Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 25 maj 1946 - Vad väger mest inom byggnadsvärlden: ekonomisk vinning eller yrkesstolthet? av Ragnar Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 maj 1946
515
Några positiva förslag
Många fler exempel skulle kunna läggas fram
för belysande av den strid mellan samvetet och
den snöda Mammon, som överallt uppstår inom
byggnadsvärlden, samt de motsättningar mellan
olika intressen och intressenter, som därav födas.
Jag har emellertid med dessa exempel velat visa,
hurusom oklok sparsamhet, felaktiga principer
för beräkning av arvoden till konsulter av olika
slag, dåliga och ofullständiga
kontraktshandlingar samt mindre lyckliga förhållanden på
arbetsplatserna föranleda ökade byggnadskostnader
och allvarlig, kvalitativ försämring. Vad som
emellertid i verkligheten bör tilldra sig största
intresset, är icke så mycket de nuvarande
förhållandena utan den här gjorda kritiska
granskningen har tillkommit för att få en bakgrund till
önskemålen för framtiden. Det viktiga måste
nämligen vara att se framåt och söka rätta till
de nuvarande missförhållandena. Jag vill därför
lägga fram några tankar om hur man skall kunna
komma fram till bättre förhållanden och
samtidigt vinna en del av de eftersträvansvärda lägre
byggnadskostnaderna. I elva punkter har jag
därvid sammanfattat dessa mina tankar och
önskemål.
1. En bättre förståelse från statliga och
kommunala mydigheters liksom privata byggherrars
sida för värdet av noggranna undersökningar och
utredningar av de primära förhållandena, innan
stadsplaner, vatten- och avloppsanläggningar
samt byggnadsverk av olika slag genomföras.
Lika sant som skriftens ord är om huset, som bör
byggas på hälleberget och icke på lösan sand,
lika visst är det, att betydande kostnader skulle
kunna inbesparas genom att något öka de
jämförelsevis små utgifterna för nödvändiga
förarbeten, så att icke obehagliga överraskningar
skola behöva befaras vid byggnadsarbetets
slutliga genomförande.
2. Lösgörande av konstruktörernas arvoden från
arkitektarvodet i andra fall än möjligen i fråga
om vanliga bostadshus och andra i konstruktivt
hänseende enklare byggnader. Genom en dylik
åtgärd skulle mycken irritation och
kvalitetsförsämring kunna undvikas. Förhållandena bli
förresten därigenom enahanda med värme- och
sanitets- samt elkonsulternas arbeten och
arvoden. Systemet har redan genomförts vid Arméns
Fortifikationsförvaltning och synes ha medfört
en trevligare känsla hos konstruktören och en
sakligare granskning av hans räkningar.
3. Revision av upphandlingsförordningen,
vilken numera är uråldrig och överlevt sig själv.
Den tillkom nämligen år 1920 och har knappast
i några väsentligare delar därefter blivit
reviderad. Ändringen bör möjliggöra större
affärsmässighet och bättre tillvaratagande av erfarenheter
från föregående arbeten. För en rättvis
behandling av inkomna anbud samt för nedbringande av
byggnadskostnaderna bör den fordran även
kunna uppställas, att den omarbetade
förordningen skall gälla även för kommuner och andra,
åtminstone vid arbeten, till vilka lån eller bidrag
lämnas från statens sida. Byggnadsstyrelsen har
i skrivelse till K.M:t den 10 juli 1944 gjort
framställning om en dylik omarbetning av
förordningen samt lagt fram en mycket stark
motivering härför. Några åtgärder med anledning av
skrivelsen ha, efter vad jag vet, emellertid icke
av Iv.Mrt vidtagits.
4. Ett hårt och bestämt motstånd mot en
planhushållning, som tar sig uttryck i en av
entreprenörerna själva verkställd fördelning enligt
särskild, förut bestämd plan av de entreprenader,
exempelvis inom värme- och eltekniska facken,
som skola utföras inom en städs hank och stör.
Städernas skydd åt detta slag av firmor genom
auktorisering av endast visst antal firmor inom
facket får icke lönas genom att dessa firmor
sammansluta sig ekonomiskt för en fördelning av
entreprenadarbetena.
5. Auktorisering, event. klassificering av
byggmästare, verk-, väg- och schaktmästare samt
kontrollanter, till nytta för alla dem inom dessa
fackområden, som bemästra sitt yrke och i övrigt
motsvara de stora fordringar, som en byggherre
och en entreprenör måste ha rätt att ställa på dem.
Det är ju naturligt, att en sådan klassificering,
som beträffande mästargruppen måste ta sikte
inte bara på betyg och praktisk verksamhet utan
i mycket hög grad på hans allmänna
omdömesförmåga och lämpligheten såsom arbetsledare, är
mycket svår och ömtålig, men detta hinder
behöver icke vara oöverstigligt. Ett första steg i
denna riktning har bland annat Göteborgs
Byggnadsnämnd tagit, i det den uppdelat de ansvariga
arbetsledarna allt efter kompetens i tre olika
grupper.
6. Möjligheten att med skälig vinst för den det
vederbör utnyttja en uppfinning, ett uppslag, nya
och bättre materiel, tidsbesparande
arbetsmetoder och maskiner, utan att från alla håll giriga
händer skola sträckas fram för att dra åt sig
nyhetens vinster, så att densamma icke alls
medför någon sänkning av byggnadskostnaderna,
vilket dock borde vara meningen med det hela.
7. Statliga normer för träarbeten. Det är ganska
egendomligt, att noggrant avfattade
bestämmelser i fråga om järn och betong ha funnits i många
år men att motsvarande bestämmelser i fråga
om trä alldeles saknats. Byggnadsnämnderna ha
kunnat sätta fordringarna efter eget skön och i
övrigt ha konstruktörerna fått arbeta med hjälp
av utländska föreskrifter samt de erfarenheter
och rön, som de kunna skaffa sig. Forskningen
har inte heller kommit så långt här i Sverige, att
tillräckligt med material finnes för ett
omedelbart uppgörande av definitiva normer. Yad
beträffar exempelvis olika slag av mellanläggs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
