Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 27 april 1946 - Bostadsbehov och bostadsproduktion, av Olle Engkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 april 1946
415
skedde t.ex. vid krisen 1939, då räntan från
början av året till oktober steg från 2,75 % till 5 %.
Detta medförde, enligt vad vi förut konstaterat.,
ett behov av 30 % högre hyror.
1940 års byggnadskostnadssakkunniga, som i
verkligheten var en tillfällig ersättare för
Bostadssociala utredningen, föreslog bl.a. och riksdagen
accepterade en statligt garanterad ränta för alla
nybyggen, vilka anlitade Statens
Byggnadslånebyrå. Denna reform har accepterats av
Bostadssociala utredningen och ingår i dess förslag.
Därmed är den största orosfaktorn vid
bostadsproduktionen avlägsnad.
Om byggnadskostnadernas sänkning konstaterar
utredningen, att under de senare krigsåren har
bostadsbyggandet rationaliserats i ej oansenlig
grad. Även om storleksordningen av lättförstådda
skäl ej kan exakt anges, kan det ändock med
sannolikhet antas att från hösten 1941 till hösten
1944 besparingen genom rationaliseringen uppgick
till ca 6 %. Man anser, att denna takt, ca 2 %
per år, bör kunna fortsätta, i synnerhet som det
kan förväntas att nu, när normala tider borde
inträda, vi får tillgång till fritt val av material
och tekniska nyheter och konkurrens på
material-marknaden. Vi borde kunna ha anledning
förvänta prisfall på vissa material, när
bränslesituationen blivit normal igen. Härtill kommer de
väntade frukterna av nu pågående
standardiserings-och byggnadsforskningsarbete. Utredningen anser
sig därför kunna påräkna att under 5 år en
sänkning av byggnadskostnaderna av 10 % bör kunna
förväntas. Detta skulle innebära en sänkning av
hyran med 5 %.
(Jag skall inte här ge mig in på olika alternativ,
som diskuteras beträffande förändrade pris- och
konsumtionsnivåer, o.d. Det förtjänar dock
påpekas, att om alternativet stegrad inkomstnivå
vinner, skall byggnadsindustrin betala högre löner
och trots detta sänka totalkostnaden. De 10 %
sänkning av byggnadskostnaderna representerar
ändock ej större hyresminskning än 5 %. Andra
hjälpmedel måste därför tillgripas för att få ned
hyrans andel i budgeten.)
Räntor och annuiteter uppgår nu till i
genomsnitt 4,1 %. Under förutsättning att tillräckligt
förtroende för bostadsfastigheter förefinns, och
utredningen räknar därmed, skulle räntan för
hela fastighetskostnaden upp till 100 % kunna
ränteläggas efter 3 %, om ägare till fastigheterna
är kommuner eller icke vinstgivande företag. Med
3 % ränta överlag, kommer man med
amorteringar till 3,75 %, vilket betyder en sänkning av
hyran med 5 %. Vi har således åstadkommit 10 %
sänkning av de erforderliga 20 %.
Driftkostnaden är 3 % av byggnadskostnaden.
Tills vidare måste denna kostnad anses
ofrånkomlig. Det är att förvänta, att det alternativ som
utredningen benämner det optimistiska, det med
inkomststegringen skall inträffa. Sedan 1942 till
nu har en genomsnittlig höjning av inkomsterna
skett med i runt tal 4 % per år. Det finns inget
skäl till antagandet att denna utveckling skall
stanna nu. Den ger oss under 5 år de återstående
10 %.
Bostadsstandard
Bostadspolitikens målsättning kan enklast
anges så:
En utrymmesstandard på 2 rum och kök är
minimum för familjebostad. Av denna anledning
synes det oklokt fortsätta byggandet av mindre
lägenheter, t.ex. 1 rum och kök, i synnerhet när
därtill kommer, att genom utrymmesstandardens
höjning en mängd dylika smålägenheter måste
bli lediga.
Man sympatiserar med det engelska systemet,
där lägenheternas storlek bestämmes, så, att en
familj har så många sovrum, att föräldrarna kan
ha ett gemensamt rum, olikkönade barn över viss
ålder bor i skilda sovrum, och dessutom finns
ett vardagsrum — men man resignerar inför de
svenska vanorna att bruka även vardagsrummet
till sovrum. Man föredrar då att föreslå, att det
blir högst två boende per bostadsrum, köket
oräknat, således 2 rum och kök för man, hustru och
högst två barn, 3 rum och kök för familj med
högst fyra barn osv.
En inredningsstandard eftersträvas, som i stort
sett skall vara lika med den som betecknas som
1945 års. Normalutvecklingen av
inredningsstandarden förutsättes men man räknar med att nya
materialier, nya rön och erfarenheter skall tas i
anspråk allt efter som de blir tillgängliga.
Bestämd ställning har ej tagits till, huruvida bad
skall finnas i varje lägenhet eller om i stället
centrala bad skall anordnas i varje
bostadsområde, om tvättstugor skall inredas i varje hus eller
centraltvättstugor skall anläggas osv. Det anses
vara att gå händelserna i förväg att nu, med de
ringa erfarenheter vi har om centrala
behovslokaler av denna art, ta ställning härtill. Däremot
rekommenderas "Community centres" med
daghem för barn, samlingslokaler etc.
Det är inte endast i städer och liknande samhällen
som bostadsfrågan är aktuell, även landsbygden
har vidsträckta problem. Dessa har även
uppmärksammats, även om på landsbygdens del
hittills kommit mera av bostadsförbättringar och
bidrag härtill än till hjälp till nybyggnader. En
vidare uppläggning för lösandet av landsbygdens
bostadsfråga är emellertid på marsch och upptar
betydande utrymme i utredningen. Likaså ägnas
egnahemsfrågan en ingående behandling, och
förslag har avgivits för vilkas studium jag hänvisar
i första hand till Algotts sammandrag.
Ekonomiska konsekvenser
Behovet av bostäder i tätorterna är för
närvarande ca 50 000 lägenheter eller 150 000 eldstä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
