Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 25 maj 1946 - Byggnadsindustrins rationalisering, av H B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 maj 1946
519
Byggnadsindustrins
rationalisering
DK 658.011 : 69
Rationaliseringen av bostadsbyggandet i Sverige och
byggnadsarbetet över huvud taget är mycket aktuell och det
har diskuterats hur man skall kunna komma fram på
dessa ofta mycket svårframkomliga vägar, om vilka man
dock vet, att kan man gå dem, så kommer också
resultatet. Att så är fallet visar ju vunna erfarenheter från
verkstadsindustrin. Går man till byggnadsindustrin, så har
man tidigare sagt, att kan man bara få tillräckligt stora
företag, som utför arbetet, så skulle resultaten nog komma
fram. Så är dock ej fallet i tillräcklig utsträckning. De
stora företagen sitter fast i samma svårigheter som de små
gör. Man vinner inte på stordriften vad man borde kunna
vinna. I de statliga riktlinjerna för framtida
byggnadsproduktion har man utgått ifrån, att en
rationaliseringsvinst av ca 2 % om året skall kunna uppnås, men om så
skall ske, måste krafttag las och man måste anstränga
sig på alla håll.
För att i någon mån bidra till detta arbete har KF och
HSB beslutat sig för samarbete dels om
materialmarknaden, dels också om arbetsprocessen. Samtidigt har
också de båda företagen önskat att med sina ansträngningar
associera krafter från alla håll. För att ge en överblick
över läget och några exempel på vad rationalisering är
och vad den kan ge, sammankallades en konferens till
Gustavsbergs Fabriker, vid vilken närvar representanter
för regeringen, Landsorganisationen,
Arbetsgivareföreningen, företagare inom rörfacket och motsvarande
organisationer från arbetaresidan jämte representanter från
Statens Byggnadslånebyrå. Om det skall bli något av med de
påtänkta planerna, måste medverkan lämnas från alla
dessa håll och förståelse för åtgärderna vinnas.
Rationalisering är ett ofta brukat för att inte säga missbrukat ord;
det är många som använder det, men få som förstår vad
det egentligen innebär. Det är ett mödosamt detaljarbete
och studium av varje arbetsprocess, och att vänta sig
snabba resultat är oriktigt ty det ligger icke inom
möjligheternas gräns. Det är endast så småningom man kan få
fram resultat, men dessa kan bli stora, om alla hjälper till.
Vid denna konferens hölls bl.a. föredrag av arkitekt
Sven Wallander och direktör Hjalmar Olson. Det första
föredraget gav en allmän översikt och några exempel på
vad man för närvarande direkt kan peka på som lämpliga
angreppspunkter för rationaliseringsåtgärder. Arkitekt
Wallander yttrade därvid i sammandrag följande:
"Om man tar upp denna fråga i närvaro av arkitekter
och byggnadsteknici, arbetare och representanter för
myndigheterna, skyller de olika parterna gärna på varandra
och förstår inte så gärna vad just de själva kan göra.
Arbetareparten påpekar t.ex., att byggnadsarbetarnas löner
vid ett bygge icke går på mer än 30 % av
byggnadskostnaden. Resten utgöres av andra kostnader. Det är därför
märkvärdigt, att det bara är ackordspriserna, som behöver
diskuteras; de kan ju inte göra allt för stor effekt, när
70 % av kostnaderna ligger på annat håll.
Materialfabrikanterna säger, att det är väl ingen anledning att vi
genom rationalisering sänker våra priser, när
besparingarna uppslukas genom oekonomiskt satta ackord.
Arkitekterna beskylles för att inte förstå att det är på
ritkontoret, som grunden till en fastighets ekonomi skapas.
De inser inte alltid att väl genomtänkta ritningar är en
förutsättning för rationaliseringens genomförande.
Byggmästaren förstår inte, att ett hus inte utföres på bästa
sätt, om han själv sitter på sitt kontor och låter en ensam
verkmästare klara upp allt även på ganska stora
byggnadsplatser. Man har nämligen här i Sverige för litet
kontroll och arbetsledning över huvud taget på byggena
Våra myndigheter, för att komma till dem, är knappast
ens generade över hur många institutioner man behöver
besöka, innan ett bygge kan igångsättas, och än fler innan
det kan bli fullt färdigt och finansierat. Man ser inte det
onaturliga i att hälsovårdsföreskrifterna i en stad icke
överensstämmer med dem i en grannstad. Man inser inte,
att det fördyrar byggnadsverksamheten, när stadsplanerna
ofta icke är färdiga och att dessa stadsplaners
färdigställande tar en orimligt lång tid på grund av de många
instanser, som skall behandla dem, och så vidare. Var
och en skyller ifrån sig på någon annan part och därmed
slutar diskussionen. Från en diskussion i dessa frågor går
ofta var och en till sitt, fullt övertygad om att felet ligger
hos alla andra utom hos en själv. Men detta bör inte vara
resultatet, om man vill åstadkomma någonting för att
förbilliga våra byggkostnader.
I fortsättningen vill jag endast peka på några fall som
exempel på vad lämpliga rationaliseringsåtgärder kan ge
i besparing och var inom olika områden av
byggnadsindustrin felen speciellt ligger. För att börja med trät och
snickerierna kan man t.ex. konstatera, att det går att
konstruera t.ex. monteringsfärdiga trähus med en besparing
av trä på ca 40 %, om man har som jämförelseobjekt ett
vanligt på platsen uppfört trähus. Detta betyder
naturligtvis inte motsvarande penningbesparing, men då landet
lider brist på virke, är det förmånligt att kunna bygga
hus med mindre virkesåtgång även om andra material
måste sättas in i stället. En ekonomisk besparing skulle
den nya konstruktion, som utarbetats av HSB, också
kunna ge om ändring även kunde ske av
monteringskostnaderna på platsen för monteringsfärdiga hus. En sådan
ändring har hittills icke kommit till stånd dels på grund
av arbetsgivarepartens- bristande intresse för att
sysselsätta sig med dessa områden av byggnadsindustrin och
dels beroende på arbetarepartens föreställning att trähus
nog bör byggas efter de gamla hantverksmässiga
metoderna. Kökssnickerier, färdigmålade från fabrik,
användes så vitt jag känner till i Sverige endast av HSB. Det
är en form av rationalisering, som våra snickerifabriker
i allmänhet borde lägga sig till med, då det är
otvivelaktigt att man dels vinner på det ekonomiskt och dels
kan få en bättre målning utförd på fabrik. Andra
exempel, som berör träts område, är den träbesparing, som
bör kunna ske vid stenhusbyggen. I Skåne, där trät
hanteras med mera vördnad, förmodligen beroende på att
skogarna ligger på ett större avstånd än från andra
byggnadsplatser i landet, har undersökningar visat, att man kan
uppföra hus med mindre än hälften så stor åtgång av
för-brukningsvirke jämfört med i Stockholm. Trät är en post,
som är lämplig att observera, när man just bygger
stenhus. Redan före kriget utgjorde träkostnaden nära 9 %
av materialkostnaden, under det att tegel gick på 3,9 %
och armerings järn och balkar utgjorde 2,8 %.
Ser man på tegel- och gasbetongmaterial, kan man
konstatera, att tegelindustrin i skydd av
kartellöverenskommelser knappast har moderniserat sin industri nämnvärt
på många år. Detta betyder visserligen inte att det inte
finns många tegelbruk, som är väl byggda och ger bättre
resultat än de flesta äldre, som arbetar efter gamla
metoderna, men tänker man på teglets transport till
byggnadsplatsen och upp på stälningarna, är den fylld av en serie
av handlastningar, där maskinella transportanordningar
borde användas. Omkring 5 % av denna dyra vara slås
sönder dels under transporterna och dels genom att
tegelformatet icke är det lämpliga, utan teglet måste vid
mur-ningens utförande knackas sönder, så att det passar till
murverk och fönsteröppningar m.m. Gasbetongmaterialet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
