Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 4 maj 1946 - Praktik, av Ivar Lundbäck - Konsten att sälja sin arbetskraft, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
TEKNISK TIDSKRIFT
cerad arbetare vid ett arbetsställe hela
praktiktiden igenom och att få rotera i fabriken på olika
platser i driften. Men på den saken tänker inte
praktikanten så ofta.
Nu skall det villigt erkännas att även SIP:s
klienter bland företagarna inte alltid beaktat
nyssnämnda synpunkter. Vi ha alltjämt en hel del
företag som betrakta praktikfrågan som något
ont, och som i bästa fall ta praktikanter utan att
visa dem något intresse. SIP har emellertid
försökt och försöker alltfort komma till rätta med
detta missförhållande.
Vad önskar praktikanten av industrin?
I och med det förhållandet att den praktiserande
eleven går i arbete för en lägre betalning än den
avtalsenliga anser han sig berättigad att ställa
vissa krav på det företag, som berett honom
praktiktillfället. Emellertid är denna motivering
endast undantagsvis hållbar, eftersom
praktikanten i regel inte gör samma nytta som en
avtals-betald arbetare. Däremot bör man enligt vår
uppfattning se saken så, att det ur industrins egen
synvinkel i längden är mycket betydelsefullt att
varje praktikant får en god praktik. Härmed är
det formella svaret på underrubriksfrågan givet
— praktikanten önskar god praktik. Men vad är
god praktik? Svaret torde väl i regel kunna
uttryckas så, att den goda praktiken är den, under
vilken praktikanten kan inhämta nyttiga
lärdomar och erfarenheter. Praktiken blir därför
bättre, i den mån lärdomarna bli kvalitativt
betydelsefulla och kvantitativt omfattande. Hur
kommer man då därhän?
Det är alldeles givet, att en enda form av
rutinarbete under en hel sommar — vilket ofta blir
resultatet av en vanlig arbetsanställning, i stället
för praktikförmedling — inte ger ett sådant
utbyte. Naturligtvis bör en mekanist veta något om
svarvning — men han behöver under praktiken
knappast göras till utlärd svarvare, om nu detta
vore möjligt. Hans ståndpunkt längre fram torde
väl kunna sägas förete vissa likheter med
filmrecensentens, han, som mycket väl kan bedöma
filmarbete, men själv antagligen skulle bli en
rätt dålig regissör; vi ha ju exempel på dem som
försökt. Huvudsaken för praktikanten är därför,
att han får lukta på svarvarbete under några
veckor — sedan skall han lämpligen förflyttas till
en arborrmaskin eller till någon annan liknande
arbetsplats.
Vad praktikanten framför allt bör kunna vänta
sig av praktikföretagets arbetsledning är
personligt intresse. Det finns intet nyttigare än goda
impulser under praktiktiden. Ibland komma dessa
impulser från arbetarhåll — särskilt till pigga och
vakna praktikanter. Men även en del från början
mera indolenta naturer behöva ofta nog inte mer
än en vänlig knuff framåt för att de skola förstå,
vad det är fråga om.
Det är naturligtvis icke riktigt av ett företag att
placera en praktikant på en för tillfället
ledig-bliven vakans utan hänsyn till
praktikantsynpunkter. Arbetet kan nog vara roligt för det, men
var är utbytet? Vi hörde talas om en anförvant,
som "praktiserade" en hel sommar vid en ganska
känd industri. Vid återkomsten på hösten frågade
pappan intresserat hur praktiken hade varit.
Härlig, svarade pojken, jag har varit hjälpkarl på
en lastbil under hela tiden! Reflexionerna göra
sig själva.
De s.k. praktikingenjörerna — som på de större
praktikföretagen särskilt utsetts för att hjälpa
praktikanterna tillrätta och för att vara
kontaktmän mellan dem och företaget — ha följaktligen
en hel del att tänka på. Det räcker inte med att
ta emot praktikanterna, se till att de få husrum
och ge dem anvisning på matställe — ty detta
borde de väl oftast kunna klara själva — och att
placera dem på en arbetsplats. Nej,
praktikingenjören måste skaffa sig ett rent faderligt intresse
för praktikanterna. Han kan göra ofantligt
mycket för dem i rent uppfostrande avseende, han
kan ge dem tips på detaljer i arbetet, bokstavligt
talat öppna deras ögon för det, som är av
betydelse.
Företagets roll
Sedd på lång sikt är praktikfrågan av mycket
stor betydelse för industriföretagen. Det är ur
praktikantleden som de blivande tekniska
cheferna komma. Om industrin medverkar till att
praktiken blir värdefull för praktikanterna gör den
icke blott dessa en tjänst utan även direkt och
indirekt sig själv.
Det vore emellertid inte lämpligt eller rättvist
om endast vissa industriföretag skulle åta sig att
bereda de studerande tillfälle till praktik. Detta
är en angelägenhet, som rör hela industrin.
Frågan får dessutom i belysning av ersättningsfrågan
en särskild betydelse.
Praktikfrågan bör därför läggas på bred bog,
men den bör handläggas av ett centralt organ.
Företagen måste se en tillgång i varje praktikant,
som erhåller kompletterande utbildning.
Praktiken är icke ett arbetsmarknadsproblem utan en
utbildningsfråga.
Konsten att sälja sin arbetskraft. Två
stockholmstidningar har samtidigt kommit på idén att ge ut
broschyrer till de platssökandes hjälp. Det är Dagens Nyheters
’ Åberopande annons i DN" och Stockholms-Tidningens
"Vad skall jag göra för att få en bra plats".
Skillnaden dem emellan återspeglas egentligen i titlarnas längd;
den förra säger nämligen ungefär detsamma på 23 sidor
som den senare på 48. Tilläggas bör dock att ST-T:s
broschyr, som grundar sig på enkätsvar från
personalcheferna i över 700 firmor, är mera "psykologiskt" lagd,
medan DN:s i första hand tagit fasta på att ge klara
direktiv för platsansökans utformning. Båda innehåller
för övrigt många värdefulla tips för den som vill att hans
svar skall slå. t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
