsatser dras:
För båda fallen, fri och icke fri strålning,
existerar ett optimalvärde på yteffekten, för vilket
materialförbrukningen per år blir ett minimum; man
kan alltså tala om en ur ren
materialförbruk-ningssynpunkt mest ekonomisk yteffekt. För
fallet fri strålning är detta minimum betydligt
mindre utpräglat än för den icke fria strålningen,
och vidare ligger optimalvärdet för fri strålning
högre än i det andra fallet.
Emellertid torde det i allmänhet icke vara så.
att den på detta sätt erhållna "mest ekonomiska"
yteffekten verkligen ger de minsta elementkost-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
