Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 27 april 1946 - Statiskt verkningssätt hos balkar av armerad betong, av Åke Holmberg - Västgötavägar III, av Lars-Olof Lekander - Svensk geografisk årsbok 1945, av Richard Smedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 april 1946
433
den tillämpade dimensioneringsmetoden lett till
katastrof.
Beträffande de nu behandlade frågorna, som
gälla hållfastheten hos balkar av armerad betong,
finnes ett mycket rikligt, om än icke i varje
avseende komplett material. Konstruktören har
också alltid medel att, åtminstone hjälpligt, lösa
problem på detta område. Beträffande frågan om
de elastiska egenskaperna är försöksmaterialet
mera magert. En del författare har därför på
senare tid försökt att med utgångspunkt från
Bernoullis antagande och vissa enkla
materialegenskaper, som tilldömts betongen, deducera
böj-ningsstyvheten hos böjda balkar av armerad
betong. Man måste ställa sig ytterst skeptisk till
sådana försök!
Den omständigheten, att järnen rörde sig
relativt betongen, kunde visas vara förhållandevis
oväsentlig vid dimensionering med hänsyn till
risken för böjbrott. Den kan däremot inte väntas
vara oväsentlig för böjningsstyvheten, såsom
visades i ekv. (8).
Böjningsstyvheten beror på de relativa
deformationerna hos betongen, och denna beror
självfallet på graden av det stöd, järnen förmå
prestera, eller med andra ord på graden av
samverkan mellan järn och betong. Varje försök att
deducera böjningsstyvheten, utan att på något sätt
beakta detta, torde vara dömt att misslyckas.
Det är inte omöjligt, att det går att ställa upp en
formel, som tillräckligt noggrant anger
böjningsstyvheten under olika omständigheter. En sådan
formel måste emellertid vara baserad på ett
rikligt försöksmaterial och kan vara tillämpbar
endast inom det område, som täckes av detta
material.
Nära frågan om böjningsstyvheten ligger frågan
om maximala sprickvidden. I en böjd balk av
armerad betong måste summan av vidden hos
samtliga sprickor på en viss sträcka vara
skillnaden mellan på denna uppträdande töjning och den
töjning, betongen under för handen varande
omständigheter kan utstå. Töjningen på sträckan
hänger, som sagts, intimt samman med
böjningsstyvheten, och de krav, söm ställts på en metod
för beräkning av böjningsstyvheten, gälla alltså
varje metod för beräkning av sprickvidder.
Till detta kommer, att problemet inte är löst i
och med att summan av sprickvidderna är känd.
Man måste även ha besked om, på vilket sätt
sprickorna fördela sig. Därav följer att mycket
stora krav måste ställas på det försöksmaterial,
som skall ligga till grund för en formel för
maximala sprickvidden hos en balk av armerad betong.
Slutsats
Som sammanfattning av allt ovanstående kan
sägas, att så stora variationer förekomma i det
statiska verkningssättet hos balkar av armerad
betong, att dessas funktion knappast låter sig be-
skrivas av någon enkel formel, deducerad ur
delmaterialens kända egenskaper. Varje förhållande
för sig bör studeras genom systematiska försök
(där så ej redan skett), och försöksresultaten böra
sedan sammanfattas i empiriska formler, så
uppbyggda, att de ge en någorlunda acceptabel bild
av det verkliga skeendet.
Varje formel behöver ej täcka mer än ett
begränsat område, och det måste i varje fall betraktas
som oriktigt att tillämpa en formel utanför det
område, inom vilket den har stöd av faktiska
iakttagelser.
Litteratur
1. Brantzceg, A: Der Bruchspannungszustand und der
Sicherheits-grad von rechteckigen Eisenbetonquersnitten unter Biegung oder
aussermittigem Druck. K. Norske Vidensk. Selsk. 1935 del II.
2. Versuche mit stahlbewerten Balken. Dtsch. Aussch. Eisenbeton
1931 h. 66.
3. Bach, C: Mitt. Forschg-Arb. h. 39 och 45—47.
4. Granholm, H: En ny beräkningsmetod för armerad betong. CTH
Handl. 1944 h. 38.
5. von Emperger, F: Die Rissfrage bei hohen Stahlspannungen und
die zulåssige Blosslegung des Stahles. Mitt. Versuche österr.
Eisen-beton-Aussch. 1935 h. 16.
6. Nylander, H: Betongbalk, belastad med excentrisk normalkraft,
beräknad från brottstadiet. Betong 1945 h. 4.
7. Holmberg, A: Böjningsstyvheten hos balkar av armerad betong.
Diskussion. Betong 1945 h. 3.
8. Johansen, K w: Om Virkningen av Bøjler og Skraajærn i
Jærn-betonbjælker. Ingeniørvidensk. Skr. 1928 h. A 17.
Västgötavägar III, av Måns Mannerfelt, Västergötland
A: 6, bidrag till landskapets kulturhistoria och
naturbeskrivning. Almqvist & Wiksell, Stockholm 1945. 232 s., 73 fig.
4,50 kr.
Del III, som omfattar tiden från mitten av 1800-talet till
våra dagar, är så tillrättalagd, att den liksom föregående
delar kan läsas helt fristående. Arbetet vill icke göra
anspråk på att vara ett vetenskapligt verk utan mera en
kulturhistorisk exposé, som med en serie skisser visar,
hur vår tids väldiga trafikföreteelser vuxit fram.
Inför dagens tvekan och osäkerhet om utvecklingen på
trafikens område är det intressant och tänkvärt att erfara,
att som skäl mot järnvägarna vid deras planerande
anfördes det, att när nu flygningen snart kom, vad vore
järnvägarna då värda.
Intressant om än svårgenomförbart är också uppslaget
att såsom jämförelseobjekt till de statliga järnvägarna
låta t.ex. Bergslagsbanan vara kvar i enskild ägo.
Lars-Olof Lekänder
Svensk geografisk årsbok 1945, redigerad av Helge
Nelson. Sydsvenska Geografiska Sällskapet, Lund 1945.
316 s., 71 fig. 12 kr.
Årsbokens 21 :a årgång är huvudsakligen ägnad Skånes
jordbruksnäringar och man delar gärna inbyggarnas
höga uppskattning av landskapets alstringsförmåga. Det
största tekniska intresset fångar emellertid Gustav Adolf
Runes utredning "om förnyad precisionsavvägning av
Sverige".
Med precisionsavvägningen 1886—1905 lades grunden till
ett enhetligt höjdsystem i vårt land, men tyvärr frodas
alltjämt vid undersökningar lokala nollplan, vilket ur
rättslig synpunkt är förkastligt. Delvis kan detta
förklaras med att trots det lagliga skyddet redan 1909 31 %
ur fixarne var försvunna, huvudsakligen genom
vägbyggar-nas framfart.
Sekelskiftets avvägning äventyras ej blott genom denna
förstörelse utan även på grund av Fennoskandias land-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
