Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 25 maj 1946 - Zur Erd- und Kriechdrucktheorie, av Uno Alesund - Uddeholms AB - Sandvikens Jernverks AB - Getinge Mekaniska Verkstads AB - AB Max Sievert - AB Siw-Ventiler - AB Svenska Icopal- och Takpixfabriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 maj 1946
531
primär glidyta något ovanför murens överkant, varöver
glidningen kan fortsätta. Det sidotryck, som härvid
erhålles mot muren, benämnes glidtryck (Gleitdruck eller
Kriechdruck).
Problemet behandlas både analytiskt och grafiskt. Precis
som vid den klassiska jordtrycksteorin uppsökes i första
hand den glidyta, som ger det största möjliga jordtrycket.
Denna glidyta kan kallas en sekundär glidyta till skillnad
från den förut omnämnda primära glidytan.
Uttrycket för det maximala jordtrycket (glidtrycket)
innehåller flera obekanta. För att komma fram till en
lösning, som möjliggör numerisk beräkning, måste emellertid
mer eller mindre lösa antaganden göras, vilket är en viss
svaghet.
Vid praktiska problem om glidtryck är släntlutningen
tämligen stor. Förf. anser därför, att man utan större
fel kan räkna med att den naturliga lutningsvinkeln
sammanfaller med släntlutningen. För det fall då en
jordmassa är utsatt för glidning, bestämmes det största
möjliga värdet på jordtrycket av berggrundens lutning, som
även antas sammanfalla med den farligaste glidytan.
Denna är alltså identisk med undre begränsningen av den
glidande jordmassan. Precis som vid de vanliga
jord-trycksteorierna ökar glidtrycket med avtagande
släntlutning, dock endast till en viss gräns. Vid mycket svaga
lutningar förlorar teorin sin giltighet, emedan antagandet
av en horisontal primär glidyta då icke längre kan komma
i fråga.
Även om glidtryckets riktning och angreppspunkt råder
stor osäkerhet. Förf. gör vissa jämförelser i beräkningarna
för glidtryck och aktivt jordtryck och gör slutsatsen, att
den bästa överensstämmelsen med verkligheten fås, om
glidtryckets verkningslinje lutar en vinkel motsvarande
halva den naturliga lutningsvinkeln. De jämförande
beräkningarna leder fram till att glidtryckets storlek ligger
någonstans mellan det aktiva och passiva jordtrycket. Vid
t.ex. 35° släntlutning uppgår glidtrycket till omkring det
dubbla mot vid aktivt jordtryck eller ungefär halva det
passiva. Härvid antas dock att berggrunden är parallell
med släntens lutning. Vid flackare lutning på berget kan
glid trycket uppgå till ännu större värden. Vid mark med
ännu större naturlig lutningsvinkel fås ännu större
skillnad mellan glidtryck och aktivt jordtryck.
Stor osäkerhet råder även om arten av glidytebildningen.
Förf. påpekar, att glidytans uppkomst närmast kan
jämföras med den vid passivt jordtryck. Enligt gängse
jord-trycksteori uppstår det passiva jordtrycket, då en vägg
rör sig mot jordkroppen. Vid problemet med glidtryck är
det egentligen endast fråga om relativ rörelse och då kan
det anses likgiltigt, om det är väggen eller jordmassan,
som är stadd i rörelse. Uppkomsten av glidytan måste ske
på samma sätt i båda fallen.
Betraktar man enstaka pelare i stället för en
genomgående mur, är det på pelaren verkande sidotrycket i regel
större än det som motsvarar en lika stor bredd av den
glidande jordmassan. Enligt gängse jordtrycksteori räknas
med en verksam bredd på tre gånger pelarbredden.
Problemet behandlas under antagande av vertikala glidytor
i linje med pelarens kanter. I dessa ytor uppträder vissa
friktionskrafter. Emedan storleken av dessa krafter är
oberoende av pelarbredden, inses att bredden, som skall
medräknas, är större i förhållande till pelarbredden, ju
mindre dennas bredd är. Förf. inför uttrycket "teoretiska
verkningsgraden" och uppställer ett matematiskt uttryck
härför, varvid funktionssambandet mellan verkningsgraden
och den relativa pelarbredden (BlH) leder fram till
uttrycket för en liksidig hyperbel.
Som förut omnämnts har förf. i sina beräkningar
kommit fram till att sidotrycket mot västra vederlaget uppgår
till i storleksordning mellan 5 000 och 15 000 Mp, beroende
på vilka utgångspunkter som uppställas för beräkningen.
Den övre gränsen 15 000 Mp är beräknad under
förutsättning av fullt passivt jordtryck med en naturlig lutnings-
vinkel av 35°. Därjämte räknas med’ tillägg för
friktionskrafter från vidliggande jordpartier. Den senare termen
uppgår till ca 25 % av bela trycket. Det undre gränsvärdet
ca 5 000 Mp är beräknat på basis av de av förf. uppställda
teorierna för glidtrycket. Härvid antas att berget lutar
endast ca 15°. Vid ännu flackare lutning fås visserligen ett
större sidotryck, men å andra sidan är det i så fall ännu
mera tvivelaktigt, huruvida de uppställda teorierna äger
giltighet.
Sammanfattningsvis kan sägas, alt den konstruerande
ingenjören i fall av små rörelser i undergrunden blott har
att välja mellan två möjligheter: antingen genom att
åstadkomma anpassning av byggnadsverket efter
markrörelsen eller genom att nedföra fundamentet till berg,
så att de glidande jordmassorna ej kan rubba
fundamentet. I sistnämnda fall tillses att minimum av angreppsyta
erhålles mot de verkande krafterna.
Det i anslutning till de teoretiska utläggningarna
betraktade specialfallet Castieler-viadukten är mycket lärorikt
och intressant. Emedan man här vid försök till
undergjut-ning ej kunde uppnå berget, hade man till sist blott all
välja alternativet att genom förändring av
konstruktions-systemet erhålla en så smidig samverkan mellan
undergrund och överbyggnad, att fara för byggnadsverkets
bestånd ej längre föreligger.
De av förf. uppställda teorierna ger endast möjlighet till
en grov uppskattning av de verkande krafterna. Det är
endast vissa specialfall, som kan behandlas, beroende på
vilka antaganden som görs. Stor osäkerhet råder även om
arten av glidytans uppkomst samt förutom storleken även
beträffande angreppspunkten och riktningen hos
glidtrycket, vilket dessutom är starkt beroende av den
relativa rörelsen mellan stödjemur och jordmassa.
Det är emellertid ej endast tillräckligt att uppställa
teorier. De måste vederläggas genom praktiska försök för
prov och kontroll av de teoretiskt beräknade värdena.
Många gånger är det ej tillräckligt med
laboratorieundersökningar. Man måste göra försök i relativt stor skala
och dessutom göra noggranna observationer i fall, som
påminner om Castieler-viadukten. Uno Ålesund
Uddeholms AB, Uddeholm. Broschyren "Vattenledningar
av Uddeholms stålmuff rör och deras utförande". Särskilt
vintertid måste dessa rör behandlas försiktigt, så att
isoleringen, som blir spröd av kyla, inte tar skada.
Broschyren "Kallvalsat bandstål" lämnar en redogörelse för den
mångfald av kvaliteter och utföranden som förekommer
och över den stora mängd olika produkter i vilka
kallvalsat bandstål ingår. Broschyren är rikt illustrerad och
innehåller en mängd instruktiva och intresseväckande
bilder.
Sandvikens Jernverks AB, Sandviken. Broschyr nr 106
"Stålbandstransportören" lämnar en beskrivning av
arbetsbord med stålband för flytande tillverkning och ger en
klar bild av konstruktionens möjligheter.
Getinge Mekaniska Verkstads AB, Stockholm.
Specialprospekt U-l över elektriska genomströmningsapparater,
som ingående beskrivas.
AB Max Sievert, Ulvsunda. Prospektet
"Vattendestillationsapparater’’, särskilt avsedda för sjukhus,
kemisk-tek-niska fabriker osv.
AB Siw-Ventiler, Stockholm. Reklamblad för
vatten-beredaren Etna, som kan fastsättas direkt på kranen över
tvättstället eller diskhon i köket. Den är avsedd för
hemmen, kontor, butiker, läkare m.fi.
AB Svenska Icopal- och Takpixfabriken, Malmö.
Reklamblad över Mellowes blyspröjsar, visande en del
konstruktionsdetaljer, utmärkt avbildade i flerfärgstryck.
Firman levererar dessutom strängbetongspröjsar, särskilt
för stora spännvidder, och Omi- och Mega-spröjsar,
stålspröjsar, vilka är målade eller varmgalvaniserade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
