Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 11 maj 1946 - Järnverkens och gruvornas utbildningsfrågor, av Karl Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
TEKNISK TIDSKRIFT
stadsskola. Den teoretiska undervisningen
meddelas i yrkesskolan.
Sedan 1942 finnas centrala verkstadsskolor, vilka
ha till uppgift att bereda ungdom inom ett
vidsträcktare område, i regel landstingsområde,
tillfälle till ordnad såväl praktisk som teoretisk
yrkesutbildning för hantverk och industri.
Huvudmän för de centrala verkstadsskolorna äro i
regel landstingen.
Man kan säga, att de kommunala
verkstadsskolorna till en början endast voro avsedda att ge
en första grundläggande utbildning i yrket.
Särskilt för vissa hantverksyrken har emellertid
utbildningstiden förlängts så att en mera
fullständig yrkesutbildning erhålles. För de industriella
yrkena är emellertid utbildningstiden vanligen två
eller tre år. Den avslutande specialutbildning,
som i vissa fall är erforderlig, bör som regel äga
rum inom industrin.
Det måste konstateras, att verkstadsskolan ger
en god grundläggande utbildning för t.ex.
verktygsarbetare, maskinuppsättare, reparatörer m.fl.
arbetargrupper, på vilka man måste ha höga krav
på yrkesskicklighet. En bristande kännedom om
utbildningens art vid en verkstadsskola är nog i
många fall orsaken till att denna utbildningsform
fortfarande inte beaktats i den grad, som den
rätteligen vore värd. En yngling med ett par års
utbildning vid en verkstadsskola har ofta mycket
goda förutsättningar att kunna bli en god
yrkesarbetare.
Vid de flesta verkstadsskolorna strävar man
efter att inskränka de rena övningsarbetena så
mycket som möjligt för att i stället ägna mera
tid för produktiva arbetsuppgifter. Man har gjort
erfarenheten att det i allmänhet går mycket bra
att även i sådant fall tillgodose de pedagogiska
synpunkterna, fastän större krav ställas på
lärarens planeringsförmåga och yrkeskunnighet. Man
finner emellertid att både lärarens och elevernas
intresse och ambition för arbetet stimuleras av
produktiva arbeten.
Vid sidan av utbildningen i yrkesarbete ger
verkstadsskolan en ganska omfattande utbildning
även i teoretiska ämnen, vanligen motsvarande
omkring 8 veckotimmar under cirka 35 veckor
av arbetsåret. Läroämnena äro vanligen
teknologi, som omfattar materiallära och maskinlära
och liknande områden. Vidare förekomma
yrkes-räkning, yrkesritning, praktisk uppsatsskrivning,
yrkesekonomi, yrkeshygien och arbetarskydd
samt yrkeslagstiftning.
Tyvärr medger inte utrymmet att ingå närmare
på växelutbildningen, varmed förstås att
yrkesutbildningen omväxlande är förlagd till
skolverkstaden och till en verkstad i något företag. Genom
denna anordning erhålla eleverna tillfällen till
träning under driftmässiga former.
Växelutbildningen förutsätter att nödiga överenskommelser
kunnat träffas med ett tillräckligt antal företag
och dessas arbetare. Man kan hysa förhoppningar
att växelutbildning i framtiden skall kunna
ordnas i betydligt större omfattning än hittills.
Samarbete mellan företagen och yrkesskolorna
Den tredje förut nämnda utbildningsvägen
innebär att yrkesutbildningen i yrkesarbete sker
genom företagets egen försorg under det att den
teoretiska undervisningen ges i en yrkesskola, som
då vanligen är en kommunal anstalt för
yrkesundervisning. Den i en sådan skola
förekommande teoretiska lärlingsutbildningen är i
allmänhet förlagd till kvällarna och benämnes
lärlingsskola (tvåårig), vilken skolform dock på
många håll ersatts av lärlingskurser.
Lärlings-skolan är uppdelad i yrkesavdelningar, varvid
varje avdelning bör avse ett bestämt yrke och
man har således en avdelning för metallarbetare,
järnverksarbetare osv.
De obligatoriska undervisningsämnena i en
sådan lärlingsskolans yrkesavdelning äro yrkeslära,
som omfattar teknologi, yrkesräkning,
yrkesritning, yrkeshygien och i vissa fall praktiskt arbete
i mindre omfattning; vidare ha vi läroämnet
yrkesekonomi, som omfattar affärsskrivning,
bokföring med kalkylation och ekonomilära, samt
slutligen läroämnet yrkes- och arbetarlagstiftning.
Lärlingsskolans yrkesavdelningar ge ju en
ganska omfattande teoretisk utbildning, som
erfordrar ett relativt stort antal (8—12)
undervisningstimmar per vecka. Det stora lektionstalet
verkar många gånger avskräckande och det är
därför ofta svårt att förmå lärlingarna och andra
yngre arbetare att i önskvärd utsträckning delta
i undervisningen. Man har därför på många håll
övergått till att anordna lärlingskurser, av vilka
var och en endast behöver omfatta ett fåtal
ämnen. Man kan då genom att successivt genomgå
flera sådana lärlingskurser uppnå samma
utbildningsmål, som lärlingsskolan är avsedd att ge,
fastän det tar då flera år. Det finns också
lärlings-kurser, som ha liknande omfattning som
lärlings-skolans yrkesavdelningar. Man har då valt
formen lärlingskurs, då den medger större frihet
med avseende på ämnesvalet. Ett exempel på en
sådan kurs, som kan sägas helt motsvara en
lärlingsskolans yrkesavdelning ha vi i den
lär-lärlingskurs i järnverksindustri, som finns
anordnad vid Bergslagets Praktiska Ungdomsskolor i
Borlänge. Timplanen för denna lärlingskurs
framgår av tabell 1.
För äldre arbetare, som inte haft tillfälle att
genomgå lärlingsskola eller motsvarande
lärlings-kurser, kan man lämpligen anordna särskilda
kurser för äldre, vilkas kursinnehåll närmast
motsvarar lärlingsskolstadiet. Lägsta ålder för inträde
i sådan kurs är 18 år. Även dessa kurser
förekomma i tämligen stort antal vid yrkesskolorna
och för arbetare inom flera olika yrkesområden.
De kommunala yrkesskolornas yrkes-, ämnes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
