Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 11 maj 1946 - Järnverkens och gruvornas utbildningsfrågor, av Karl Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
TEKNISK TIDSKRIFT
äger rum inom industrin. Man kan naturligtvis
härvid tänka sig att den teoretiska utbildningen
ordnats i samarbete med något
korrespondens-institut.
Det är särskilt inom den mekaniska
verkstadsindustrin som en planmässig utbildning
förekommer inom ett flertal företag. I fråga om denna
industri har Sveriges Verkstadsförening ägnat ett
stort intresse åt utbildningen av yrkesarbetare.
En permanent lärlingskommitté inom föreningen
har utarbetat särskilda anvisningar för
yrkesutbildning, vilka sedan överarbetats i samarbete
med en av Sveriges Verkstadsingenjörers
Förening tillsatt kommitté. Resultatet av detta
samarbete föreligger i de år 1941 utfärdade
riktlinjerna för yrkesutbildningen inom
verkstadsindustrin. Efter förnyad omarbetning har i början av
1944 utkommit en ny upplaga av anvisningarna,
i vilken även hänsyn tagits till möjligheterna att
anordna korrespondensundervisning.
I Verkstadsföreningens anvisningar för
yrkesutbildning lämnas förslag till planer för den
praktiska utbildningen i verkstäderna av
bänk-och maskinarbetarelärlingar, gjuterilärlingar,
snic-karlärlingar och plåtslagarelärlingar. Särskilt
betonas vikten av att lärlingen i första hand
bibringas en god allmän utbildning, antingen denna
sker i särskild lärlingsavdelning eller på
verkstadens olika avdelningar. Efter denna förberedande
utbildning bör lärlingen i samråd med målsman
och verkstadsbefäl välja det yrke, i vilket han
skall vidareutbildas under den återstående
lärotiden. Anvisningarna innehålla härefter förslag
till undervisningsplan för den teoretiska
utbildningen av verkstadslärlingar jämte en redogörelse
för omfattningen av de olika ämnen, som ingå i
planen. Företag på platser, där skolor för
yrkesutbildning icke finnas, böra själva anordna
teoretisk utbildning för lärlingarna, medan på orter,
där skolor finnas, samarbete förutsättes med
skolorna. Verkstadsföreningens lärlingskommitté
söker på olika sätt stimulera företagen till åtgärder
för en systematisk yrkesutbildning i enlighet med
anvisningarna. Vid några av de större
verkstadsföretagen ha särskilda lärlingsavdelningar
inrättats med kvalificerade lärare.
Vid Sandvikens Jernverk har man förutom en
lärlingsverkstad inrättat en särskild industriskola,
som började sin verksamhet 1943. Dess uppgift
skulle vara att utbilda lärlingar för järnverkets
behov men också att bedriva upplysningsarbete
bland äldre arbetare. Lärlingarnas utbildningstid
är 4 år. Under de två första åren tjänstgör
lärlingen halva dagen på en avdelning som
springpojke e.d., medan han vistas i skolan den andra
halvan av dagen. Av skoltiden ägnas ungefär
halva tiden åt praktiskt arbete i skolans
verkstad medan resten av tiden ägnas åt teoretisk
undervisning. För den sistnämnda disponeras
sålunda 2—3 timmar om dagen. Den egentliga
yrkesläran föregås av en kurs i kemi och fysik.
I ämnet järnets historia får eleven också lära
känna olika metoder för framställning av järn
och stål. Sedan eleverna studerat brännmaterialer!
och förbränningsläran och olika slag av ugnar
studeras således järn- och stålframställning. I
timplanen ingår också metallografi och olika
bearbetningsmetoder, såsom varmvalsning,
kallvals-ning och trådtillverkning i lärokursen. Vidare
bl.a. maskin- och verktygslära, mätteknik, ritning
osv. Av stor betydelse är givetvis att det inom
företaget tillgängliga åskådningsmaterialet kan
utnyttjas.
Sedan eleven i industriskolan tillbragt två år i
skolan följa två år av huvudsakligen praktisk
utbildning. Teoriundervisningen inskränkes då till
några timmar per vecka. Lärlingen fortsätter sin
praktiska utbildning vid någon av de olika
avdelningarna inom företaget. För att utbildningen
skall bli allsidig får eleven inom avdelningen
flytta mellan olika arbetsplatser. Ett för varje
avdelning utsett ombud övervakar, att det
verkligen blir en ordentlig yrkesutbildning för
lärlingen, så att han inte ständigt sysselsättes med
samma arbete eller utnyttjas som allas
springpojke.
Inom Sandvikens Jernverk synes man ha gjort
den erfarenheten, att det är lämpligare att ta in
pojkarna i industriskolan ett år sedan de slutat
fortsättningsskolan än omedelbart efter
avslutande av sistnämnda skola. Under mellanåret
prövas då pojkarna i enklare arbeten på någon
avdelning, varvid de ofta upptäcka, att det behövs
kunskaper för arbetet.
Som exempel på en specialkurs av en typ, som
med fördel kan förläggas till en viss industri, kan
omnämnas den av Jernkontorets Gruvbyrå i
samarbete med AB Atlas Diesel anordnade kursen
för utbildning av maskinborrningsinstruktörer.
Kursen har varit förlagd till Atlas Diesels
verkstäder och försöksgruva och omfattat tre veckor.
Deltagarna i kursen ha varit vana maskinborrare,
vilka sedan skola tjänstgöra som instruktörer
vid respektive gruvföretag. Det kan också förtjäna
omnämnas, att Gruvbyrån låtit utarbeta en
handledning för maskinborrare, borrsmeder och
borrmaskinsreparatörer vid gruvor och denna
handledning har fått stor spridning vid företagen.
Korrespondensundervisning
Även genom korrespondensundervisning finns
möjlighet att erhålla utbildning inom de nu
ifrågavarande områdena. Så t.ex. är genom
samarbete mellan Jernkontorets Gruvbyrå och ett
korrespondensinstitut kurser för gruvarbetare
under utarbetande. Dessa kurser äro avsedda för
såväl arbetare i dagen som underjordsarbetare
Kursen för arbeten ovan gjord är redan klar och
kursen för underjordsarbetare beräknas bli
färdig innevarande år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
