Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 27 april 1946 - Bostadsbehov och bostadsproduktion, av Olle Engkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 april 1946
413
Bostadsbehov och bostadsproduktion
Byggmästare Olle Engkvist, Stockholm
För en så viktig fråga som bostadsfrågan flamma
lidelserna högt. Den är ett livsintresse. Alla vill
ha ett ord med i den leken. På grund av vars och
ens personliga inställning till frågan anser sig
var och en ha något att bidra med, något att önska.
Det intresse, som bostadsdiskussionen i vår tid
har väckt, är enastående i svensk historia. Har
någon fråga i vårt land vid något tillfälle samlat
intresset så starkt som vad bostadsfrågan gör i
våra dagar? Vilken tidning man slår upp och
vem man talar med, oftast kommer diskussionen
snabbt in på bostadsproblemet, den bärande och
dominerande frågan. I denna aktiva inställning
har Bostadssociala Utredningens olika
betänkan-den formulerat tidens program i bostadsfrågan.
Bostadssociala Utredningen tillsattes för över 12
år sedan, då i oktober 1933 socialminister Möller
för några intresserade fackmän, mot bakgrunden
av rådande förhållanden, skisserade upp det
program, som blev vägledande för utredningen av
bostadsfrågan. Det var nämligen dennas lösning
och sysselsättningsproblemet det gällde.
Redan då förelåg genom allmänna
bostadsräkningarna 1912—1914 och 1932 ett material, som
drastiskt belyste bostadsfrågan i landet. Den bild
detta material gav av det svenska
bostadsbeståndet var mindre hedrande för dem som varit
ansvariga för bostadsförsörjningen i landet.
Under de 13 år utredningen arbetat, ibland
ytterligt intensivt, har betänkanden avlämnats för
10 olika utredningar, större och mindre, vilka i
riksdagen mötts med sympati. De föreslagna
åtgärderna har oftast accepterats och genomförts.
Bostadssociala Utredningen framlade i slutet av
december 1945 sitt slutbetänkande, del I, som
innehåller ungefär 650 sidor och är en ganska
imponerande läsning. Kanslichefen Stig Algott
har därefter gjort ett utmärkt sammandrag av
detta betänkande, endast 80 sidor, med klara
hänvisningar till betänkandet. Sedan jag
rekommenderat detta, känner jag mig befriad från att gå
in på ett alltför hårt refererande av utredningen.
Bostadsproduktionen
Den första avdelningen i slutbetänkandet är en
historik av bostadsfrågans öden och äventyr
sedan början av detta sekel. Kungliga betänkanden
Föredrag i Stockholms Köpmansklubb den 2 april 1946.
DK 31 : 333.32
351.778.5
kan ibland vara tråkiga att läsa, men jag skulle
vilja säga, att detta ej gäller den första delen av
detta slutbetänkande. Enär jag inte skrivit det,
kanske jag kan ge betyget: historiken är nästan
lika spännande som en detektivroman. Man
känner igen företeelser från flydda dagar, men de
ter sig annorlunda nu, då de fått historisk
bakgrund. Historiken är värdefull också därför att
den ger oss en klar bild av, hur våra bostäder
varit beskaffade de sista 45 åren, hur de se ut i
dag och hur vi hoppas, att de skall bli i
fortsättningen.
Utredningen ställer också prognoser för de
kommande 15 årens utveckling. Det program, som
upplagts, slutar år 1960, inom vilken tid
utredningen anser att våra bostadsförhållanden bör nå
fram till den nivå, som anses värdig det svenska
folket. Det är inte alldeles säkert, att prognoserna
kommer att hålla. Om utvecklingen kan endast
sias i allmänhet och på ett ungefär. Därför är
prognoser alltid endast ungefärliga. Ingen kunde
t.ex. förutspå den våldsamma
byggnadsverksamhet, som nu är för handen. Prognoser måste dock
ställas, om man med någon framgång skall kunna
uppgöra ett program.
Den allmänna bostadsräkningen 1912—1914 var
en noggrann och vittgående bostadsundersökning.
Av denna framgår att 1914 var ca 60 % av alla
lägenheter 1 rum- och köklägenheter, och det
fanns industristäder och samhällen, som visade
upp en så skrämmande situation, att inte mindre
än 90 % av bostadslägenheterna var 1 rum och
kök. År 1944 var antalet boende per 100 rum
eller kök i
Stockholm............................................122
Göteborg..............................................146
Samtliga övriga stadssamhällen . . 132
Tätorter på landsbygden..................193
Vissa industriorter .......upp till 300
Detta är alltså bilden av, hur det svenska folket
bodde före det första världskriget. Den är långt
ifrån smickrande!
Det förtjänar omnämnas, att år 1933 hade
endast en obetydlig förbättring härutinnan inträtt.
Standardförbättringen hade endast verkat på
inredningar och bekvämligheter såsom badrum och
centralvärme, wc etc. Utrymmesstandarden var
dock densamma. Även om man nu här i Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
