Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 4 maj 1946 - Klystroner och magnetroner, av Gunnar Svala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
TEKNISK TIDSKRIFT
samma typ som de i klystronerna använda.
Gallren ha emellertid ersatts med flikartade anoder,
som gripa in i varandra. Katoden är lämpligen
utförd som en oxidkatod med relativt stor
diameter, jämfört med vad man har i den tidigare
omnämnda magnetrontypen. Den geometriska
uppbyggnaden avviker alltså inte så mycket från
det nyss skisserade teoretiska fallet.
Hålrumsmagnetronerna skilja sig från turbatorn
i fråga om svängningskretsens och anodernas
utseende (fig. 16). Man har här tillverkat
svängningskretsen av ett enda kopparblock med en
cirkelformad ursvarvning i mitten samt där
utanför små hål och spår på ett sätt, som mycket nära
överensstämmer med statorn i en vanlig
asynkronmaskin. Skillnaden är emellertid den, att vi
här ha magnetfältet koncentrerat i spårens
cirkulära del och det elektriska fältet mellan
tänderna. Varje sådan liten nyckelformad kavitet
utgör alltså en svängningskrets. Dessa
svängningskretsar bli automatiskt parallellkopplade,
om antalet spår och tänder är jämnt. Då det av
praktiska skäl är mycket svårt att få
egenreso-nansen hos varje kavitet exakt lika, har det visat
sig förmånligt att med särskilda kopplingsslingor
förbinda de olika tänderna. Effekten tas ut med
en kopplingsslinga i en av kaviteterna till en
ko-axialledning. Genom att röret i sitt färdiga skick
är helt inneslutet av två ändplattor, och att
materialet naturligtvis är koppar, får man liksom vid
klystronerna en med det elektroniska systemet
intimt hopbyggd resonator med små förluster
(tevärdet ligger i storleksordningen 1 000) och dess-
Fig. 16. Hålrumsmagnetron utan katod och ändplattor;
nedtill med endast ena ändplattan bortskuren; den svarta
ringen omkring central partiet är en i tunna flänsar
uppdelad kylkropp, diameter ca 75 mm.
Fig. 17. "Paket"-magnetrön för 2 cm våglängd;
magnetfältet erhålles från två med röret hopbyggda
permanent-magneter. Effekten matas ut genom ett glasfönster synligt
innanför flänsen i förgrunden för anslutning av yttre
rektangulär vågledare; glödström och impulsspänning
tillföras via koaxialanslutningen upptill; t.v. en kub med
25 mm sida.
utom den stora fördelen jämfört med turbatorn,
att mycket god kylning kan åstadkommas,
genom att utanpå röret sätta en i flera tunna
flänsar uppdelad radiator. I hålrumsmagnetronen
utgör katoden ett viktigt kapitel, då dess emission
är avgörande för, vilken effekt som kan uppnås.
Hålrumsmagnetronerna användas som förut
antytts i impulsdrift i ekoradioanläggningar.
Impulserna ha en längd av ca 1 /ts, och det har visat
sig, vilket också bekräftats av relativt nyligen
utförda undersökningar, att en oxidkatod under
sådana förhållanden kan prestera jämfört med
den normala 5—10-faldig emission. Man kan
dessutom räkna med, att de tidigare omnämnda
mot katoden återvändande elektronerna utlösa
sekundärelektroner, som bidra till den totala
emissionsströmmen.
Katoden är cylindrisk och indirekt uppvärmd;
uppfästningsanordningarna äro upphängda i
glödströmsledningarna, som sträcka sig ut genom
hylsformade koppar—glas-förbindningar.
Koaxi-algenomföringen för anslutning till
antennledningen är anordnad på liknande sätt.
Hålrumsmagnetroner ha under kriget
huvudsakligen byggts för ca 9 och 3 cm våglängd. Den
beskrivna typen är en 9 cm magnetron av relativt
tidigt utförande, och det var en sådan, som
förvånade den tyska tekniska och militära ledningen
i samband med Rotterdam-affären. Vid 3 cm har
svängningskretsens utförande modifierats med
hänsyn till den kortare våglängden. Man har här
ett kopparblock med ett cirkelrunt hål, i vilket
radiella plåtar, som utgöra anoderna, ha inlötts.
Hålrumsmagnetronernas största olägenhet var,
att de ej kunde avstämmas mer än inom ett
mycket litet område genom att ändra anpassningen av
belastningen. Man har emellertid lyckats
konstruera avstämbara magnetroner genom att utföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
