Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 13 april 1946 - Finlands gruvhantering, av Hreman Stigzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 april 1946
367
Flera andra goda malmanledningar hade
upptäckts under 1930-talet men ingen av dem hade
hunnit passera undersökningsstadiet under
fredsperioden, varför deras utveckling lämpligen i sin
helhet skall behandlas i följande kapitel.
Utvecklingen under krigsåren
I och med det andra världskrigets utbrott och
speciellt efter det Finland själv invecklats i krig
ställdes allt större fordringar på en intensifiering
av landets gruvhantering. Under fredsperioden
1940—1941 kunde ej heller någon avmattning
utan snarare en ökning av arbetstempot
konstateras, då en stor del av landets viktigaste
exportartiklar ej hade någon möjlighet att få avsättning
på världsmarknaden, medan däremot
exportmöjligheterna för bergsbrukets produkter voro
obegränsade, och landet var tvunget att förvärva
utländska tillgodohavanden för tryggande av sin
import av nödvändighetsartiklar. Under krigets
följande skede blev Tyskland naturligt nog den
största avnämaren av bergsbrukets
produktion, men jämsides därmed exporterades stora
mängder till Sverige. Samtidigt utbyggdes avsevärt
landets egna möjligheter för råmaterialets
förädling och vidarebearbetning inom metallindustrin.
Outokumpu-bolaget fick i första hand känning
av kravet på ökad produktion. Tack vare de redan
före kriget utförda utvidgningsarbetena var det
även möjligt att relativt snabbt öka
råmalmsbrytningen. Härvid kommo också för landet
tidigare oprövade brytningsmetoder till användning,
såsom en underjordisk brytning i branta
malmpartier, och en skraportsbrytning för en mäktig
flack del av malmen. Jämsides med dessa
metoder användes den gamla för Outokumpu speciella
pelarmagasinsbrytningen i donlägiga delar av
malmen, varvid stenen utlastas medelst skrapning
längs liggen. Försök gjordes även med
igensättning med anrikningsavfall för möjliggörande av
malmens fullständiga utbrytande. Malmen
uppfordrades genom det gamla centralschaktet och
genom det nya Mökkivaara-scliaktet, där även ett
nytt krossverk uppförts. Från detta
transporterades malmen med linbana ca 1 km till
anrikningsverket invid centralschaktet. I anrikningsverket
hade avsevärda tekniska förbättringar
genomförts, vilka möjliggjorde en nästan 100-procentig
ökning av genomsättningen utan några större
utvidgningar av anläggningen. Redan år 1941 hade
råmalmsbrytningen pressats upp till närmare
600 000 t, vilket motsvarar ca 2 000 t/dygn, och
vilket representerade anläggningarnas maximala
kapacitet. En ytterligare utvidgning hade kanske
tekniskt kunnat genomföras, men detta hade för
mycket tärt på de visserligen stora men dock icke
outtömliga malmtillgångarna. Några nya siffror
över deras storlek ha icke på länge publicerats
men torde kunna skattas till flera miljoner ton.
Kopparhalten i råmalmen höll sig som förut i
r
lOOJna /
Fig. 1. Finlands malm- och mineralfyndigheter (ofyllda
cirklar); viktigare orter anges med fyllda cirklar.
allmänhet över 4 men samtidigt som djupare
delar av malmen lades under arbete, steg
zinkhalten till i genomsnitt 1 %, vilket motiverade en
omställning av anrikningsverket för flotation av
zinkblände. År 1942 hölls ingående
rågodsmäng-den ännu på ca 2 000 t/dygn, men de tvenne
därpå följande åren sjönk genomsättningen med
omkring en sjättedel. Under 1945 har matningen
yttermera nedgått till ca 1 300 t. Enligt uttalande
av bergsrådet Mäkinen beror tillbakagången till
stor del på sjunkande arbetseffekter. Nedgången
torde dock även kunna tillskrivas tekniska
svårigheter betingade av den svåra materialbristen i
landet.
Redan före kriget hade Outokumpu-bolaget
börjat uppföra ett elektrolyseringsverk i Björneborg,
vilket 1940 stod färdigt att uppta produktionen.
Råkopparn från Imatra smältverk förvandlades
här till elektrolytkoppar. Vid elektrolysen tillvara-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
